Lillördag

Gullmarsplan söderut. Mannen vinglar av tåget, ser sig om förvirrat. Springer till andra plattformen, där står en förare och väntar på sitt tåg, springer tillbaka, där pågår en utdragen avlösning på tåget han kom ifrån. Springer till andra plattformen igen, tittar panikslaget på föraren som väntar. Blicken skriker: jag måste pissa! Föraren ger onda ögat; här kissas det inte. Mannen ser sig om, allt mer panikslagen, tittar på föraren igen. Den här gången har blicken bytts mot en blandning av rädsla och uppgivenhet, ena byxbenet förvandlas till en modernistisk avbildning av Niagarafallen. Föraren lägger huvudet på sned, mannen tittar på sina byxor. Gråten i blicken. Hinner precis över och in genom dörrarna på tåget han precis kom med. Det enda spår i natten av en misslyckad lillördag är en våt fläck på ett säte i en tunneltågvagn som åker fram och tillbaka, fram och tillbaka i onsdagskvällen.

Det är med sorg i hjärtat vi meddelas att vändbryggan Gullmarsplan åter är i normal funktion. Borta är de dagar då vi fick underhållas av improviserade vändningar, och då "fel" blev till "underhåll", det var bara till låns. Vi avvaktar, inte utan viss spänning, på vad tunnelguden har för gåva till oss nästa gång. Kanske ett rejält rälbrott vid T-centralen, eller en saftig urspårning i Alvik? Vi väntar, längar.

Nypon i snålblåsten

Dygnetrunttrafiken har olika bieffekter för oss som jobbar. En av de jobbigaste är att nattvilan mellan lördag och söndag allt som oftast skärs ner till det minsta tillåtna för att man ska kunna täcka upp med personal under lördagnatten, och under söndagen räcker inte de senare in-tjänsterna till för alla som jobbat sent natten till söndag. Så i princip blir det hem och räjsersova och sen åka till jobbet igen. Hela helgen känns som en enda jättelång arbetsdag, en slags delad monstertjänst. Därför blir det här inlägget likadant, ett och samma för både lördag och söndag.

Lördagen var en ganska ordinär lördag. I väntan på första tåget iaktas en tjej hoppa ner på spåret i norra änden av plattform 3 i Gullmarsplan. Obesvärat knatar hon sen upp mot Globen och försvinner in i mörkret. Två 19 och en 18 avsynar söder om Guppet men hon syns inte till, kanske försvann hon över till tvärbanan för att leta efter Dallerberg, ett hardcore fan kanske, eller en romantisk beundrare?

I en ordinär lördagkväll ingår det sedvanliga fylleriet, pissandes, kräkandes och brölandes. Och såhär års personer som upptäcker att det faktiskt är kallt på kvällarna nu och inte vill cykla hem, och försöker ta cykeln på tåget i stället. Tiggare som försöker få några kronor av fulla helgfirande brukar tillsammans med burkplockarna tydligen ha sötebrödsdagar under helgkvällar. I takt med att trafikanterna slänger ifrån sig ytterligare en tom ölburk på golvet så har även deras generositet ökat med motsvarande berusningsgrad. Med 17 på väg till Odenplan dundras det iväg, med fulla trafikanter och en tiggare. Tiggaren springer, eller mer vaggar, mellan vagnarna vid varje station. Det är fascinerande med personer som är så höga att de befinner sig totalt i sin egen lilla värld. Att tåget rör sig, och till slut når ändstation, är inget som bekommer dem. Vid Odenplan ryms tåget ur via högtalare, lamporna släcks. Alla går snällt (nåja) av förutom tiggaren som ger sig i kast med att vagga från V2 till V1. Han hinner ta sig in i V1 och verkar inte alls bry sig om att tåget både är mörkt och tomt, eller för den delen att någon ropar i högtalarna att han ska gå av. Efter ca 10 sekunder verkar han dock ha insett problemet, och kliver av. Men, nej, inte för att vänta på nästa tåg, utan för att byta till V2 igen. Den här gången hinner jag dock dra igen dörrarna innan han vaggat sig fram hela vägen. Efter att ha varit nere på bryggan och vänt rullar jag upp mot stationen igen, och vem står då inte där och väntar om inte tiggaren! Han verkade vara kär i mitt tåg, jag hoppas i alla fall att det var tåget och inte mig han var kär i.

Det var något slags evenemang på Globen. Något slags issportstävling, de nationellas jaga-pucken-liga, eller vad det kallas i såna kretsar. Arrangörerna hade slagit på stort och skaffat skylights, vilket från Hammarbyhöjden gjorde att jag mest tyckte att Globen såg ut som en stor blå tutte som sprutade mjölk rätt upp i natthimlen. Och nej, det är inget som helst fel på min associationsförmåga.

Linje 17 är en ypperligt trevlig linje att sitta och susa på under helgkvällar. Det händer inte så mycket överlag. Och vid den tidpunkten 17 bara trafikerar Skarpnäck - Gullmarsplan med en vagn slipper man även vimlet på stan. Den här helgen blev dock lite speciell då växelfelet vid bryggan Gullmarsplan kvarstår. Det gjorde att 17/9X-turerna fick langa över trafikanterna till 18 vid Skärmabrink (som enligt turlista ändå går 2 mintuer efter och hela vägen till Hässelby Strand, det är samma tåg som trafikanterna ändå hade fått byta till vid GUP), därefter gå motspår upp till plattform 3 i Guppet och där invänta avgångstid. Nackdelen är att det blir ca 15 minuters väntan vid plattformen, och en miljard fulla trafikanter kommer och frågar "vart går tåget?", "går tåget till Hagsätra eller Skarpnäck?", "när går tåget?", "går tåget om 14 minuter och mot Skarpnäck som det står på skyltarna att det gör?", "är kanelbullen god?", "får jag smaka?" osv.

Men som sagt, överlag händer det inte så mycket på linje 17 annars. Enda stället det kan bli lite röj ibland är Bagarmossen. Det finns ett fenomen som jag brukar kalla för ghettokomplex. Det handlar om oftast unga killar, men inte uteslutande, som anser sig bo i the outskirts av storstaden och därför per automatik både är förtryckta av staten och är födda till gansters. Tillsammans med wannabe-anarkister, klottrare och förfördelade lattemorsor utgör de Stockholms Fria Rättshaverister. De protesterar mot den förtryckande svenska staten, som ofta gestaltar sig som tunneltågförare, spärrexpiditörer, ordningsvakter/väktare och lokalvårdare, genom att spotta och slå på "makten", urinera på golvet, måla på väggarna, röka inomhus, hälla vin på sittplatser och skrika könsord, gärna till synes totalt slumpmässigt.

Hässelbys artelleriregemente ryckte under lördagskvällen ut igen, till samma slagfält som tidigare.

En 18 fick en stor sten genom en ruta i trafikantutrymmet så att en trafikant fick glassplitter över sig och man nödöppnade dörrar och drog i nödbromsar lite varstans, men kvällen förlöpte utan allvarligare incidenter.

Söndagen började med en så kallad höststorm, som på stockholmska betyder konstant regn som skiftar mellan ösregn och pissigt duggregn, gärna med lite sidovind så att det blåser in i under jackan och luvan. Men färgranna koder klarade vi oss utan och på kvällen blev det faktiskt ganska mysigt väder, om än lite kallt. Och i år får vi klara oss utan värme i de "mobila" AC-aggregaten som installerats i 20XX- och 21XX-vagnarna eftersom det har varit ett antal "brandtillbud" i dessa. Och den inbyggda fläkten som inte är en AC utan bara en fläkt med värmeslinga har även den råkat ut för problem med överhettning, varpå man har modifierat den så att när man drar på lite värme så dras fläkten automatiskt upp till stormstyrka. Fläkten går sen inte att sänka, trots att man dragit ner värmen till noll, förren fläkten är kall igen vilket på C20-språk betyder allt mellan en kvart till aldrig. Man får inte heller stänga av fläkten genom att fälla säkringen, eftersom ventilationen då även försvinner trafikantutrymmet precis bakom hytten. Och det vore ju hemskt om trafikanter får sitta utan ventilation i 20 minuter eller får flytta sig till ventilationen 2 meter bort jämfört med att föraren ska sitta i iskall snålblåst alternativt varmfuktig tropisk orkan i 4 timmar?

På vägen till första tåget blev jag haffad av ett fyllo som ville veta om Adam och Eva hade navlar.

Tutf: Nej, det tror jag inte, de skapades av Gud som Guds avbild, så då borde de ju inte ha navlar, antar jag.
Fyllo: GUD?!?
Tutf: Ja, så står det i Bibeln...
Fyllo: DET FINNS INTE NÅN JÄÄÄÄÄVLA GUD!
Tutf: I så fall finns det ju ingen Adam och Eva heller, så då blir väl frågan ganska irrelevant?
Fyllo: Men var i helvete kom vi ifrån då om inte Adam och Eva?!
Tutf: Tja, genom evolutionen har vi väl utvecklats från encelliga organismer till det vi är idag.
Fyllo: EVOLUTION! Det är bara skitsnack! Det finns INTE!
Tutf: Neeheej, men vad tycker du, då?
Fyllo: DET FANNS INGET INNAN OSS, INGET!
Tutf: Finns vi då?
Fyllo: NEJ! Det är det vi INTE GÖR!
Tutf: Tja, det är ju en intressant tanke...
Fyllo: Äh, dra åt HELVETE!

Sen gick han vidare till nästa person och började samma diskussion igen.

Vid en station försökte en karlslok flirta genom att förförisk blinka, pluta med läpparna och le som en överkörd pungråtta, han påminde återigen Urspårnings skribent om varför hon helt enkelt inte dras till det motsatta könet. Vid Gamla Stan stod en mystisk kvinna och betedde sig... Mystiskt. Efter ett tag larmade SOS Alarm om samma kvinna som man trodde eventuellt tänkte hoppa framför tåget. Ganska snart fick hon dock sällskap av två vakter och lite senare ett gäng poliser, och dramat var avstyrt. Vid Islandstorget putsade en burkplockare plattformen med näsan, en 18 fick tas ur trafik på grund av trasig hyttdörr och en 19 fick bytas in på grund av klotter. Mycket mer spännande än så blev det inte.

Signalkalas och föraren ljuger alltid

I helgen fick vi igen för en lugn sommar. På fredagen var det Go 08. Jag kastade in handdugen vid ett-snåret på kvällen, så jag slapp säkerligen det värsta. Men jag hann iaf uppfatta att det tydligen var något slags försök till guinnessrekord i fylla.

Men det riktiga kalaset var under lördag- och söndagkvällen. Det började som ett relativt harmlöst ställverksfel vid GUP. Tågen fick p-trycka för att ta sig förbi in- och ut-fartssignalerna norr om GUP. Det var ganska trevligt, det var en fantastisk regnbåge mot knallrosa himmel att njuta av medan man kröp upp för skanstullsbron. Sen spred det sig som ett virus. Det slutade med att ställverken i hela innerstaden klappade ihop och gick på semester. Under lördagen varade det under en dryg timme, och lite kortare på söndagen.

Vad som är intressant i sammanhanget är fenomenet med folks förtroende för föraren. Man kan gagga i 20 minuter om att inga tåg går, alls, någonstans, att det är buss som gäller. De flesta står ändå kvar som fån och tittar på plattformsskyltarna, i väntan på något slags textmeddelande från Gud eller något. Men så fort det ropas ut i plattformshögtalarna, trots att den rösten är ännu mer förvirrad och stressad, ja, då sätts det fart mot bussarna. Dom har noll förtroende för föraren, men sätter sig ändå i tåget och låter en köra dom i 70-80 knyck genom stan? Jag förstår inte.

Gud informerar

Jag har gjort om lite i inställingarna här på bloggen så att jag måste godkänna samtliga kommentarer innan de publiceras. Detta gjorde jag i ett vredesutbrott i morse och nu känns det som det faktiskt var en bra idé. Om jag sitter och raderar kommentarer i efterhand så kanske ni undrar varför osv så därför plockar jag bort oönskade element redan från början. Alla är glada utom den som skrivit den trista kommentaren! Hurra!

Bara så ni vet

Nu när det börjar skrivas lite här tänkte jag bara nämna några saker:

• Jag tar inget ansvar för vad som skrivs här, jag kan eventuellt redigera inlägg i absoluta nödfall men då ska det verkligen vara något grovt övertramp. Om ni finner något stötande är det ju tråkigt för er, kom inte till mig och grina för jag tvingar ingen att läsa. Ni kan ju försöka maila men jag läser själv här varje dag och ser exakt vad som skrivs. Om ett inlägg finns kvar i över ett dygn så anser jag det vara ok och därför kommer det inte raderas oavsett om nån tönt skriver ett argt mail eller ej.

• Skribenterna har rätt att vara anonyma, vissa vet inte ens jag vilka det är. Så det är ingen idé att försöka grilla mig om det.

• Den här bloggen har ingenting med hatbloggen att göra, förutom att jag bestämde mig för att starta den efter att de la ner då jag insåg att behovet fanns. Den stora skillnaden är det jag nämner i den första punkten, skribenterna är fler och anonyma(re).

• Hets mot folkgrupp och personangrepp accepteras inte. Inte heller överdrivet arbetsgivarhat. Jag säger inte att ni måste älska vår arbetsgivare, ni får tycka vad ni vill men det här är inte rätt ställe att uttrycka det. Och jag vill inte behöva stänga ner bara för att någon stackars chef råkat läsa här och blivit ledsen. Hur skulle det se ut?
  

• Och sist men inte minst, jag är allsmäktig envåldshärskare här. Jag kan godtyckligt radera kommentarer och inlägg om jag känner för det. Jag kommer antagligen inte göra det, men om det händer så är det för att det är min vilja. Kan inte överklagas. Bra va?