Revolutionen som kom av sig, eller?

En besviken kund påpekade att tågen fortfarande var sena på morgonen, det som skulle bli bättre nu. Det har ju gått nästan hela 3 dagar. Och plattformsvärdarna verkar mest fungera som trädgårdstomtar, eller plattformstomtar, i sina fina, röda kepsar.

Å andra sidan är det ju media som har hypat hela MTR-grejen, att i måndags var timman slagen. Vi med lite mer erfarenhet väntar. Som vanligt.

Hjärndött

Ibland blir jag orolig för mänskligheten. Framförallt när sånt här blir nyheter. Allvarligt talat, är vi så sinnesslöa i det här landet att vi inte kan se oss för innan vi kliver ut i tomma intet? Jag ser liknande fenomen på Tvärbanan dagligen, någon ska gå av och ställer sig vid ett dörrpar, när tåget stannar och öppnar på motsatt sida så står personen kvar och väntar på att dörrarna som just han/hon står vid också ska öppnas trots att det enda som finns utanför dessa dörrar är ett stup eller en bilväg. Sedan får de panik och kutar ut på rätt sida i sista sekunden.

Men kära nån då!

Ingen lär ha missat branden i lördags. Både förare och annan personal rapporterade brandlukt och trafikbefäl yttre trafikledare skickades ut för att undersöka var det kom ifrån. Efter att ha sökt igenom HÖT-TCE och ÖMT-TCE lokaliserades branden till slut till, som bekant, det avstängda spåret hos bana 3. Först fick tågen passera TCE utan att stanna men några minuter senare skrek TLC till om att alla på infart innerstan fick stå stilla, då bröt man strömmen och därmed var kalabaliken ett faktum.

Veoliahora har redan skrivit en del om det.

De mest spännande hände dock kring själva stoppet, då tåg desperat vändes här och där och det tog sin stund innan man lyckades få något som kunde kallas för trafik på ytterstadssträckorna. Under tiden pysslade vi förare med det stora nöjet att informera de rådvilla trafikanterna. Att stå och prata i micen samtidigt som det står en klunga stressade personer i en halvcirkel runt en och skriker efter svar på frågor som man precis står och ger svar på i högtalarna är nog så frustrerande. Eller varför inte när det kommer en hord med folk och frågar om tåget går dit och hit när man precis har ropat ut att det inte gör det. Men favoriterna är ändå alla dessa underbara kommentarer man får av personer som helt uppenbart är i en färgrann blandning av chock och stress som yttrar sig en helt osannolik jag-ska-fram-till-varje-pris-egoism. Några godbitar:

Tutf: *precis informerat om läget, sakligt, lugnt och samlat*
Patient Trafikant: Vad är det här frågan om egentligen?! Hur jävla inkompetenta är ni egentligen?
Tutf: Det brinner och är rökutveckling, räddningstjänsten arbetar för fullt, under tiden så måste vi vända här eftersom det är fullt med rök och personal på spåren.
Trafikant: Och?! Det måste gå att lösa på något sätt så att man kan komma fram!

Trafikant: Går det inga tåg till Vällingby?!
Tutf: Jo, men det är väldigt oregelbunden trafik just nu.
Trafikant: Jaha? Hur ska jag då åka då?
Tutf: Du kan ta tåget, men jag kan inte säga när det kommer eftersom det är väldigt oregelbunden trafik just nu på grund av rökutveckling inne i stan, men det kommer ett tåg om högst 10 minuter.
Trafikant: Jaha? Varför kan du inte säga när tåget går, det måste du kunna säga, var är tåget?

Trafikant: Hur lång tid tar det innan vi är framme vid Alvik, vi ska med en buss!
Tutf: Jag vet inte, det går väldigt trögt just nu eftersom man vänder tåg framför på grund av att man inte kan åka genom stan på grund av rökutveckling vid T-centralen. Vi kommer till Alvik, men det kommer att gå väldigt långsamt.
Trafikant: Men ska vi gå eller ta tåget eller ringa en taxi för att hinna med bussen eller...
Tutf: *avbryter* Gör en bedöming... *stänger dörrarna och åker*

Kom gärna med egna erfarenheter av dylika samtal vid större stopp och störningar, så kanske vi kan ha en liten topplista.

Mer tokerier

En man har glömt sin remsa hemma och ska skicka efter en sms-biljett istället och frågar mig hur man gör. Jag förklarar och han börjar knappa, under tiden går jag vidare och kollar resten av vagnen. När jag kommer tillbaks har han inte ens börjat skriva än och frågar: "var det RA man skulle skriva??"

Jag: "Är du pensionär?"
Han: "Näe"
Jag: "Då skriver du HA"
Han: "Men åh du sa ju RA förut!!"
Jag: "Nej HA sa jag. Det står för Helt pris, zon A"
Han: "Jaja... och vilket nummer var det?"
Jag: "72150"
Han: *mumlar* "Men gud hon säger ju olika hela tiden..."

Sen sitter han och försöker skriva smset i ca 5 minuter medans jag står och tittar på, han skriver, raderar, skriver, raderar i all evighet. Tillslut lyckas han få iväg smset. När han sedan visar upp det är det en biljett till reducerat pris och jag orkar verkligen inte protestera, dessutom har vi hunnit till Alvik redan.

Gröndal 22:30

Såhär kan man ju parkera om man vill.

Jag gillar att jobba med människor

Två män i medelåldern kliver på vid Globen, de är lite berusade. Den ena lämnar fram en remsa som jag stämplar.

Man#1: De där ungjävlarna är psykstörda du kommer inte få biljetter av dem!! *pekar på två pojkar i 10-årsåldern*
Jag: Öhh.. ok..
Man#2: *räcker mig en femhundring*
Jag: Jag kan inte växla den där
Man#1: Äh det är lugnt ta det på min remsa!!
Man#2: NEEEJJ!! Men åååååh jag har ju sånt här!! *visar månadskort* nu får du fan ge tillbaks stämplingen!!!!!!
Jag: Men jag stämplade aldrig för dig
Man#2: Men vafan GE TILLBAKS DEN NURÅ!! Jag har ju sånt här!! *trycker upp kortet i nyllet på mig*
Man#1: Ja ge tillbaks!!
Jag: Alltså, ni kan ju inte åka på det båda två, jag har bara stämplat för en!

Sen går jag därifrån. Vid Årstafältet reser sig männen för att gå av varpå en av de "psykstörda" pojkarna skriker: "Men pappaaaa! Det här är årstafältet, vi ska av nästa!!"

Någonting säger mig att jag hade haft mindre problem med barnen än jag hade med deras far..

Romantik på arbetsplatsen

Jag har evenemangståget och har viserat klart ena vagnen och bytt till den andra. Kollar kort och stämplar remsor, kommer fram till en ung man.

Dallerberg: Hej.
Ung man: *glo*
D: Biljetten, tack
UM: Men vafan, IGEN??
D: Vadå igen?
UM: Jamen jag var i andra vagnen just!!!
D: Jaha..
UM: *sliter upp kortet* Så!
D: Tack..
UM: Jävla fitta.

Jag borde kanske ha sagt något. Kanske ifrågasatt hans påstående, undrat varför han tycker jag är en jävla fitta. Men jag går istället vidare och låtsas att jag inget hört. Och mördar honom våldsamt i fantasins underbara värld.

Kostymmän, eller hur man snabbast skaffar sig en hjärtinfarkt

Tågåkarn Alaniska skrev om en kostymman, vilket fick mig att tänka på den gångna natten när man på fritiden nyttjade tunnelbanan på fyllan och villan. Snett framför sitter en yuppie och stryker under, förmodligen, väldigt viktiga ord i en lunta papper. Det är för närvarande ganska lugnt i vagnen, men vid Hötorget kliver ungefär halva stan på, fulla och glada och stojandes. Mannen börjar få en allt rödare färg och helt plötsligt vänder han sig mot de som sitter bredvid och ryter till: "Men kan ni för i helvete inte lugna ner er, jag försöker jobba!". Klockan är ungefär kvart i två, natt till lördag. Han måste vara en väldigt viktig person, hoppas jag för hans skull.

För några helger sen när man var i tjänst så fick man tåget stannat i söderort av polis, det var vid femsnåret och helgklientelet hade således börjat blandas upp med morgontrötta knegare. Polisen skulle söka igenom tåget och på grund av brottets karaktär ville man göra en grundlig genomgång samt samla in uppgifter om vagnsnummer och hitta eventuella vittnen. Precis bakom hytten sitter en av dessa kostymmän. Medan polisen arbetar, söker och pratar i radio börjar denne man bli allt mer synligt irriterad, han reser sig upp flera gånger och springer och tittar ut genom dörrarna, svär lite i riktning mot föraren för att efter ett tag samla mod till sig och gå fram och fråga "vad i helvete som står på egentligen". Efter en förklaring om eventuellt brott och undflyende gärningsman vänder han sig mot polisen och fräser "men skynda på lite, jag har en tid att passa!". Polisen upplyste om att man ändå var mån om att lösa situationen på grund av grovheten på brottet, ett sexualrelaterat sådant, men det var enligt denna man "inte relevant".

I idiotens stjärntecken växer snapsen i magen

Det började med att tur 27 ropade om en förvirrad förälder som drällde ungar omkring sig på S:t Eriksplan. En av ungarna hade ramlat ur barnvagnen och i farten nästan blivit träffad av tåget. Lite senare passerar man själv stationen norrut. Ett par yuppiesar står och stirrar upp mot trapporna, helt uppenbart att de väntar på någon. Rusningstid som det är väntas det inte, dörrarna stängs. Då far en av dem in genom dörrarna, fastnar och börjar mässa ”vaaaeeeegööööääärruuuruklääääämäääämääääruuuduuueeemiihöööh-
vääääälläääjääääläaaaeeeiiiidiiiiååååth!” samtidigt som den andra bänder upp dörrarna och släpper in resten av sällskapet som var på väg nerför trapporna, ett gäng på ytterligare 5-6 yuppiesar. Vid Alvik är det slutstation, och tåget ryms ur. Och vem kliver inte av då om inte subban, stirrig som en pundare av stress, likt förbannat får de ju stå där och vänta, hör och häpna, EN HEL JÄVLA MINUT eftersom de skulle längre än Alvik. Otroligt, skandal! En hel minut av hennes värdefulla tid, att jag inte skäms?!

Söderut vid S:t Eriksplan kommer en kille och tjej kutandes, tjejen stoppar in handen mellan dörrarna, fastnar, skriker som en julgris men lyckas få upp dörrarna och ta sig in. Men precis innan dörrarna slår igen helt så greppar killen tag om henne och drar ut henne igen, de skulle ju åt andra hållet! Otroligt, skandal! Varför åker jag inte dit de ska, att jag inte skäms?!

Nu börjar det lacka mot jul och med besked kommer fylleristerna som har tagit några snaps för mycket till julbordet. Dagarna in och dagarna ut, från tidig lunch till sena natten, rapporteras det om fylltrattar som ramlar runt, sover, kräks och pissar. Härliga julstämning. Extra stämningsfull var slipsnissen som väcktes i Högdalen vid eftermiddagens inryckning, ett glatt ”God morgon, slutstation!” möttes med ”Va?! Det är ingen jävla morgon, jävla hora, fan...”.

Trafikledningen ropade att en misstänkt kanditat uppehöll sig vid Medborgarplatsen, och största försiktighet gällde. Direkt därpå ropar tur 42 och berättar att det handlar om en person som tappat mobilen på spåret och funderar på att hoppa ner och plocka upp den själv, och ja, har var packad han också. Trafikbefäl fick skickas för att lösa problemet. Och även biltrafiken drabbas av julbordsfirande trafikanter, på skanstullsbron hade polisen satt upp rattnykterhetskontroll, och varje varv man passerade Gullmarsplan så växte skaran avställda bilar bakom poliskontrollen.

Senare på kvällen hittas en förvirrad gubbe på spåret i Sandsborg, vad han gör där vet ingen, inte heller vart han ska. Strömmen bryts trafikbefäl får, återigen, tillsammans med vakter skickas för att ta hand om personen. Inför straffskatt på idioter och dela ut gratis Ipren till oss som får ta hand om stolpskotten, snälla?

För att komplettera julstämningen så har smällarbrigaden i Blackeberg blivit ett stående inslag under eftermiddagarna.

För övrigt så är trafikanterna på helspänn nu efter gårdagens incident på bana 2. Vägarbeten ovanpå Slussen gjorde att det luktade färsk asfalt både på stationen och i de vagnar som passerade, varav kundtjänst blev nedringda av oroliga trafikanter. Asfalt luktar ju väldigt typiskt brand, eller inte.

Moder blodig jord

Tur 94 ropade på lördagsnatten att någon låg bredvid spåret åt andra hållet mellan Fridhemsplan och Thorildsplan. Ordningsvakter och trafikbefäl skickades till platsen. Det visade sig att killen var fullt frisk fysiskt, men varför han låg där och knoppade framgår inte, men man kan ana att det var berusningsrelaterat.

Det finns anledningar till att många förare undviker att sitta ner när de åker som vanliga trafikanter. Ett exempel är när man låter en vagn med nerblodade säten gå från eftermiddag och hela natten, vilket nuförtiden betyder bra många timmar. Anledningen är då att kvällspersonalen på TLC har glömt att informera nattpersonalen, samt att kommunikationen till Tågia som vanligt har brustit eftersom de aldrig har uppfattat "något problem". Tja, det räcker väl med att klistra upp lite lappar så att ingen sätter sig där, kan en del trafikledare tycka, man undrar när en del trafikledare var utanför dörren bland dödligt folk sist.

Man kan införa alla möjliga bajsnödiga rutiner och svänga sig med cerfifieringar hit och dit, men man kan aldrig ta bort betongrövarna och ren och skär dumhet.

Gravskift

De flesta snorungar verkade bortresta i helgen. De är väl och bryter nacken i någon skidbacke i stället. Det var också lugnt på stan på mornarna, med undantag för ett par kvardröjande fylltrattar som försökte hitta hem. På lördagmorgonen vid halv 5 stod jag och beundrade den nedgrisade avlösningplatsen vid pfd 4 i GUP. Piss och spyor blandades i en makalöst vidrig installation. Rätt som det är dunsar det till i staketet mot Nynäsvägen. Upp för staketet far en vrålpackad snubbe, medan han krälar över håller han en plastlåda sushi och ätpinnar i handen. Han dråsar ner på spåret, reser sig upp och börjar vingla ner mot Skärmarbrink, sen vänder han tvärt och sicksackar över spåret i jakten på plattformen. Efter några turer prästens lilla kråka så hittar han plattformen, slänger upp sushin och hugger tag i plattformskanten för att hiva sig upp, han träffar rätt i en pisspöl och medan han häver sig upp så tappar han ätpinnarna i en spya. Lyckligvis, för hans skull, så lämnar han pinnarna, tar sin sushi och vinglar över till 17 som står vid pfd 3 och väntar.

Lite senare ropar tur 97 om att det stod en kille på spåret i Skanstull, han tog sig dock därifrån själv. Även på söndagsmorgonen dröjde sig en och annan kvar. En förare ropar att vid Vällingby gick en påverkad kille omkring och snodde prylar från byggjobbarna som lämnat sina grejer över helgen. Han kom över en lampa, som senare på dagen hittades åkandes alldeles själv på en linje 19.

Vid Skanstull försökte under söndagen ett par fyllskallar kliva på tåget. Är man bara full så brukar det inte vara några större problem, ej heller om man har med sig en stol eller dylikt så länge man kan bära den själv utan större problem. Om man däremot är så packad så att man inte kan ta ett steg utan att hålla på och drutta omkull, samtidigt som man röker med ena handen och släpar en större korgstol med den andra så är det ingen bra idé. Herrn fick stå kvar efter ett skarpt nej, och hans kamrat försökte övertala honom att det nog var bäst att hitta på något annat.

I helgen har man inte bara klätt ut sig till gastar, en del har gjort sitt bästa för att bli det fullt ut. Två, och minst en av dem full, ramlade framför tåget på bana 2 respektive lidingöbanan och ytterliggare en gjorde en göteborgare och sprang ut framför spårvagnen på Djurgården. Fortsätter de i den här takten så är vi snart på väg mot ett nytt rekord. Fast trafikanterna behöver ju inte heller lägga sig under tåget för att ha ihjäl sig själva och varandra. Ibland vore det kanske bra att införa någon gräns för hur packad man får vara på offentliga platser ala rattfylla. Under dygnetrunttrafiken så finns det ju knappt någon ordning alls, polisen som gör tågkontroller är bara ute ibland och under en begränsad tid, ofta tidigare på kvällarna.

Och appropå det så är vagnarna riktigt jävligt grisiga på helgmornarna. Det luktar som en blandning av polsk porrklubb, knarkarkvart, gula gången och systembolagets moppar. Och det gjorde lite ont i själen att se att favoritvagnen 2045 var nerkladdad med ketchup över hela golvet. Gammal, intorkad ketchup är något av det äckligaste som finns, i klass med rutten lök. Vagn 2045 är en av de äldre C20 och är så där perfekt inkörd; spaken är lagom lös, bromsarna tar inte för mycket eller för lite och stolen insutten. Dessutom har den ett fint namn.

Halka har det inte varit tal om. Det har varit en sån där underbart vacker allhelgonahelg som man hade älskat om man inte hade jobbat rena ökentjänsterna. Nu koncentrerar vi oss på F1-finalen och hoppas på att Jarno "Pace car" Trulli skapar drama i startfältet.

Skit, spår 1 nedre, Högdalsdepån

Nypon i snålblåsten

Dygnetrunttrafiken har olika bieffekter för oss som jobbar. En av de jobbigaste är att nattvilan mellan lördag och söndag allt som oftast skärs ner till det minsta tillåtna för att man ska kunna täcka upp med personal under lördagnatten, och under söndagen räcker inte de senare in-tjänsterna till för alla som jobbat sent natten till söndag. Så i princip blir det hem och räjsersova och sen åka till jobbet igen. Hela helgen känns som en enda jättelång arbetsdag, en slags delad monstertjänst. Därför blir det här inlägget likadant, ett och samma för både lördag och söndag.

Lördagen var en ganska ordinär lördag. I väntan på första tåget iaktas en tjej hoppa ner på spåret i norra änden av plattform 3 i Gullmarsplan. Obesvärat knatar hon sen upp mot Globen och försvinner in i mörkret. Två 19 och en 18 avsynar söder om Guppet men hon syns inte till, kanske försvann hon över till tvärbanan för att leta efter Dallerberg, ett hardcore fan kanske, eller en romantisk beundrare?

I en ordinär lördagkväll ingår det sedvanliga fylleriet, pissandes, kräkandes och brölandes. Och såhär års personer som upptäcker att det faktiskt är kallt på kvällarna nu och inte vill cykla hem, och försöker ta cykeln på tåget i stället. Tiggare som försöker få några kronor av fulla helgfirande brukar tillsammans med burkplockarna tydligen ha sötebrödsdagar under helgkvällar. I takt med att trafikanterna slänger ifrån sig ytterligare en tom ölburk på golvet så har även deras generositet ökat med motsvarande berusningsgrad. Med 17 på väg till Odenplan dundras det iväg, med fulla trafikanter och en tiggare. Tiggaren springer, eller mer vaggar, mellan vagnarna vid varje station. Det är fascinerande med personer som är så höga att de befinner sig totalt i sin egen lilla värld. Att tåget rör sig, och till slut når ändstation, är inget som bekommer dem. Vid Odenplan ryms tåget ur via högtalare, lamporna släcks. Alla går snällt (nåja) av förutom tiggaren som ger sig i kast med att vagga från V2 till V1. Han hinner ta sig in i V1 och verkar inte alls bry sig om att tåget både är mörkt och tomt, eller för den delen att någon ropar i högtalarna att han ska gå av. Efter ca 10 sekunder verkar han dock ha insett problemet, och kliver av. Men, nej, inte för att vänta på nästa tåg, utan för att byta till V2 igen. Den här gången hinner jag dock dra igen dörrarna innan han vaggat sig fram hela vägen. Efter att ha varit nere på bryggan och vänt rullar jag upp mot stationen igen, och vem står då inte där och väntar om inte tiggaren! Han verkade vara kär i mitt tåg, jag hoppas i alla fall att det var tåget och inte mig han var kär i.

Det var något slags evenemang på Globen. Något slags issportstävling, de nationellas jaga-pucken-liga, eller vad det kallas i såna kretsar. Arrangörerna hade slagit på stort och skaffat skylights, vilket från Hammarbyhöjden gjorde att jag mest tyckte att Globen såg ut som en stor blå tutte som sprutade mjölk rätt upp i natthimlen. Och nej, det är inget som helst fel på min associationsförmåga.

Linje 17 är en ypperligt trevlig linje att sitta och susa på under helgkvällar. Det händer inte så mycket överlag. Och vid den tidpunkten 17 bara trafikerar Skarpnäck - Gullmarsplan med en vagn slipper man även vimlet på stan. Den här helgen blev dock lite speciell då växelfelet vid bryggan Gullmarsplan kvarstår. Det gjorde att 17/9X-turerna fick langa över trafikanterna till 18 vid Skärmabrink (som enligt turlista ändå går 2 mintuer efter och hela vägen till Hässelby Strand, det är samma tåg som trafikanterna ändå hade fått byta till vid GUP), därefter gå motspår upp till plattform 3 i Guppet och där invänta avgångstid. Nackdelen är att det blir ca 15 minuters väntan vid plattformen, och en miljard fulla trafikanter kommer och frågar "vart går tåget?", "går tåget till Hagsätra eller Skarpnäck?", "när går tåget?", "går tåget om 14 minuter och mot Skarpnäck som det står på skyltarna att det gör?", "är kanelbullen god?", "får jag smaka?" osv.

Men som sagt, överlag händer det inte så mycket på linje 17 annars. Enda stället det kan bli lite röj ibland är Bagarmossen. Det finns ett fenomen som jag brukar kalla för ghettokomplex. Det handlar om oftast unga killar, men inte uteslutande, som anser sig bo i the outskirts av storstaden och därför per automatik både är förtryckta av staten och är födda till gansters. Tillsammans med wannabe-anarkister, klottrare och förfördelade lattemorsor utgör de Stockholms Fria Rättshaverister. De protesterar mot den förtryckande svenska staten, som ofta gestaltar sig som tunneltågförare, spärrexpiditörer, ordningsvakter/väktare och lokalvårdare, genom att spotta och slå på "makten", urinera på golvet, måla på väggarna, röka inomhus, hälla vin på sittplatser och skrika könsord, gärna till synes totalt slumpmässigt.

Hässelbys artelleriregemente ryckte under lördagskvällen ut igen, till samma slagfält som tidigare.

En 18 fick en stor sten genom en ruta i trafikantutrymmet så att en trafikant fick glassplitter över sig och man nödöppnade dörrar och drog i nödbromsar lite varstans, men kvällen förlöpte utan allvarligare incidenter.

Söndagen började med en så kallad höststorm, som på stockholmska betyder konstant regn som skiftar mellan ösregn och pissigt duggregn, gärna med lite sidovind så att det blåser in i under jackan och luvan. Men färgranna koder klarade vi oss utan och på kvällen blev det faktiskt ganska mysigt väder, om än lite kallt. Och i år får vi klara oss utan värme i de "mobila" AC-aggregaten som installerats i 20XX- och 21XX-vagnarna eftersom det har varit ett antal "brandtillbud" i dessa. Och den inbyggda fläkten som inte är en AC utan bara en fläkt med värmeslinga har även den råkat ut för problem med överhettning, varpå man har modifierat den så att när man drar på lite värme så dras fläkten automatiskt upp till stormstyrka. Fläkten går sen inte att sänka, trots att man dragit ner värmen till noll, förren fläkten är kall igen vilket på C20-språk betyder allt mellan en kvart till aldrig. Man får inte heller stänga av fläkten genom att fälla säkringen, eftersom ventilationen då även försvinner trafikantutrymmet precis bakom hytten. Och det vore ju hemskt om trafikanter får sitta utan ventilation i 20 minuter eller får flytta sig till ventilationen 2 meter bort jämfört med att föraren ska sitta i iskall snålblåst alternativt varmfuktig tropisk orkan i 4 timmar?

På vägen till första tåget blev jag haffad av ett fyllo som ville veta om Adam och Eva hade navlar.

Tutf: Nej, det tror jag inte, de skapades av Gud som Guds avbild, så då borde de ju inte ha navlar, antar jag.
Fyllo: GUD?!?
Tutf: Ja, så står det i Bibeln...
Fyllo: DET FINNS INTE NÅN JÄÄÄÄÄVLA GUD!
Tutf: I så fall finns det ju ingen Adam och Eva heller, så då blir väl frågan ganska irrelevant?
Fyllo: Men var i helvete kom vi ifrån då om inte Adam och Eva?!
Tutf: Tja, genom evolutionen har vi väl utvecklats från encelliga organismer till det vi är idag.
Fyllo: EVOLUTION! Det är bara skitsnack! Det finns INTE!
Tutf: Neeheej, men vad tycker du, då?
Fyllo: DET FANNS INGET INNAN OSS, INGET!
Tutf: Finns vi då?
Fyllo: NEJ! Det är det vi INTE GÖR!
Tutf: Tja, det är ju en intressant tanke...
Fyllo: Äh, dra åt HELVETE!

Sen gick han vidare till nästa person och började samma diskussion igen.

Vid en station försökte en karlslok flirta genom att förförisk blinka, pluta med läpparna och le som en överkörd pungråtta, han påminde återigen Urspårnings skribent om varför hon helt enkelt inte dras till det motsatta könet. Vid Gamla Stan stod en mystisk kvinna och betedde sig... Mystiskt. Efter ett tag larmade SOS Alarm om samma kvinna som man trodde eventuellt tänkte hoppa framför tåget. Ganska snart fick hon dock sällskap av två vakter och lite senare ett gäng poliser, och dramat var avstyrt. Vid Islandstorget putsade en burkplockare plattformen med näsan, en 18 fick tas ur trafik på grund av trasig hyttdörr och en 19 fick bytas in på grund av klotter. Mycket mer spännande än så blev det inte.

Tutv i fonticulus

Semestrarna är slut och skolan har börjat. Och med det kommer spottloskorna, snusprillorna och läskburkarna mot tåget och skitungar på spåret som klottrar och jävlas. Trafikanterna håller tidtabellen med andra ord.

Vad som dock är ett regelbundet inslag året runt är terrormorsor och -farsor på stan. Idag kom en kvinna farandes från hissen med barnvagnen i högsta hugg. Dörrarna har precis gått igen. Hon kör barnvagnen rätt in i sidan på tåget, inte ens i en dörr, utan mellan två dörrpar. Ungen far framåt men räddas av något slags sele. Kärringen glor på mig med en blick som verkar mena: "Titta nu vad du gjorde, din dumma fan!". Som att det är mitt fel att ungen riskerar att få lika grava hjärnskador som sin mor.

Efter ett antal år med många lönehelgsnätter har jag utvecklat ett näst intill omänskligt tålamod. Men vissa saker vänjer man sig aldrig vid. Att vuxna människor tar risker och verkar ha glömt allt vad överlevnadsinstinkt heter får stå för dom, dom har ett val. Men små barn, och för den delen även djur, har mycket sällan kontroll över sin egen tillvaro, särskilt inte om dom sitter fastspända i en barnvagn eller i ett koppel. Man kan inte heller kräva att en fyraåring ska ha stenkoll på regler och risker i kollektivtrafiken. Och att använda barnvagnen som dörrstopp vet jag inte vad jag ska säga om.

Det har till exempel hänt alldeles för många gånger att personer har kommit springandes bärandes på en unge i armen, i luften, tagit sats och hivat in barnet mellan halvstängda dörrar. Man försöker parera men den tid det tar för en att reagera, trycka in öppnaknappen och för datorn att skicka öppnaimpuls till samtliga dörrar är tillräckligt lång tid för att ungen ska göra sig illa och börja skrika, om den inte gjorde det innan, och det blir ett jävla liv om misshandel och att det ska anmälas hit och dit. Nuförtiden har jag alltid ett finger på öppnaknappen om jag siktar stingsliga föräldrar, men tyvärr har man inte alltid koll på alla och ibland måste man gå en bit från hytten och stänga. Men å andra sidan är det ju inte heller mitt ansvar att se till att föräldrar är bra föräldrar.

Jag vet inte om det beror på att en del personer helt enkelt inte har insett att saker och ting tar mycket längre tid med en unge i släptåg, eller vad problemet är. Men något jävla fel är det i alla fall på en del människor. Majoriteten av vårdslösa föräldrar är män, men inte uteslutande, vad detta beror på spekulerar jag inte i här.

På vägen hem skymtade jag i HÖ den nya klimatanpassade vagnen som ska ersätta C20 när isarna smälter. Den har skrov, ratt och propeller.

Semestertider

För att få awr att hålla käften så tänkte jag skriva några rader. Det är semestertider, inte mycket händer och jag kör ju spårvagn och där händer inte mycket överhuvudtaget. Det enda festliga jag hört är en sak som tydligen hände i förrgår. Detta är alltså bara hörsägen så jag är inte helt på det klara över vad som hände men tydligen så hade en man hoppat ner på spåret i Alvik och försökt krypa in under Nockebybanan. Sen hade han strängt uppmanat föraren att köra! Han hade dessutom försökt med detta flera gånger. Man undrar ju lite hur han tänkte när det ca 2 meter bort kommer tunnelbanor i full rulle. Jag gissar på att han egentligen inte ville dö. Eller vad tror ni?

Det fina folket i Nockeby

Idag körde jag Nockebybanan då det plötsligt blev väldigt mkt folk i Alvik. Det visade sig att det skett en olycka vid Thorildsplan och det kördes ersättningsbussar mellan St Eriksplan och Alvik. När jag stod och väntade på min avgångstid kom en äldre herre fram, detta är vad som sades:

Han: Vad är det som har hänt?
Jag: Jag vet inte riktigt det har hänt något vid Thorildsplan
Han: Ja jag såg ambulanser där!
Jag: Jaha, men då måste det ha skett en olycka
Han: Åh det är helt otroligt att en sån småsak kan orsaka sånt kaos!
Jag: ...
Han: Och vid den här tiden också när alla ska hem från jobbet!!
Jag: Ja det var dålig tajming..

Klara besked

Ur Veolias personalkalender (vecka 24):
”Den som inte åker vilse får inte se mycket.”

Ur TriTub (§21 moment 3):
”Felaktig ... signalbild från signalinrättning gäller som ’stopp’”.

Faq it

På den här sidan presenterades för ett tag sen de vanligaste (och dummaste) frågorna trafikanterna ställer. Vad man inte anade då var att det faktiskt kunde bli ännu dummare. Nu vet vi. Igår kom nämligen en tant fram när jag höll på att stänga dörrarna vid Centralen och följande samtal utspelade sig:

Tant: Ursäkta, kommer det här vara första vagnen när vi kommer fram också?
Jag: Eh… Ja…

Okej, det var ju inte så välfunnet. Så här i efterhand borde man väl svarat att ”Tja, det beror på hur man räknar. Inte från slutet”. Eller ”Nej, den här vagnen kommer befinna sig upp och ner nånstans i mitten av tåget. Jag lovar, du kommer knappt tro dina ögon”. Kanske nåt i stil med ”Nej, vi backar ju numera in vid slutstationerna”. Eller ungefär vad som helst utom ”Eh… Ja…”. Men det är väl lika bra att erkänna att tanten överrumplade mig med tidernas dummaste fråga. Och det är ju rätt imponerande.

Lagbytare

Lördag förmiddag. Lite folk ute, skötsam trafik. Kommer till Liljeholmen på väg mot Norsborg i god tid och får vänta in tidtabellen där någon minut. Några ungar tittar in i hytten och vinkar. En tant nickar vänligt när hon går förbi. Nästan soligt, helgtyst på radion, allt är frid och fröjd. Reser mig upp. Plingar lite i mikrofonen. Ropar omständligt ut att det är tåg till Norsborg. Och tid för avgång. Se upp för dörrarna. Dörrarna stängs. Stänger dörrarna. Då kommer han. Galningen.

Från ingenstans (nåja, bussterminalen närmare bestämt) kommer han sättande i vansinnesfart, lyckas precis krångla in en hand mellan de stängande dörrarna nånstans i mitten av tåget, tvingar med våld upp dem i öppet läge och ställer sig i öppningen och tar spjärn. I bussföraruniform. Där står han nu i skjorta och väst och reflexjacka och sköldpaddsbyxor och släpper in en rännil människor som utan brådska kommer på led från rulltrappan och en del annat löst folk. Totalt ungefär tusen stycken. Hela tiden ser han mig stint i ögonen, och när det inte längre finns nån på plattformen som vill åka med står han kvar ytterligare några sekunder och bara tittar. Trotsigt. Tuppaktigt. Tölpigt. Så släpper han och försvinner in i tåget, och jag får trycka på stängknappen igen och vänta de cirka fyrtioåtta sekunder det tar för dörrarna att stängas i ultrarapid.

Hittills har jag haft som policy att öppna dörrarna för branschfolk. Herregud, vi är ju på samma lag, i samma båt, det är vi mot världen. Men visst, är det så här vi ska ha det är jag inte sämre än att jag kan ändra mig. Är det krig du vill ha, Bussis, så ska du få det.

Sänkt lön nu

DN På stans Åsiktsmaskin skriver denna vecka under rubriken ”Obussigt” bland annat följande:

En busschaufför, en busschaufför, det är en man med – oförlösta aggressioner. Han stänger dörrarna när du springer efter bussen, han skäller ut dig för att du råkar trycka på knappen vid fel hållplats och han mumlar något ohörbart när du en bastuhet dag frågar om det är möjligt att öppna några fönster eller skruva på luftkonditioneringen… Nu hotar de kommunalanställda busschaufförerna att strejka. Om de inte får mer betalt kommer de att lägga ner arbetet den första juli. Det är inte helt lätt att begripa­ logiken. Bussförarna slutade nyligen att ta betalt av resenärerna eftersom de ville softa mer på jobbet. Borde inte deras löner snarare sänkas?

Nu var det ju inte just för att förarna skulle få softa på jobbet som kontanthanteringen på bussarna upphörde utan för att man skulle slippa bli hotad, nerslagen och rånad i tid och otid. Det räcker liksom med de otrevliga trafikanter man redan kör omkring med och som inte dessutom vill ta växelkassan ifrån en. Jag vet inte vad Åsiktsmaskinen har för lön men den är helt säkert alldeles för hög. Sänk den. Nu.

Är man dum får man lida

Det är sällan jag är för överdrivet våld från ordningsvakter men i det här fallet känns det ändå ganska befogat.

Jag vill personligen spöa skiten ur snubben. For real. Så jävla korkad, och så försöker han vinna sympatier genom att berätta om sitt barn. Det vet väl för fan inte vakterna att han är en "snäll småbarnspappa", såvitt de vet är han en full idiot som plankar i tunnelbanan och det är deras förbannade jobb att slänga ut honom! Och när han upprepade gånger försöker gå ner till plattformen trots att de försökt avvisa honom muntligt så är de klart att de försöker slänga ut honom fysiskt. Gah.