Inget kan gå fel

Den här veckan har man ringt och tjatat åtta (!) gånger. I torsdags tackade jag ja eftersom jag ska på fest min ordinarie jobbhelg och passade på att jobba MAD. Som veoliahoran rapporterat om ställde 77:an till med kalas. Vad man förundras över är denna ständiga tro till C20:s ofelbarhet.

Vid det här laget borde det vara allmänt känt att en felkod 10XX (ATP/ATC-problem) garanterat är en indikation på att något är fel, och det är bara en tidsfråga innan det klappar ihop helt. Särskilt 1030, 1032 och gud förbjude, 1033.

Det följer oftast en standardrutin, så som i fallet med 77:an senast. Felet uppstår första gången någon gång på förmiddagen, för att på eftermiddagen återkomma med allt tätare intervaller till att trakassera föraren regelbundet sisådär var 50:e meter. Istället för att bara vid första antydan till problem skicka upp tåget på närmsta brygga och inte köra iväg det i trafik fören felet är åtgärdat, eller skicka hem det till depån för tågbyte, så envisas man med att köra tåget resten av dagen.

Men nej, det är viktigare att lägga energi på att komma på nya fina rutiner som att be förare som kommer någon minut sent till avlösning att skriva en lapp med förklaring och ge till enhetschefen, det är bara en tidsfråga innan vi får med oss lappar hem för påskrift av målsman.

Mitt i tjänsten hade jag en inkörning i Vällinbydepån. Högdalsmupp som jag är så är det främmande territorium. Jag får alltid magknip halva dagen när det står VY på tjänsten. Visserligen hade jag utbildningen i VY, men det var fem år sen och sen dess kör jag in i VY i snitt två gånger om året. Växlarna och respektiva knappar och skyltar är ett enda virvarr, och tappar man koncentrationen för en sekund så är man helt lost. Och det ser alltid annorlunda ut varje gång man är där. Den här gången så saknades öppna-knapparna vid porten. Och jag såg inte till någon fotocell ovanför. Hmm, vad fan har dom hittat på nu då, tänkte jag. Rullade fram en bit och vips gick porten upp, magi!

Vilket ställer en intressant fråga. Om dom har installerat nya snajdiga, dolda fotoceller, varför har man tagit bort tryckknapparna på utsidan inom räckhåll från hytten? Återigen denna underbara övertro på teknikens ofelbarhet.

De gånger man får hämta tåg, eller göra tågbyte, i VY är också alltid spännande. Det är alltid fel, på allt. Tågen är inte städade, det är fel antal vagnar, tågen går inte ens att starta, tåget saknas, det sitter stoppskyltar utanför porten eller står en traktor parkerad på spåret.

Nej, det enda som är bra med VY är att det är närmre till Råcksta än vad det är till stationen i Högdalen. Och det är bra mycket trevligare väg att gå och lugnare på stationen. Man slipper oftast riskera att bli rånmördad av biltjuvar eller knuffad på spåret av ungdomsgäng.