Vid Hökarängen gjorde en fylltant tappra försök att komma med tågen. Men eftersom hon skulle prata med andra fyllon fram tills dörrarna stängdes så gick det inget bra, i alla fall inte de två första försöken. Tur 26 körde över en katt vid Kärrtorp som sedan låg skadad kvar. En stund senare togs kräket om hand, och vad som hände med det förtäljer inte historien men 26:an lär ha fått veta efter samtal till TLC. Trafikledarna vet hur man plågar nyfikna kollegor.
Under kvällen utannonserades det att bryggan Odenplan var ur funktion på grund av trasig strömskena, och så skulle det vara resten av natten. Men hör och häpna, efter bara en timme togs ordern om destination Hötorget för linje 17 tillbaka eftersom felet var åtgärdat. Räls i taket och dra mig baklänges på sliper!
Tydligen skulle det hållas möte för OCD-klubben. Först kom herren som alltid sitter i ett hörn på plattformen när tåget kommer in, han spanar och ser helt bindgalen ut fram tills man ska stänga dörrarna, då kutar han in i tåget och sätter sig och lurar med sin ryggsäck tills han ska av, då är det samma procedur: sitta och lura och spana tills dörrarna precis börjar gå igen och sen kuta av och titta stingsligt omkring sig med väskan i famnen som om det vore världens största diamant han skulle leverera till maffian. Därefter kommer killen som tar ett steg åt vänter och två steg åt höger när han går. Som om inte det räckte så fick han sällskap av ytterligare en kille med liknande beteende, hans specialitet är att gå tre-fyra steg och sen kraffsa på marken, gå tre-fyra steg och kraffsa på marken, osv. Man började undra om man fortfarande satt kvar på fyra timmarssvängen och hade somnat.
Uttrycket "åhmeh!" är något som ofta yttras då en trafikant springer fram till tåget, tvärstannar för att kolla vart tåget går, om plånkan är kvar, vad klockan är eller dylikt och därför missar tåget varpå trafikant som klivit av tåget blänger på föraren och utbrister "åhmeh!" för att man var så himla tarvlig och stängde dörrarna och inte väntade på trafikanten som stannade och upptäckte till sin förtvivlan att tåget faktiskt inte väntar på en för att en inte har bestämt sig om en ska åka med eller inte.
Och lite humor:
Ur kommentarerna på bloggen Allemansbloggen apropå SL:s nya spärrar. "Vem har tid att läsa alla förbudsskyltar?" [sic!] känns som det stående problemet i samhället generellt och kollektivtrafiken i synnerhet. Om folk stannade upp en halv sekund och lyfte blicken och tänkte det där lilla extra steget så kanske allt skulle gå så mycket lättare och smidigare. Men det vore ju för lätt, och då kan man ju inte skylla sina fel på någon annan, såklart.Det står klart och tydligt: Passera spärren gående.
På vilket sätt menar du att SL utövar fysisk bestraffning? Om jag springer med ansiktet in i din ytterdörr trots att det står att den öppnas utåt, utövar du fysisk bestraffning på mig då?(Med reservation för att du är ironisk, det kan vara knepigt att utläsa ur en text.)
Svar: Nej vi är inte ironiska här. Varför skulle det vara förbjudet att gå i rask takt genom SL:s spärrar? Vem har tid att läsa alla förbudsskyltar? Fungerande spärrar behöver inte särskilda instruktioner för användaren. Det här är ett konstruktionsfel. SL borde avkrävas ett skadestånd varje gång någon som passerar spärren gör sig illa. Så fungerar det i en demokrati, men SL vill tydligen införa någonting annat med politikernas tysta medgivande. /Allemansbloggen
8 kommentarer:
Man har alltså inte längre pass än fyra timmar i sträck? Det är ju löjligt kort. Jag trodde det var ett tufft jobb.
Anonym:
Reglerna för den sammanhängande arbetstiden ligger (än så länge) i linje med övriga yrken och särskilt föraryken, hur menar du? Och på vilket sätt definerar tiden arbetsbördan? Jag har haft 12 timmar långa arbetsdagar i annat yrke, men då sov jag mest så jag kan inte påstå att det var särskilt "tufft" för det.
Utveckla.
Vi som kör buss inom tätort kan sitta bra mycket längre än så. 4½ timmar sker nästan varje dag. Strax under 5 timmar är inte lika vanligt, men nån gång i månaden händer det.
Gnöhfk!:
Jo, bussisarna har det sugigt, på många sätt, det är det ingen som förnekar...
Spärrarna är ju felkonstruerade så till vida att användare råkar att skada benen om spärren inte öppnar som den ska, vilket den inte alltid gör. Det finns något som heter användarvänlighet, man ska t ex inte behöva läsa instruktioner för en webbsida för att kunna använda den. Dåligt gränssnitt med andra ord. Enkelt för en datalog, svårt för andra kanske.
Man kan ju faktiskt missa fotocellen även om man inte springer. Det händer inte ofta, men är man inte helt taxbent så kan det hända. Och ibland låser sig de små jävlarna, på pin kiv, mitt i öppnande för att sedan ge efter med en gång. Då ser man så trafikantig ut.
Allt mekaniskt felar ju, förr eller senare. Det är en fråga om att man är medveten om det och kan hantera det. Personligen så räknar jag inte med att spärren fungerar, sesam-dörrarna öpnnar sig eller kaffeautomaten gör gott kaffe. Jag känner och smakar mig fram istället för att dra på, då blir man inte lika förvånad och besviken. Men tja, jag kan också vara lite stressad ibland och glömma bort det, men jag blir då inte sur på att SL inte tar sitt demokratiska ansvar för att råkar virra lite. Någon måtta får det vara...
Jo, det är klart att man får akta sig litet, det är bara så irriterande att det ofelbart krånglar just de gånger man glömmer att sträcka ut handen först ;-)
Skicka en kommentar