Hjärndött

Ibland blir jag orolig för mänskligheten. Framförallt när sånt här blir nyheter. Allvarligt talat, är vi så sinnesslöa i det här landet att vi inte kan se oss för innan vi kliver ut i tomma intet? Jag ser liknande fenomen på Tvärbanan dagligen, någon ska gå av och ställer sig vid ett dörrpar, när tåget stannar och öppnar på motsatt sida så står personen kvar och väntar på att dörrarna som just han/hon står vid också ska öppnas trots att det enda som finns utanför dessa dörrar är ett stup eller en bilväg. Sedan får de panik och kutar ut på rätt sida i sista sekunden.

Att tänka på i influensatider..

.. heter en ypperlig skrift som veolia precis gett ut. Följer man deras råd slaviskt riskerar man dock att dels fastna i en logisk loop och dels utveckla ett lätt maniskt beteende.

Först ser man denna bild:




Notera särskilt att man ska tvätta händerna efter att man slängt pappershandduken. Hela nästa sida består av en utförlig beskrivning av hur man gör för att tvätta sina händer.



Men vänta nu... allra sista punkten... ?? Jag förstorar upp den:



Och vad var det man skulle göra när man slängt en pappershandduk....???

Så kära trafikanter, om tågen står stilla, spårvagnarna är utan konduktörer och spärrarna obemannade- då är det för att trafikpersonalen råkade gå på toaletten.

Kreativitet kan löna sig.

1. Idag i Asu kom det fram en tant som hade gått in bara tio minuter tidigare och var sur över att tågen var så fulla: "I dessa influensatider, ska JAG tvingas ta tunnelbanan?! Jag måste faktiskt till Apoteket! Men det är så mycket folk på tågen så jag vill inte åka!"

2. Lite senare samma station försökte två spanjorer forcera automatspärrarna, varpå de ropade: "We have one-day-cards!" Jag bad dem visa korten och fram slängdes två MÅNADSKORT! Jag försökte för min inre syn se hur de hade kommit i besittning av dessa, men någon hållbar teori lyckades jag inte knåpa ihop.

3. När jag senare satt i Mäh så kom det en tant som försökte slinka förbi spärren på ett av de vanligaste (och minst kreativa) sätten, nämligen genom att säga: "Jag fick så himla ont i knät, kan jag inte få åka gratis?" Men ingen biljett betyder inget åkande! (I alla fall om man inte hittar på kreativare bortförklaringar)

4. Dagens Sötnos var en kille som var så ärlig så att man nästan tyckte synd om honom. Han kom fram med ett terminskort som gällde i tre månader till (t.o.m. 31 dec), och frågade snällt och vänligt om han fick åka med det till närmaste SLC för att köpa ett pluskort.
Spx: "Men det där gäller ju, klart du kan åka på det"
DS: "Joo, men man får inte åka efter klockan 16, snääälla, jag ska bara till SLC-Slu för att köpa pluskort" Klockan var typ 16:15, och eftersom han frågade så snällt så kunde jag inte göra annat än släppa in honom... (Han kunde ju faktiskt ha plankat som alla andra kan man tycka, men han kom upp med en kreativ lösning istället.)

Vad säger 3. och 4. om oss spx då? Jo, att bara om man är tillräckligt kreativ som kund så kan vi låta någon åka nästan hur mycket de vill.

Dallerbergs favoriter

Nu har jag varit konduktör ett tag och har utvecklat en speciell sorts kärlek till ett antal av våra trafikanter. Några exempel:

• Gubben på Nockebybanan som alltid är jättenoga med att visa upp sitt kort rättvänt och på perfekt avstånd trots att han vet att jag vet att han har det.

• Den andre gubben på Nockebybanan som alltid säger "Näähä, jag VILL INTE!" och tycker det är lika roligt varje gång.

• Mulattgrabben vid Valla Torg som alltid är så otroligt kreativ och rolig i sina plankningsförsök att jag låter honom åka.

• Mannen som åker Årstaberg-Liljeholmen som bara verkar kunna säga "Hur är läget!?" på svenska för när jag svarar "Bra, hur är det själv???" så ler han bara och nickar.

• Bratungen på Nockebybanan som ser så otroligt stereotypt brattig ut att jag blir full i skratt såfort han kommer ombord och jag klarar knappt av att visera honom.

• Fyllkärringen i Gröndal som "bara ska till liljeholmen och köpa remsa" varje gång hon åker och sedan betalar med en femhundring om man insisterar med förhoppningen att man inte ska ha växel. Jag har alltid växel.

Sen har jag ju såklart några jag tycker extra illa om också:

• Indiern som alltid klär av mig med blicken på det mest vidriga sätt och sen förväntar sig att han ska slippa visa biljett bara för att han åker ofta.

• Alla fulla, snusande, medelålders svennar.
  

Nya uniformen

Några halvkackiga mobilbilder för er som kanske inte jobbar (kvar).

Men kära nån då!

Ingen lär ha missat branden i lördags. Både förare och annan personal rapporterade brandlukt och trafikbefäl yttre trafikledare skickades ut för att undersöka var det kom ifrån. Efter att ha sökt igenom HÖT-TCE och ÖMT-TCE lokaliserades branden till slut till, som bekant, det avstängda spåret hos bana 3. Först fick tågen passera TCE utan att stanna men några minuter senare skrek TLC till om att alla på infart innerstan fick stå stilla, då bröt man strömmen och därmed var kalabaliken ett faktum.

Veoliahora har redan skrivit en del om det.

De mest spännande hände dock kring själva stoppet, då tåg desperat vändes här och där och det tog sin stund innan man lyckades få något som kunde kallas för trafik på ytterstadssträckorna. Under tiden pysslade vi förare med det stora nöjet att informera de rådvilla trafikanterna. Att stå och prata i micen samtidigt som det står en klunga stressade personer i en halvcirkel runt en och skriker efter svar på frågor som man precis står och ger svar på i högtalarna är nog så frustrerande. Eller varför inte när det kommer en hord med folk och frågar om tåget går dit och hit när man precis har ropat ut att det inte gör det. Men favoriterna är ändå alla dessa underbara kommentarer man får av personer som helt uppenbart är i en färgrann blandning av chock och stress som yttrar sig en helt osannolik jag-ska-fram-till-varje-pris-egoism. Några godbitar:

Tutf: *precis informerat om läget, sakligt, lugnt och samlat*
Patient Trafikant: Vad är det här frågan om egentligen?! Hur jävla inkompetenta är ni egentligen?
Tutf: Det brinner och är rökutveckling, räddningstjänsten arbetar för fullt, under tiden så måste vi vända här eftersom det är fullt med rök och personal på spåren.
Trafikant: Och?! Det måste gå att lösa på något sätt så att man kan komma fram!

Trafikant: Går det inga tåg till Vällingby?!
Tutf: Jo, men det är väldigt oregelbunden trafik just nu.
Trafikant: Jaha? Hur ska jag då åka då?
Tutf: Du kan ta tåget, men jag kan inte säga när det kommer eftersom det är väldigt oregelbunden trafik just nu på grund av rökutveckling inne i stan, men det kommer ett tåg om högst 10 minuter.
Trafikant: Jaha? Varför kan du inte säga när tåget går, det måste du kunna säga, var är tåget?

Trafikant: Hur lång tid tar det innan vi är framme vid Alvik, vi ska med en buss!
Tutf: Jag vet inte, det går väldigt trögt just nu eftersom man vänder tåg framför på grund av att man inte kan åka genom stan på grund av rökutveckling vid T-centralen. Vi kommer till Alvik, men det kommer att gå väldigt långsamt.
Trafikant: Men ska vi gå eller ta tåget eller ringa en taxi för att hinna med bussen eller...
Tutf: *avbryter* Gör en bedöming... *stänger dörrarna och åker*

Kom gärna med egna erfarenheter av dylika samtal vid större stopp och störningar, så kanske vi kan ha en liten topplista.