Polis, fö'helvete!

Det här utspelade sig för någon helg sen, och är numer en av mina favorithändelser under de strax över 5 år jag har jobbat som förare i tunnelbanan.

Det är en relativt lugn lördagkväll, inga mord eller katastrofer, bara den vanliga fyllan och jag ska strax sluta för dagen. När jag hade stängt dörrarna vid St Eriksplan söderut är det någon dåre som springer längs tåget och bankar och skriker "STAAANNNAAA! STANNNAAAA FÖR I HELVETE! STANNNAAA! FÖ'HELVETTE!".

"Jävla pucko", tänker jag och drar. Det kan ju vara vilken dåre som helst och såhär dags bjussar jag inte på mycket utan är glad så länge man kommer framåt. Jag anmäler samtidigt den nyklottrade väggen vid södra plattformsväggen som verkar alldeles purfärsk, ifall det fortfarande är någon där och smyger. Precis efter ropar en polispatrull på radion, lite smått panikslaget, att klottraren är på mitt tåg. Det var tydligen en civilpolis som hade gormat och gastat tidigare. Vid det här laget har jag stannat vid Odenplan, men inte hunnit öppna dörrarna. Jag avaktar lite med det, ifall dom vill kolla igenom tåget innan någon sticker, vilket dom vill. Jag drar en rövare om något tekniskt fel med dörrarna, och tänker att så här dags (3:04) finns det säkert gott om poliser i närheten. Efter lite över 5 mintuer dyker dom upp, parvis lite utstrött, tills dom är sammanlagt ca 10 stycken, plus lite vakter i lösa konstellationer. Ingen uppenbar organisation och stämningen är minst sagt lite förvirrad. Efter ett tag kommer även civilpolisen knatandes, med blicken i backen och mycket förlägen och verkar inte vilja möta min blick, vilket är förståeligt med tanke på hans uppförande vid förra stationen och med tanke på vad han ställt till med om han hade varit lite smidigare.

Vid det här laget är folk i tåget, och på plattformen, i upplösningstillstånd och bankar och slår på dörrar och fönster. Nu ska polisen titta igenom tåget från utsidan, innan jag får öppna dörrarna. Detta tar ca 10 minuter, nu är klockan typ 20 över, jag slutade 16 över vid Gullmarsplan.

Men denna manöver duger inte, dags för plan B. Alla poliser ställer upp sig längs tåget, och en barsk herre som är någon slags insatschef frågar rart om han får använda micken, vilken han givetvis får. "LYSTRING! DETTA ÄR TUNNELBANEPOLISEN! NÄR DÖRRARNA ÖPPNAS FÅR INGEN, JAG MENAR IIINGEEEEN KLIVA AV ELLER PÅ TÅGET! ALLA MÅSTE SITTA KVAR PÅ SINA PLATSER! DET ÄR EN ORDER!". Hela tåget, Odenplan och halva Vasastan blir knäpptyst. Jag får därefter order om att öppna dörrarna, och följer snällt ordern av den barske herren.

Poliserna har fullt sjå med att hålla kvar folk i tåget och se till att ingen kliver på, vid det här laget är ordern som bortblåst hos trafikanterna i alkoholdimman. Men trots allt lyckas dom efter 10 minuter gripa en person. Precis när jag får klartecken att åka vidare så tuffar det upp ett tåg söderut på motspår, och smått kaos utbryter när alla ska springa från mitt tåg till det tåget. Man tycker ju att TLC kan tipsa om en sån här manöver.

Nåväl, iväg kommer jag efter ett tag.

Vad hände med "Stanna, Polis!" eller de vedertagna och regelmässiga stopptecken vi använder oss av i tunnelbanan som faktiskt inte är sådär jättesvåra att förstå sig på?

"STANNA, FÖ'HELVETE!", Tunnelbanepolisens nya slogan.