Fråga kunden

För ett tag sen publicerades ju på denna sida en tunnelbane-FAQ med trafikanternas vanligaste frågor till förarna. Det slog oss att det kunde vara intressant att vända lite på perspektivet, så därför raggade vi upp en helt vanlig kund och lät den förklara en del saker vi funderat på.

Varför står ni i en halvminut och köar till ett enda dörrpar när det finns tjugo andra att använda?
För att vi är dumma, viljelösa kossor vars beteende styrs av primitiv gruppmentalitet. Ser vi en kö ställer vi oss i den. Mu.

Hur kommer det sig att ni frågar vart tåget går när destinationen står på plattformsskyltarna, på tågfronten, ovanför dörrarna och inne i vagnarna, och dessutom ofta deklareras både av föraren och en automatisk röst?
Haha, bra fråga. Faktum är att vi inte bara inte kan läsa – vi är dessutom ganska korkade.

Tågen går hela tiden; det är faktiskt extremt sällan det är sista tåget för dagen som står inne. Varför riskerar ni liv och hälsa genom att tvinga er in genom stängande dörrpar när nästa tåg står och väntar bakom stationen?
Va? Kommer det fler tåg?

Vad är det som får er att tro att smädelser, könsord och spottloskor ska få en förare som stängt dörrarna att öppna och släppa på er?
Det ska du skita i, din jävla idiotjävel.

Ni har verkligen inte förstått hur pass-öppna-knapparna fungerar, va?
Jo, det har vi. De finns till för att vi trafikanter ska kunna öppna dörrarna var och när som helst, som vid Centralen i rusningen. Däremot används de aldrig vid ändstationerna, det är därför vi står och stirrar som fån på stängda dörrar sju minuter före avgångstid eller sparkar upp dörrar som är på väg att gå igen.

Hur kan man glömma sånt som datorer, hundar, sin gamla mormor eller till och med ett barn i barnvagn när man stiger av tåget?
Det där har jag ett jättebra svar på, men nu tycks det ha fallit bort… Vad var frågan förresten?

Du kommer ner på plattformen och upptäcker att det är tomt på plattformen, men att föraren, av nån outgrundlig anledning, bestämt sig för att vänta på just dig. Varför går du inte in genom första dörrparet, utan fortsätter förbi både två och tre till?
Nu förstår jag inte riktigt frågan. Det är väl alldeles uppenbart att hela tillvaron kretsar kring mig. Ni andra får helt enkelt vänta tills jag bestämt mig för var jag vill stiga på.