Idag satt några ynglingar på Nockebybanan och stojade. De var ganska högljudda och jag gick fram och bad dem dämpa sig lite. De tystnade en stund men sen var de igång igen. Då gick jag fram till dem och gallskrek: "HALLÅ!??!?!??! KAN NI VARA TYSTA ELLER????" och skrämde nästan livet ur en tant som gick ombord just då.
De höll förvisso truten resten av resan men det känns som att jag kanske överreagerade lite.
Ungefär som när jag började gråta för att jag inte kunde hjälpa en söt liten norrländsk gubbe som hade åkt åt fel håll och missade sitt tåg från centralen. Då överreagerade jag nog litegrann också.
fredag 16 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Norrländska små gubbar får en att gråta en skvätt.
:O
Jag tycker inte att gråta är att överreagera. Jag har gråtit många gånger när jag inte kunnat hjälpa "kunderna" på ett bra sätt. Jag gråter när jag ser att någon "kund" inte kommer hinna med tåget tex. Eller om jag inte kan svara när den och den bussen avgår, då kommer tårarna.
Har tittat bort och gått åt sidan för att inte visa trafikanterna mina tårar. Ingen pms men nikotinabstinens :-p
Skicka en kommentar