Gud, ge mig karaktär

Lördagen var planerad att vigas åt vampyrkväll på SVT 2 och lite sjysst ost, en lugn hemmakväll alltså. Det blev gnet i lördagsnatten istället. Fråga inte varför.

Det var fullständigt öde i tunnelbanan. Få trafikanter i rörelse och inga riktiga karatefyllor. Ett par sporadiska nödöppningar, nödbromshandtag och några tafatta försök att hålla upp dörrar. Tråk! Taxichauffören under resan hem berättade dock att det hade varit bra mycket mer stökigare vid ytan, varför de inte vågade sig ner i tunnelbanan är ett mysterium. En kille i 15-årsåldern förgyllde den gråa kvällen med att vid Odenplan fråga "Tar du med patienter till Skarpnäck?". Först ville jag bara krama om honom och utbrista att någon äntligen förstår mig, men så rättade han sig illa kvickt till trafikanter och besvikelsen växte som ett svart hål i mitt arma tunnelhjärta.

Nåväl, som utlovat kommer här i alla fall de fina illustrationerna från reklam personaltidningen Hela Resan. Alla större företag har någon eller några personaltidningar, oftast producerade av någon överbetald reklamfirma. Men maken till corny och humoristiska publikationer som ges ut för SL:s räkning får man leta efter. De slår faktiskt de gamla broschyer jag hittade när jag i min ungdom arbetade på Konsum, de låg längst bak på lagret och var från någongång på 70-talet. De beskrev kundrelationer, angav man, men egentligen gick det ut på att alla romer var tjuvar och svenska tanter var snälla, inklusive illustrationer. Men inom SL föraktar vi inte kunderna, bättre upp, vi föraktar oss själva. Jag låter bilderna tala för sig sjävla.

RIDÅ!