Gullmarsplan söderut. Mannen vinglar av tåget, ser sig om förvirrat. Springer till andra plattformen, där står en förare och väntar på sitt tåg, springer tillbaka, där pågår en utdragen avlösning på tåget han kom ifrån. Springer till andra plattformen igen, tittar panikslaget på föraren som väntar. Blicken skriker: jag måste pissa! Föraren ger onda ögat; här kissas det inte. Mannen ser sig om, allt mer panikslagen, tittar på föraren igen. Den här gången har blicken bytts mot en blandning av rädsla och uppgivenhet, ena byxbenet förvandlas till en modernistisk avbildning av Niagarafallen. Föraren lägger huvudet på sned, mannen tittar på sina byxor. Gråten i blicken. Hinner precis över och in genom dörrarna på tåget han precis kom med. Det enda spår i natten av en misslyckad lillördag är en våt fläck på ett säte i en tunneltågvagn som åker fram och tillbaka, fram och tillbaka i onsdagskvällen.
Det är med sorg i hjärtat vi meddelas att vändbryggan Gullmarsplan åter är i normal funktion. Borta är de dagar då vi fick underhållas av improviserade vändningar, och då "fel" blev till "underhåll", det var bara till låns. Vi avvaktar, inte utan viss spänning, på vad tunnelguden har för gåva till oss nästa gång. Kanske ett rejält rälbrott vid T-centralen, eller en saftig urspårning i Alvik? Vi väntar, längar.
onsdag 22 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Om det blir för tråkigt kan jag kasta oskalade kastanjer från byggbarackerna i abb? Min kastarm är inte den bästa och jag kommer ju att behöva kasta dem _över_ tåget, men tänk bara vilken stämningshöjare det blir om jag träffar!
Asch, med den överbelastning som Brommabryggan utsätts för dagligen nu lär det inte dröja länge innan infarten dit pajar igen och det blir vändning i ABB, där kreti och pleti står och slänger kastanjer på oss...
Kreti och pleti: Kör på, bara! :-)
Skicka en kommentar