Det är synd om människan...

... påstås den gode Strindberg ha sagt. En sanning som vi inom kollektivtrafiken ofta omfattas av.

Ta detta som exempel.

En man kommer in på stationen samtidigt som en smärre flock förvirrade människor är på väg ut. Bland dessa går en helt vanlig blondin utan några speciella kännetecken alls. Mannen på väg in ställer sig framför henne och skriker "BUUUU BUUUU BUUU FYYYYY". Hon väjer förskräckt undan och försvinner och mannen kommer till mig och säger "Såg du??? SÅG DU???" "Japp" säger jag " men varför skriker du så??". Då händer det.. tårarna börjar rinna och han säger "Jomen.... jag blev ju rädd. Hon var ju så ful!".

Ni kanske undrar vad jag svarade? Och svaret är: Ingenting. Jag blev helt stum. Det ni!