För barn som har allt

Från affischen för invigningen av Högdalens nya bibliotek.Någon som varit där förresten, är det något bra?

Förolämpningen

Jag har precis parkerat singelvagnen i Skarpnäck, jag haspar mig mot andra hytten när en kille i 14-årsåldern möter min blick. Innan varken han eller jag hunnit iakta varandra särskilt mycket kommer han med det värsta han kan komma på:

"Äckliga tjej!"

Jag vet inte riktigt hur jag ska hämta mig efter detta.

För övrigt var det mest spännande som hände under natten en katt som sprang runt i Skarpnäck och engegerade trafikanter, förare, Lugna gatan och trafikbefäl. Den återfanns dock aldrig. Förmodligen har den bättre koll på alla gångar, skrymslen och vrår än vad vi har.

Annars var det sedvanliga spyor, småtjaffs, pisseri och skrik och skrän. Och klotter.

Jag gillar att jobba med människor

Två män i medelåldern kliver på vid Globen, de är lite berusade. Den ena lämnar fram en remsa som jag stämplar.

Man#1: De där ungjävlarna är psykstörda du kommer inte få biljetter av dem!! *pekar på två pojkar i 10-årsåldern*
Jag: Öhh.. ok..
Man#2: *räcker mig en femhundring*
Jag: Jag kan inte växla den där
Man#1: Äh det är lugnt ta det på min remsa!!
Man#2: NEEEJJ!! Men åååååh jag har ju sånt här!! *visar månadskort* nu får du fan ge tillbaks stämplingen!!!!!!
Jag: Men jag stämplade aldrig för dig
Man#2: Men vafan GE TILLBAKS DEN NURÅ!! Jag har ju sånt här!! *trycker upp kortet i nyllet på mig*
Man#1: Ja ge tillbaks!!
Jag: Alltså, ni kan ju inte åka på det båda två, jag har bara stämplat för en!

Sen går jag därifrån. Vid Årstafältet reser sig männen för att gå av varpå en av de "psykstörda" pojkarna skriker: "Men pappaaaa! Det här är årstafältet, vi ska av nästa!!"

Någonting säger mig att jag hade haft mindre problem med barnen än jag hade med deras far..

Söndagsspring

Lördagen hände, när jag jobbade, ingenting. Söndagen hände ingenting. Öde, tycktes det vara. Sen helt plötsligt inom loppet av en timme strax innan tolv på söndagskvällen siktades tre spårspringare, en pundare lallade runt i Hammarbyhöjden, en annan kröp omkring på spåret vid Medborgarplatsen och den tredje kutade runt vid Gullmarsplan.

Aktion av spårspring.nu?

Knappen i halsen

Det händer så bra saker i mitt liv just nu att jag knappast tänker på jobbet särskilt mycket för närvarande, därför har det blivit lite skralare med inlägg, om någon undrar. Däremot så läser jag min mail regelbundet, och detta låg och väntade i morse:

Det låter med andra som att uniformsprojektet är tämligen döende, om man ska tolka "inga ytterligare aktiviteter". Jag är väldigt kluven till det. Delvis för att vi faktiskt behöver en ny uniform (har MTR kommit med förslag om egen?) och att en enhetlig uniform har sina fördelar, å andra sidan så har det kommit fram att flera kollegor på andra arbetsområden inte har blivit tillfrågade eller fått se provuniformen över huvudtaget och designen har sina uppenbara och tidigare nämnda nackdelar. Men värst av allt är nog testfenomenet, som jag tagit upp flera gånger förut; pengar läggs ner på projekt som antingen visar sig vara helt misslyckade eller så rinner de ut i sanden för att ingen orkar göra någon uppföljning. Det är synd, det finns onekligen kreativitet i företaget.