Kasta pärlor åt råttor

Heldagsreserv, på en söndagskväll. Det finns inte så mycket att skriva om det, alls, faktiskt. Ok, gjorde ett tågbyte, enormt spännande. En környckel hade fastnat i ett skåp, tjohej.

Vissa vardagar ställer en viss kollega upp med bakverk i form av kakor, bakelser och tårtor. För detta tar personen en liten summa betalt som nätt och jämnt täcker utgifterna. Det tråkiga är att en del personer inte verkar tycka att de ska betala för sig, och det har hänt att denna snälla kollega har fått ta ur egen ficka för att täcka kostnaderna. En del kollegor förtjänar verkligen ett kok ordningsvaktsstryk. För typ 13 kronor får du en hembakt tårtbit, det är ju ungefär en tredjedel av vad det kostar på ett sjabbigt kafé på stan, dessutom får du en kopp nybryggt kaffe istället för det diarrésubstitut som kaffeautomaten kräker ur sig. Skärpning. Saknas växelpengar så kan PLE växla en Selma, det finns inga ursäkter för att stjäla från sina arbetskamrater.

Fullt fungerande kaffeautomat.

Brustna hjärtan och krossade flaskor

Nej, det blev ingen kulturdag för undertecknad. Hon jobbar hela helgen och prioriterade sömn och feministisk litterär salong framför att vistas extra tid i arbetsplatssammanhang en jobbhelg.

Löningslördag. Och den började som sig bör. En person rapporterades ha ramlat ner på spåret i Svedmyra, och trafiken stoppades och strömmen drogs. Trafikbefäl kunde dock snabbt konstatera att han inte var livshotande skadad, han hade slagit i näsan och brutit den. Rälen visar ingen nåd. En stund senare var det spårspring igen, den här gången skulle en person vara ute och dilla mellan Hässelby gård och Johannelund och sträckan avsynades, och ganska snart konstaterade en 19 att personen i fråga precis klättrade upp på plattformen i Johannelund och således var den händelsen överspelad.

Två tåg fick invändigt klotter, 34:an blev värst drabbad med vått klotter på västra sidan. Efter att ha stängt av V2:an kämpade han tappert genom stan en lördagkväll med 2 av 3 vagnar i bruk. Det var ganska ohållbart och ganska snart bestämde man sig för att låta tåget gå i transport från Gullmarsplan och in i Högdalsdepån för tågbyte. Men det var inte det enda tåget som saknades, tur 42 fick ställas upp på bryggan på grund av personalbrist, vilket gjorde att det blev väldigt mycket folk för bloggaren att ta hand om, eftersom hon hade efterföljande tur. Inte nog med den vanliga löningshelgsbelastningen, det var även evenemang vid Globen. Där fylls två vagnar till bredden, och vid Slussen, T-centralen och Hötorget skulle lika många till åka med, och de flesta självklart kalasfulla redan elva på kvällen. Trångt blev det, och sent blev tåget. Även tur 99 fick stå över ett kast och parkera på mellanspåret en stund på natten.

Som om inte det vore nog så tyckte någon kollega som var på hemgång från Högdalen och åkte sluthytt att föraren inte hade det kämpigt nog, utan roade sig med att ställa om stolen och krydda med att sätta AC:n på kyla, en novemberkväll. Tack för den, ät bajs och dö, osolidariska jävel.

Söderut var inte heller särskilt flytande. En hel fritidsgård i V1 och en halv högstadieklass i V3 bjöd på ”HUÄÄÄÄÄÄÖÖÖÖA! UÄÄÄÄÖÖÖAAAH!”, Date-stank toppat med alkoläsk och ett jävla spring och skrikandes. De flesta klev av i Stora mossen (stackars jävlar som bor granne med den hemmafesten), och tystnaden som följde var av episka mått.

Slagsmål hör självklart lördagkvällarna till, och en löningshelg med exponenten 10. Tur 35 ropade om storslagsmål i tåget, dessbättre klev dessa av självmant, och bara en liten stund senare var det slagsmål både på plattform och spår i Kärrtorp.

Såna kvällar är man tacksam för alla poliser och vakter som man kan få cirkulerandes i tunnelbanan, dessvärre innebär såna kvällar att resurserna inte räcker till och alla är upptagna på andra håll. I Björkhagen letade man efter rånare, och de poliser som senare sågs promenera lite avslappnat i systemet gjorde detta i ungefär 2 minuter innan de fick larm och fick fara iväg med en jäkla fart. Ingen tid för poliskontroller och förebyggande mingel med andra ord. En 18 fick vänta i nästan en kvart på väckning av sovande, lyckligtvis hade patrullen bil, annars hade det väl blivit 2 timmar istället.

Tur 20 rapporterade att vindrutetorkaren hade stannat mitt i synfältet, och motorn fortsatte gå, men torkaren stod stilla. Med äckligt novemberregn och mörker var det inte helt optimalt. TLC tyckte att föraren skulle prova fälla säkringen, men efter lite letande efter vilken säkring det gäller så ångrade man sig; det är nämligen samma säkring till vindrutetorkaren som till höger frontljus. Ingen vindrutetorkare, eller ingen vindrutetorkare och dessutom halvt strålkastarljust alltså. Jättebra konstruerat. Föraren ombads försöka peta torkaren ur vägen vid ändstation istället. Och eftersom vagnarna skulle kopplas isär och den trasiga gå in i hallen nästa varv så var det inte hela världen.

Därefter var det dags för spöktimmen. Spöktimmen i tunnelbanan råder ungefär mellan 00:30 och 01:30. Det är då de flesta har tagit sig till sina fester, klubbar och krogar och det lugnar ner sig betydligt i tunnelbanan. Man lutar sig tillbaka, slappnar av och inväntar på hemgångsgänget.

Och det blev sedan inte mindre stökigt än tidigare på kvällen. Tur 94 blev utsatt för trackasserier i form av någon som lekte med nödtalsenheten hela vägen genom stan, och konstaterade trött att de inte ger upp. Mer spårspring, i Skarpnäck framför tur 90. Och vid Skanstull skulle två gäng med ungefär 15 personer i varje slåss och bråka. Lyckligtvis var det poliser på plats som delade på gängen och skuffade in det ena i södergående tåg, och det andra i norrgående. Efter lite stök, bök och rabalder kunde man ta sig upp för backen mot Gullmarsplan. Under tiden har då gänget som åker med tåget börjat bråka inbördes och väl vid Gullmarsplan bryter det oundvikliga slagsmålet ut. Vakter skickas ner att dra ut de testoseronstinna och alkoholtankade killarna.

Så tog vi oss igenom ännu en löningslördag. Med nödbromshandtag, nödöppnade dörrar, oräkneliga slagsmål och spårspringare, folk som pissar i trappor, på plattformar och i biljetthallar. Antalet bråkande par var många, och antalet gråtande blonda fjortistjejer sittandes i trappor snittade väl på ungefär 3 stycken per station och antalet trötta kompisar det dubbla. Det mest deprimerade, och deprimerande, paret var nog ändå det i 15-16-årsåldern som åkte med från Hagsätra till Brommabryggan. Killen hade däckat totalt och snarkade, tjejen satt mittemot och såg helt förstörd ut och bara stirrade blankt på sin sovande pojkvän. Typbilden av en misslyckad, men vanlig, lördagkväll.

På vägen hem kliver man ur mellanhytten och ska knata hemåt, då en tjej står i ett dörrpar, stirrar rätt ut, tar sen ett stort steg framåt, börjar en piruett ut på plattformen, nyper tag i uniformsjackan men missar och faller pladask på rygg på plattformen, stirrandes rätt upp himlen. Jag tittar ner och funderar en liten, liten stund, men inser att jag faktiskt är uniformerad och gör en insats och drar upp henne från marken, hivar över henne och ansvaret till hennes knappt nyktrare respektive och knatar sen vidare hemåt.

Passa för övrigt på att kolla in det nya kaklet i Thorildsplan, det blir hejdundrandes snyggt. Passa som sagt på, för snart blir det säkerligen vandaliserat.

Bränn min kabel och dra mig långsamt utan ATP

Vi hade kabelbrand i Johannelund på morgonen. En förare tömde en brandsläckare i kabelrännan, men det hjälpte inte. Linje 19 fick vända i Vällingby medan strömmen stängdes av, och som så vanligt vid kabelbränder så slutar det när det inte längre tillförs någon ström. Efter att brandkåren varit på plats i hela 5 minuter släpptes trafiken på igen.

Flera av banans oändliga banarbeten verkar komma någon vart nu. Nya strömskeneplankor och fräsch makadam har tippats ut lite här och där. Dessa är alltid lite ljusare på gund av att de är renare än det gamla, givetvis. Det gör att man allt mer ser lapptäcket som kallas tunnelbanan. Taktiken har länge nu varit att laga saker först när de klappar ihop, eller börjar luta åt livsfara. Innan Farstagrenen renoverades var det ett pussel av lappningar och tillfälliga lagningar, tillsammans med mögliga stationer och vittrande plattformar. För att inte tala om backen ner mot Tallkrogen söderut där spåret såg ut som den grova sidan på knäckebröd.

Framåt slutet av förmiddagen fick en vagntransport bestående av C14 från bana 3 för sig att gå i nödbroms Alvik söderut. Tåget gick inte heller att ladda upp. Föraren bytte ände och skulle köra ner mot Bromma igen för att inte stå i vägen, men fastnade i växlarna i dryga fem minuter kämpandes med trycket och nödbromsar. Norr om Alvik började 17 och 19 stampa i små klungor, plus en 18 som fick vända i Abrahamsberg eftersom både A- och B-spåret i Bromma var ockuperade. När väl vagntransporten var nere på bryggan visade det sig ju att V8:an inte var en ATP-vagn. Således gick tåget endast att köra norrut om man inte ville sitta och puttra i 15 km/h och ladda om ungefär 100 gånger mellan varje station. Trafikbefäl fick bryta HS och åka med upp till norrplattformen i Alvik, därifrån fick tåget köras till Vällinbydepån för omrangering. Starkt jobbat, Rissne.

Rissne är duktiga på sånt, det är lite av deras signum. Förmodligen är det för att de hatar oss. Innan alla C20 var ombyggda till ATP skedde det jämt och ständigt att endast-ATC-vagnar skickades upp på bana 1, och då och då hamnade man bakom någon som satt och permissivkörde halvvägs till Gullmarsplan från Thorildsplan innan någon kom på att kolla upp vad det var för V3:a.


Kidsen nuförtiden verkar smått hjärndöda. När man står i 5 minuter och lyssnar på en unge i 15-16-årsåldern utan att förstå ett smack tills deras yngre kompis kommer och översätter så undrar man vad som har hänt med skolan och vad som händer med språket. Därav; fredagsbonus, samma inlägg igen, på MSN-språk, med speciella hälsningar till kidsen i Skarpnäck, kanske förstår ni lite bättre nu?

VI HAED KAEBLBRAND I O PÅ MORGONEN1!1111! WTF AN R TÖMD3 EN R I KAEBLRÄNAN MAN DAT HJÄLPT3 INTE1!!!1 WTF LOL LINJE 19 FIK VÄNDA I VÄLNGBY MEDAN STRÖMEN STÄNGDAS AV OCH SOM SÅ VANLIGT VID KAEBLBRÄNDAR SÅ SLUTAR D3T NÄR DET INT3 LÄNGRE TILFÖRS NÅGON STRÖM!11!!!! LOL EFTER AT BRANDKÅRAN VARIT PÅ PLATS I HELA 5 MINUTER SLÄPTES TRAFIEKN PÅ IEGN
FLERA111!!1 OMG LOL AV BANANS OÄNDLIGA BANARBTEN V3RKAR KOMA NÅGON VART NU!111!1!! LOL NYA STRÖMSKANEPLANKOR OCH FRÄSCH MAKADM HAR TIPATS UT LIET HÄR OCH DÄR!!!11 OMG WTF LOL DESA ÄR ALTID LIET R PÅ GUND AV AT DE ÄR R ÄN DET GMLA GIEVTVIS1!1111 LOL DAT GÖR AT MAN ALT MAR SER LAPTÄK3T SOM KALAS TUNALBANAN1!!! OMG LOL TAKTIEKN HAR LÄNGE NU VARIT AT LAGA SAEKR FÖRST NÄR DE KLAPAR IHOP AL3R BÖRJAR LUTA ÅT LIVSFARA!!11 INAN FARSTAGR3NAN RENOVARAEDS VAR DAT ET PUSEL AV LAPNNGAR OCH TILFÄLIGA LAGNNGAR TILSMMANS MED MÖGLIGA STATIONER OCH VITRANDA PLATFORMAR1!111! WTF LOL FÖR AT INTE TALA OM BAK3N NAR MOT TALKROGEN SÖD3RUT DÄR SPÅRAT SÅG UT SOM DEN GROVA SIDAN PÅ KNÄKEBRÖD
FRMÅT!11111!! OMG WTF LOL SLUTET AV FÖRMIDAEGN FIK 3N VAGNTRANSPORT BSTÅ3NDA AV C14 FRÅN BANA 3 FÖR SIG AT GÅ I NÖDBROMS ALVIK SÖDARUT1111 LOL TÅGAT GIK INTE HELAR AT LADA UP11111 OMG WTF FÖRAERN BYTA ÄND3 OCH SKULE KÖRA N3R MOT BROMA IEGN FÖR AT INTE STÅ I VÄGEN MAN FASTNAED I VÄXLARNA I DRYGA FEM MINUTER KÄMPAND3S MED TRYK3T OCH NÖDBROMSAR1!11! LOL NOR OM ALVIK BÖRJAED 17 OCH 19 STMPA I SMÅ KLUNGOR PLUS EN 18 SOM FIK VÄNDA I ABRAHMSBRG AFTARSOM BÅD3 A- OCH B-SPÅRET I BROMA VAR OKUPERAED!1!! NÄR VÄL VAGNTRANSPORTEN VAR NERE PÅ BRYGAN VISAED D3T SIG JU AT V8AN INTE VAR AN ATP-VAGN111!! OMG WTF LOL SÅLEDES GIK TÅGAT ENDAST AT KÖRA NORUT OM MAN INT3 VIL3 SITA OCH PUTRA I 15 KM/H OCH LADA OM UNGEFÄR 10 GÅNGER MELAN VARJE STATION11!1 OMG WTF LOL TRAFIKBFÄL FIK BRYTA HS OCH ÅKA MED UP TIL NORPLATFORMEN I ALVIK DÄRIFRÅN FIK TÅGET KÖRAS TIL VÄLINBYD3PÅN FÖR OMRANGERNG111!11 OMG LOL STARKT JOBAT RISNE
RISN3!!1!11 WTF ÄR DUKTIGA PÅ SÅNT DAT ÄR LIET AV DERAS SIGNUM11!1! OMG LOL FÖRMODLIEGN ÄR D3T FÖR AT D3 HATAR OS111!1!1! OMG INAN ALA C20 VAR OMBYGDA TIL ATP SK3D3 D3T JÄMT OCH STÄNDIGT AT ENDAST-ATC-VAGNAR SKIKAEDS UP PÅ BANA 1 OCH DÅ OCH DÅ HMNAED MAN BAKOM NÅGON SOM SAT OCH PARMISIVKÖRDE HALVÄGS TIL GULMARSPLAN FRÅN THORILDSPLAN INAN NÅGON KOM PÅ AT KOLA UP VAD DAT VAR FÖR V3A1!!1!

Snart! Mina vänner..

Kommer jag börja rapportera från mitt liv som konduktör! Jag har varit sjukskriven i 5 veckor och inte haft något att skriva om, därav min tystnad. Men jag är övertygad om att jag som kondis kommer ha ett smörgåsbord av historier varje dag!

Moder blodig jord

Tur 94 ropade på lördagsnatten att någon låg bredvid spåret åt andra hållet mellan Fridhemsplan och Thorildsplan. Ordningsvakter och trafikbefäl skickades till platsen. Det visade sig att killen var fullt frisk fysiskt, men varför han låg där och knoppade framgår inte, men man kan ana att det var berusningsrelaterat.

Det finns anledningar till att många förare undviker att sitta ner när de åker som vanliga trafikanter. Ett exempel är när man låter en vagn med nerblodade säten gå från eftermiddag och hela natten, vilket nuförtiden betyder bra många timmar. Anledningen är då att kvällspersonalen på TLC har glömt att informera nattpersonalen, samt att kommunikationen till Tågia som vanligt har brustit eftersom de aldrig har uppfattat "något problem". Tja, det räcker väl med att klistra upp lite lappar så att ingen sätter sig där, kan en del trafikledare tycka, man undrar när en del trafikledare var utanför dörren bland dödligt folk sist.

Man kan införa alla möjliga bajsnödiga rutiner och svänga sig med cerfifieringar hit och dit, men man kan aldrig ta bort betongrövarna och ren och skär dumhet.

Kostcirkeln

McDonalds borde pröjsa för städning i tunnelbanan. Fast någon tog i alla fall sitt ansvar och tog hand om cheeseburgaren, utan papper, som någon hade glömt på ett säte. På fyllan är det vanligt att få lite underliga craves, men sardiner i tomantsås hör nog till det mer ovanliga. För att inte tala om att det inte finns så jättemånga ställen att införskaffa sig denna delikatess, så någon måste nästan ha laddat med en konserv i bakfickan innan utgång. Liksom i fall suget kommer på tunnelbanan hem, då gäller det att vara redo. Natten till lördag var överlag väldigt lugn i tunnelbanan, med undantag för lite småtjaffs här och där och att tur 90 fastnade i Bagis på grund av slagsmål och till på köpet blev målad under natten. Såhär ett tag innan lön så brukar många av de lite äldre klientelet stanna hemma och istället dräller det runt dröser med ungdomar. Jag saknar lite den tid då man med skitlön på sitt första jobb eller studie- och bostadsbidrag kämpade för att få hyran betald och kanske köpa sig ett lyxigt paket snabbmakaroner då och då medan man ändå samtidigt hade råd att vara asplakat fyra dagar i veckan. Hur man fick ihop det har jag ingen aning om, men det gick. Det går inte alls idag, trots att man inte har alls samma problem att få ihop lite extra pengar. Man kan säga mycket om ungdomar, men ekonomisk prioritering, det kan de.

Den här teckningen sitter uppsatt i mässen i Alvik. Den är vansinnigt fin.

Ägd

Ibland känner man sig som på bilden. Fast inte idag. Regnbåge över knallorange novembereftermiddag för tankarna någon helt annanstans. Och jag gillar verkligen att få komplimanger för min körning av personer som jag respekterar. Det är inte helt vardagligt. Tack.

Åhmeh!

Fyra timmars körning i sträck suger. I de fall man blir sittandes på tåg 3+ timmar på grund av strul kan man alltid leva på hoppet att någon kommer släntrandes och löser av en, och om inte annat så brukar själva strulet vara underhållande nog för att hålla en vaken och road. Men när man vet att räddningen inte kommer att komma fören efter fyra timmar, då är det inte lika roligt. Efter två och en halv timme börjar man bli lite less och börjar tappa bort vart man är på väg, efter tre timmar har man helt glömt bort och kör bara och skiter i att ropa ut destionationen eftersom man ändå bara säger fel. Efter tre och en halv timme är man inte särskilt alert, och efter tre timmar och tre kvart början man fundera på var vakterna med alkomätaren kommer att dyka upp.

Vid Hökarängen gjorde en fylltant tappra försök att komma med tågen. Men eftersom hon skulle prata med andra fyllon fram tills dörrarna stängdes så gick det inget bra, i alla fall inte de två första försöken. Tur 26 körde över en katt vid Kärrtorp som sedan låg skadad kvar. En stund senare togs kräket om hand, och vad som hände med det förtäljer inte historien men 26:an lär ha fått veta efter samtal till TLC. Trafikledarna vet hur man plågar nyfikna kollegor.

Under kvällen utannonserades det att bryggan Odenplan var ur funktion på grund av trasig strömskena, och så skulle det vara resten av natten. Men hör och häpna, efter bara en timme togs ordern om destination Hötorget för linje 17 tillbaka eftersom felet var åtgärdat. Räls i taket och dra mig baklänges på sliper!

Tydligen skulle det hållas möte för OCD-klubben. Först kom herren som alltid sitter i ett hörn på plattformen när tåget kommer in, han spanar och ser helt bindgalen ut fram tills man ska stänga dörrarna, då kutar han in i tåget och sätter sig och lurar med sin ryggsäck tills han ska av, då är det samma procedur: sitta och lura och spana tills dörrarna precis börjar gå igen och sen kuta av och titta stingsligt omkring sig med väskan i famnen som om det vore världens största diamant han skulle leverera till maffian. Därefter kommer killen som tar ett steg åt vänter och två steg åt höger när han går. Som om inte det räckte så fick han sällskap av ytterligare en kille med liknande beteende, hans specialitet är att gå tre-fyra steg och sen kraffsa på marken, gå tre-fyra steg och kraffsa på marken, osv. Man började undra om man fortfarande satt kvar på fyra timmarssvängen och hade somnat.

Uttrycket "åhmeh!" är något som ofta yttras då en trafikant springer fram till tåget, tvärstannar för att kolla vart tåget går, om plånkan är kvar, vad klockan är eller dylikt och därför missar tåget varpå trafikant som klivit av tåget blänger på föraren och utbrister "åhmeh!" för att man var så himla tarvlig och stängde dörrarna och inte väntade på trafikanten som stannade och upptäckte till sin förtvivlan att tåget faktiskt inte väntar på en för att en inte har bestämt sig om en ska åka med eller inte.

Och lite humor:

Det står klart och tydligt: Passera spärren gående.
På vilket sätt menar du att SL utövar fysisk bestraffning? Om jag springer med ansiktet in i din ytterdörr trots att det står att den öppnas utåt, utövar du fysisk bestraffning på mig då?

(Med reservation för att du är ironisk, det kan vara knepigt att utläsa ur en text.)

Svar: Nej vi är inte ironiska här. Varför skulle det vara förbjudet att gå i rask takt genom SL:s spärrar? Vem har tid att läsa alla förbudsskyltar? Fungerande spärrar behöver inte särskilda instruktioner för användaren. Det här är ett konstruktionsfel. SL borde avkrävas ett skadestånd varje gång någon som passerar spärren gör sig illa. Så fungerar det i en demokrati, men SL vill tydligen införa någonting annat med politikernas tysta medgivande. /Allemansbloggen

Ur kommentarerna på bloggen Allemansbloggen apropå SL:s nya spärrar. "Vem har tid att läsa alla förbudsskyltar?" [sic!] känns som det stående problemet i samhället generellt och kollektivtrafiken i synnerhet. Om folk stannade upp en halv sekund och lyfte blicken och tänkte det där lilla extra steget så kanske allt skulle gå så mycket lättare och smidigare. Men det vore ju för lätt, och då kan man ju inte skylla sina fel på någon annan, såklart.

Vardagslivets psykopatologi

De så kallade amerikavagnarna väcker diskussion. Jag rekommenderar er att läsa "diskussioninläggen", det ger en fascinerande inblick i trafikantens psykosociala mönster.

ATT TVINGAS STÅ I TUNNELBANAN ÄR HELT FEL. MEN OM FOLK VILL STÅ FRIVILLIGT GÅR DET FÖR SIG ALLDELES UTMÄRKT REDAN I DAG. VI BETALAR FÖR EN SITTPLATS OCH SKALL DÄRFÖR HA SITTPLATS UTOM KANSKE VID RUSNINGSTID. ALTERNATIVET ÄR ATT BYGGA UT TUNNELBANAN MED FLER SPÅR OCH LINJER. CGV

Det är en uttjatad replik, men här är den mer sann än någonsin: jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. För att inte tala om alla de som absolut måste ta bilen om de inte får sitta.

Läs också kommentaren från psykopaternas rättshaveristiska organisation, PRO.

– Det här blir ett problem för gravida och andra som inte orkar stå. Det betyder diskriminering av en grupp människor. Jag hoppas att det blir ett massivt motstånd när man gör så här.

Den dagen det kommer över 20 gravida och blinda kvinnor som vill åka, per vagn, samtidigt, i rusningstid så lovar jag att personligen köra av alla andra så att de får sitta.

Test och förbannade test

Klisterlapparna på golvet vid Hötorget har skrubbats bort, och vi siktar mot nästa spännande test och försök. Vi gillar testverksamheter i tunnelbanan. Majoriteten av testen har dock en tendens att försvinna spårlöst i tunnlarna utan att någon riktigt vet om de blev kvar, utvecklades eller togs bort, bara ett fåtal blir kvar. Ofta lämnas testen på sina platser som en slags relik över en snilleblixt som lyckades ta sig hela vägen från upphovspersonen via styrelser och ner till fotfolket.

Avdelningen underbara citat:

– Vi har testat olika tekniker i flera år. Nu testar vi en metod, jag tror det är på Zinkensdamm, där kameror registrerar rörelser på spårområdet. Det svåra är att programmera systemet rätt så att det inte blir för känsligt och leder till en massa falsklarm, säger Christer Lindeman, avdelningschef på SL:s säkerhetsenhet.

Snart är det dags för amerikavagnarna (artikel på SVT.se, inslag finns även i ABC-sändningen 3/11, 19:15). Personligen tycker att jag det är en jättebra idé. Varför ha fler sittplatser än ett par stycken nödvändiga för halta och lytta? Det är ju trots allt inga fjärrtåg vi pratar om. De undersökninar som låg till grund för den orginalinredning vi haft med egentligen väldigt små förändingar sen 50-talet är knappast akutella idag, 2008. Möjligtvis skulle man kunna använda amerikavagnar prioriterat under rusningstid och evenemang, men med tanke på planeringsförmågan i organisationen är det en föga trolig väg. Låt oss i alla fall hoppas att man testkör detta fullt ut innan eventuella beställningar, så att vi slipper lika floppartade "barnsjukdomar", som blir kvar ända upp i tonåren, som med C20.

Gravskift

De flesta snorungar verkade bortresta i helgen. De är väl och bryter nacken i någon skidbacke i stället. Det var också lugnt på stan på mornarna, med undantag för ett par kvardröjande fylltrattar som försökte hitta hem. På lördagmorgonen vid halv 5 stod jag och beundrade den nedgrisade avlösningplatsen vid pfd 4 i GUP. Piss och spyor blandades i en makalöst vidrig installation. Rätt som det är dunsar det till i staketet mot Nynäsvägen. Upp för staketet far en vrålpackad snubbe, medan han krälar över håller han en plastlåda sushi och ätpinnar i handen. Han dråsar ner på spåret, reser sig upp och börjar vingla ner mot Skärmarbrink, sen vänder han tvärt och sicksackar över spåret i jakten på plattformen. Efter några turer prästens lilla kråka så hittar han plattformen, slänger upp sushin och hugger tag i plattformskanten för att hiva sig upp, han träffar rätt i en pisspöl och medan han häver sig upp så tappar han ätpinnarna i en spya. Lyckligvis, för hans skull, så lämnar han pinnarna, tar sin sushi och vinglar över till 17 som står vid pfd 3 och väntar.

Lite senare ropar tur 97 om att det stod en kille på spåret i Skanstull, han tog sig dock därifrån själv. Även på söndagsmorgonen dröjde sig en och annan kvar. En förare ropar att vid Vällingby gick en påverkad kille omkring och snodde prylar från byggjobbarna som lämnat sina grejer över helgen. Han kom över en lampa, som senare på dagen hittades åkandes alldeles själv på en linje 19.

Vid Skanstull försökte under söndagen ett par fyllskallar kliva på tåget. Är man bara full så brukar det inte vara några större problem, ej heller om man har med sig en stol eller dylikt så länge man kan bära den själv utan större problem. Om man däremot är så packad så att man inte kan ta ett steg utan att hålla på och drutta omkull, samtidigt som man röker med ena handen och släpar en större korgstol med den andra så är det ingen bra idé. Herrn fick stå kvar efter ett skarpt nej, och hans kamrat försökte övertala honom att det nog var bäst att hitta på något annat.

I helgen har man inte bara klätt ut sig till gastar, en del har gjort sitt bästa för att bli det fullt ut. Två, och minst en av dem full, ramlade framför tåget på bana 2 respektive lidingöbanan och ytterliggare en gjorde en göteborgare och sprang ut framför spårvagnen på Djurgården. Fortsätter de i den här takten så är vi snart på väg mot ett nytt rekord. Fast trafikanterna behöver ju inte heller lägga sig under tåget för att ha ihjäl sig själva och varandra. Ibland vore det kanske bra att införa någon gräns för hur packad man får vara på offentliga platser ala rattfylla. Under dygnetrunttrafiken så finns det ju knappt någon ordning alls, polisen som gör tågkontroller är bara ute ibland och under en begränsad tid, ofta tidigare på kvällarna.

Och appropå det så är vagnarna riktigt jävligt grisiga på helgmornarna. Det luktar som en blandning av polsk porrklubb, knarkarkvart, gula gången och systembolagets moppar. Och det gjorde lite ont i själen att se att favoritvagnen 2045 var nerkladdad med ketchup över hela golvet. Gammal, intorkad ketchup är något av det äckligaste som finns, i klass med rutten lök. Vagn 2045 är en av de äldre C20 och är så där perfekt inkörd; spaken är lagom lös, bromsarna tar inte för mycket eller för lite och stolen insutten. Dessutom har den ett fint namn.

Halka har det inte varit tal om. Det har varit en sån där underbart vacker allhelgonahelg som man hade älskat om man inte hade jobbat rena ökentjänsterna. Nu koncentrerar vi oss på F1-finalen och hoppas på att Jarno "Pace car" Trulli skapar drama i startfältet.

Skit, spår 1 nedre, Högdalsdepån