Men kära nån då!

Ingen lär ha missat branden i lördags. Både förare och annan personal rapporterade brandlukt och trafikbefäl yttre trafikledare skickades ut för att undersöka var det kom ifrån. Efter att ha sökt igenom HÖT-TCE och ÖMT-TCE lokaliserades branden till slut till, som bekant, det avstängda spåret hos bana 3. Först fick tågen passera TCE utan att stanna men några minuter senare skrek TLC till om att alla på infart innerstan fick stå stilla, då bröt man strömmen och därmed var kalabaliken ett faktum.

Veoliahora har redan skrivit en del om det.

De mest spännande hände dock kring själva stoppet, då tåg desperat vändes här och där och det tog sin stund innan man lyckades få något som kunde kallas för trafik på ytterstadssträckorna. Under tiden pysslade vi förare med det stora nöjet att informera de rådvilla trafikanterna. Att stå och prata i micen samtidigt som det står en klunga stressade personer i en halvcirkel runt en och skriker efter svar på frågor som man precis står och ger svar på i högtalarna är nog så frustrerande. Eller varför inte när det kommer en hord med folk och frågar om tåget går dit och hit när man precis har ropat ut att det inte gör det. Men favoriterna är ändå alla dessa underbara kommentarer man får av personer som helt uppenbart är i en färgrann blandning av chock och stress som yttrar sig en helt osannolik jag-ska-fram-till-varje-pris-egoism. Några godbitar:

Tutf: *precis informerat om läget, sakligt, lugnt och samlat*
Patient Trafikant: Vad är det här frågan om egentligen?! Hur jävla inkompetenta är ni egentligen?
Tutf: Det brinner och är rökutveckling, räddningstjänsten arbetar för fullt, under tiden så måste vi vända här eftersom det är fullt med rök och personal på spåren.
Trafikant: Och?! Det måste gå att lösa på något sätt så att man kan komma fram!

Trafikant: Går det inga tåg till Vällingby?!
Tutf: Jo, men det är väldigt oregelbunden trafik just nu.
Trafikant: Jaha? Hur ska jag då åka då?
Tutf: Du kan ta tåget, men jag kan inte säga när det kommer eftersom det är väldigt oregelbunden trafik just nu på grund av rökutveckling inne i stan, men det kommer ett tåg om högst 10 minuter.
Trafikant: Jaha? Varför kan du inte säga när tåget går, det måste du kunna säga, var är tåget?

Trafikant: Hur lång tid tar det innan vi är framme vid Alvik, vi ska med en buss!
Tutf: Jag vet inte, det går väldigt trögt just nu eftersom man vänder tåg framför på grund av att man inte kan åka genom stan på grund av rökutveckling vid T-centralen. Vi kommer till Alvik, men det kommer att gå väldigt långsamt.
Trafikant: Men ska vi gå eller ta tåget eller ringa en taxi för att hinna med bussen eller...
Tutf: *avbryter* Gör en bedöming... *stänger dörrarna och åker*

Kom gärna med egna erfarenheter av dylika samtal vid större stopp och störningar, så kanske vi kan ha en liten topplista.

Gravskift

De flesta snorungar verkade bortresta i helgen. De är väl och bryter nacken i någon skidbacke i stället. Det var också lugnt på stan på mornarna, med undantag för ett par kvardröjande fylltrattar som försökte hitta hem. På lördagmorgonen vid halv 5 stod jag och beundrade den nedgrisade avlösningplatsen vid pfd 4 i GUP. Piss och spyor blandades i en makalöst vidrig installation. Rätt som det är dunsar det till i staketet mot Nynäsvägen. Upp för staketet far en vrålpackad snubbe, medan han krälar över håller han en plastlåda sushi och ätpinnar i handen. Han dråsar ner på spåret, reser sig upp och börjar vingla ner mot Skärmarbrink, sen vänder han tvärt och sicksackar över spåret i jakten på plattformen. Efter några turer prästens lilla kråka så hittar han plattformen, slänger upp sushin och hugger tag i plattformskanten för att hiva sig upp, han träffar rätt i en pisspöl och medan han häver sig upp så tappar han ätpinnarna i en spya. Lyckligvis, för hans skull, så lämnar han pinnarna, tar sin sushi och vinglar över till 17 som står vid pfd 3 och väntar.

Lite senare ropar tur 97 om att det stod en kille på spåret i Skanstull, han tog sig dock därifrån själv. Även på söndagsmorgonen dröjde sig en och annan kvar. En förare ropar att vid Vällingby gick en påverkad kille omkring och snodde prylar från byggjobbarna som lämnat sina grejer över helgen. Han kom över en lampa, som senare på dagen hittades åkandes alldeles själv på en linje 19.

Vid Skanstull försökte under söndagen ett par fyllskallar kliva på tåget. Är man bara full så brukar det inte vara några större problem, ej heller om man har med sig en stol eller dylikt så länge man kan bära den själv utan större problem. Om man däremot är så packad så att man inte kan ta ett steg utan att hålla på och drutta omkull, samtidigt som man röker med ena handen och släpar en större korgstol med den andra så är det ingen bra idé. Herrn fick stå kvar efter ett skarpt nej, och hans kamrat försökte övertala honom att det nog var bäst att hitta på något annat.

I helgen har man inte bara klätt ut sig till gastar, en del har gjort sitt bästa för att bli det fullt ut. Två, och minst en av dem full, ramlade framför tåget på bana 2 respektive lidingöbanan och ytterliggare en gjorde en göteborgare och sprang ut framför spårvagnen på Djurgården. Fortsätter de i den här takten så är vi snart på väg mot ett nytt rekord. Fast trafikanterna behöver ju inte heller lägga sig under tåget för att ha ihjäl sig själva och varandra. Ibland vore det kanske bra att införa någon gräns för hur packad man får vara på offentliga platser ala rattfylla. Under dygnetrunttrafiken så finns det ju knappt någon ordning alls, polisen som gör tågkontroller är bara ute ibland och under en begränsad tid, ofta tidigare på kvällarna.

Och appropå det så är vagnarna riktigt jävligt grisiga på helgmornarna. Det luktar som en blandning av polsk porrklubb, knarkarkvart, gula gången och systembolagets moppar. Och det gjorde lite ont i själen att se att favoritvagnen 2045 var nerkladdad med ketchup över hela golvet. Gammal, intorkad ketchup är något av det äckligaste som finns, i klass med rutten lök. Vagn 2045 är en av de äldre C20 och är så där perfekt inkörd; spaken är lagom lös, bromsarna tar inte för mycket eller för lite och stolen insutten. Dessutom har den ett fint namn.

Halka har det inte varit tal om. Det har varit en sån där underbart vacker allhelgonahelg som man hade älskat om man inte hade jobbat rena ökentjänsterna. Nu koncentrerar vi oss på F1-finalen och hoppas på att Jarno "Pace car" Trulli skapar drama i startfältet.

Skit, spår 1 nedre, Högdalsdepån

Istället för Stilnoct

Att jobba ut-tjänst på helgen är så fruktansvärt segt och förbannat tråkigt. Tiden går så långsamt att man bara vill spränga sig själv i luften. Fördelen är att man knappast har några sömnproblem när man kommer hem.

Nypon i snålblåsten

Dygnetrunttrafiken har olika bieffekter för oss som jobbar. En av de jobbigaste är att nattvilan mellan lördag och söndag allt som oftast skärs ner till det minsta tillåtna för att man ska kunna täcka upp med personal under lördagnatten, och under söndagen räcker inte de senare in-tjänsterna till för alla som jobbat sent natten till söndag. Så i princip blir det hem och räjsersova och sen åka till jobbet igen. Hela helgen känns som en enda jättelång arbetsdag, en slags delad monstertjänst. Därför blir det här inlägget likadant, ett och samma för både lördag och söndag.

Lördagen var en ganska ordinär lördag. I väntan på första tåget iaktas en tjej hoppa ner på spåret i norra änden av plattform 3 i Gullmarsplan. Obesvärat knatar hon sen upp mot Globen och försvinner in i mörkret. Två 19 och en 18 avsynar söder om Guppet men hon syns inte till, kanske försvann hon över till tvärbanan för att leta efter Dallerberg, ett hardcore fan kanske, eller en romantisk beundrare?

I en ordinär lördagkväll ingår det sedvanliga fylleriet, pissandes, kräkandes och brölandes. Och såhär års personer som upptäcker att det faktiskt är kallt på kvällarna nu och inte vill cykla hem, och försöker ta cykeln på tåget i stället. Tiggare som försöker få några kronor av fulla helgfirande brukar tillsammans med burkplockarna tydligen ha sötebrödsdagar under helgkvällar. I takt med att trafikanterna slänger ifrån sig ytterligare en tom ölburk på golvet så har även deras generositet ökat med motsvarande berusningsgrad. Med 17 på väg till Odenplan dundras det iväg, med fulla trafikanter och en tiggare. Tiggaren springer, eller mer vaggar, mellan vagnarna vid varje station. Det är fascinerande med personer som är så höga att de befinner sig totalt i sin egen lilla värld. Att tåget rör sig, och till slut når ändstation, är inget som bekommer dem. Vid Odenplan ryms tåget ur via högtalare, lamporna släcks. Alla går snällt (nåja) av förutom tiggaren som ger sig i kast med att vagga från V2 till V1. Han hinner ta sig in i V1 och verkar inte alls bry sig om att tåget både är mörkt och tomt, eller för den delen att någon ropar i högtalarna att han ska gå av. Efter ca 10 sekunder verkar han dock ha insett problemet, och kliver av. Men, nej, inte för att vänta på nästa tåg, utan för att byta till V2 igen. Den här gången hinner jag dock dra igen dörrarna innan han vaggat sig fram hela vägen. Efter att ha varit nere på bryggan och vänt rullar jag upp mot stationen igen, och vem står då inte där och väntar om inte tiggaren! Han verkade vara kär i mitt tåg, jag hoppas i alla fall att det var tåget och inte mig han var kär i.

Det var något slags evenemang på Globen. Något slags issportstävling, de nationellas jaga-pucken-liga, eller vad det kallas i såna kretsar. Arrangörerna hade slagit på stort och skaffat skylights, vilket från Hammarbyhöjden gjorde att jag mest tyckte att Globen såg ut som en stor blå tutte som sprutade mjölk rätt upp i natthimlen. Och nej, det är inget som helst fel på min associationsförmåga.

Linje 17 är en ypperligt trevlig linje att sitta och susa på under helgkvällar. Det händer inte så mycket överlag. Och vid den tidpunkten 17 bara trafikerar Skarpnäck - Gullmarsplan med en vagn slipper man även vimlet på stan. Den här helgen blev dock lite speciell då växelfelet vid bryggan Gullmarsplan kvarstår. Det gjorde att 17/9X-turerna fick langa över trafikanterna till 18 vid Skärmabrink (som enligt turlista ändå går 2 mintuer efter och hela vägen till Hässelby Strand, det är samma tåg som trafikanterna ändå hade fått byta till vid GUP), därefter gå motspår upp till plattform 3 i Guppet och där invänta avgångstid. Nackdelen är att det blir ca 15 minuters väntan vid plattformen, och en miljard fulla trafikanter kommer och frågar "vart går tåget?", "går tåget till Hagsätra eller Skarpnäck?", "när går tåget?", "går tåget om 14 minuter och mot Skarpnäck som det står på skyltarna att det gör?", "är kanelbullen god?", "får jag smaka?" osv.

Men som sagt, överlag händer det inte så mycket på linje 17 annars. Enda stället det kan bli lite röj ibland är Bagarmossen. Det finns ett fenomen som jag brukar kalla för ghettokomplex. Det handlar om oftast unga killar, men inte uteslutande, som anser sig bo i the outskirts av storstaden och därför per automatik både är förtryckta av staten och är födda till gansters. Tillsammans med wannabe-anarkister, klottrare och förfördelade lattemorsor utgör de Stockholms Fria Rättshaverister. De protesterar mot den förtryckande svenska staten, som ofta gestaltar sig som tunneltågförare, spärrexpiditörer, ordningsvakter/väktare och lokalvårdare, genom att spotta och slå på "makten", urinera på golvet, måla på väggarna, röka inomhus, hälla vin på sittplatser och skrika könsord, gärna till synes totalt slumpmässigt.

Hässelbys artelleriregemente ryckte under lördagskvällen ut igen, till samma slagfält som tidigare.

En 18 fick en stor sten genom en ruta i trafikantutrymmet så att en trafikant fick glassplitter över sig och man nödöppnade dörrar och drog i nödbromsar lite varstans, men kvällen förlöpte utan allvarligare incidenter.

Söndagen började med en så kallad höststorm, som på stockholmska betyder konstant regn som skiftar mellan ösregn och pissigt duggregn, gärna med lite sidovind så att det blåser in i under jackan och luvan. Men färgranna koder klarade vi oss utan och på kvällen blev det faktiskt ganska mysigt väder, om än lite kallt. Och i år får vi klara oss utan värme i de "mobila" AC-aggregaten som installerats i 20XX- och 21XX-vagnarna eftersom det har varit ett antal "brandtillbud" i dessa. Och den inbyggda fläkten som inte är en AC utan bara en fläkt med värmeslinga har även den råkat ut för problem med överhettning, varpå man har modifierat den så att när man drar på lite värme så dras fläkten automatiskt upp till stormstyrka. Fläkten går sen inte att sänka, trots att man dragit ner värmen till noll, förren fläkten är kall igen vilket på C20-språk betyder allt mellan en kvart till aldrig. Man får inte heller stänga av fläkten genom att fälla säkringen, eftersom ventilationen då även försvinner trafikantutrymmet precis bakom hytten. Och det vore ju hemskt om trafikanter får sitta utan ventilation i 20 minuter eller får flytta sig till ventilationen 2 meter bort jämfört med att föraren ska sitta i iskall snålblåst alternativt varmfuktig tropisk orkan i 4 timmar?

På vägen till första tåget blev jag haffad av ett fyllo som ville veta om Adam och Eva hade navlar.

Tutf: Nej, det tror jag inte, de skapades av Gud som Guds avbild, så då borde de ju inte ha navlar, antar jag.
Fyllo: GUD?!?
Tutf: Ja, så står det i Bibeln...
Fyllo: DET FINNS INTE NÅN JÄÄÄÄÄVLA GUD!
Tutf: I så fall finns det ju ingen Adam och Eva heller, så då blir väl frågan ganska irrelevant?
Fyllo: Men var i helvete kom vi ifrån då om inte Adam och Eva?!
Tutf: Tja, genom evolutionen har vi väl utvecklats från encelliga organismer till det vi är idag.
Fyllo: EVOLUTION! Det är bara skitsnack! Det finns INTE!
Tutf: Neeheej, men vad tycker du, då?
Fyllo: DET FANNS INGET INNAN OSS, INGET!
Tutf: Finns vi då?
Fyllo: NEJ! Det är det vi INTE GÖR!
Tutf: Tja, det är ju en intressant tanke...
Fyllo: Äh, dra åt HELVETE!

Sen gick han vidare till nästa person och började samma diskussion igen.

Vid en station försökte en karlslok flirta genom att förförisk blinka, pluta med läpparna och le som en överkörd pungråtta, han påminde återigen Urspårnings skribent om varför hon helt enkelt inte dras till det motsatta könet. Vid Gamla Stan stod en mystisk kvinna och betedde sig... Mystiskt. Efter ett tag larmade SOS Alarm om samma kvinna som man trodde eventuellt tänkte hoppa framför tåget. Ganska snart fick hon dock sällskap av två vakter och lite senare ett gäng poliser, och dramat var avstyrt. Vid Islandstorget putsade en burkplockare plattformen med näsan, en 18 fick tas ur trafik på grund av trasig hyttdörr och en 19 fick bytas in på grund av klotter. Mycket mer spännande än så blev det inte.

Otack...

Står och såsar i solen i Alvik. Fram kommer en lite äldre tant, dagens första bassning tänker jag. Men inte, hon börjar småprata lite och är allmänt trevlig. Hon säger att hon ska med en buss från Brommaplan en viss tid och samtidigt rullar mitt tåg in. "Det är lungt, du hinner nog!" säger jag självsäkert, hon var ju så trevlig. Jag drämmer igen dörrarna och rejsar iväg så att det känns som att Vinkelboda ska rasa ihop en gång för alla. Vid Abrahamsberg börjar några skitungar tjaffsa med dörrarna, jag hytter med näven lite symboliskt och samtidigt kommer någon bimbobrud och ställer sig vid första dörrparet och startar det sedvanliga mantrat "Snälla, kom igen då, snälla, sjyrra, snälla, kom igen, snälla, kom igen... Snälla!" och trycker frenetiskt på knappen. Men jag tänker inte låta snälla tant missa sin buss. Till slut får jag igen dörrfan och dundrar iväg, och kommer fram till Brommaplan två minuter innan bussen ska gå, "Nu hinner hon och blir glad!" tänker jag, glad i hågen över att göra en god gärning. Av stiger tanten och blänger på mig surt och fräser lite om att jag inte ska stå så länge på stationerna. Efter kommer en tjej och drar igång värsta skället; "Nästa gång, stå inte och prata, åk bara, åk!".

- Va? Jag har inte pratat!
- Jo, därborta, vid förra stationen, hon hann ju inte, då kunde du ju bara ha åkt och inte stå där och prata!
- Va?! Va fan, ungarna höll ju upp dörrarna, i samma vagn som du satt i, såg du inte det, jag kan ju fan inte åka med öppna dörrar, det fattar du väl själv?
- Men tänk på det nästa gång! Tänk på det! Tänk!

Hon avslutar med att hon nästan missar bussen nu och försvinner ner för trapporna. "Jävla kärring!" försöker jag skrika efter henne, men det är för sent, hon är långt borta och känner sig säkert jävligt stolt över att ha konfronterat övermakten.

Det är nästan 30 grader varmt ute och lördagförmiddag, och folk har inte bättre saker för sig än att tänka ut små, små jävla skitsaker att skälla ut oss för? Om någon dagdrivande klimakteriekossa läser det här så kan du ju tänka på det nästa gång ditt tåg är inställt på grund av personalbrist så att du missar bussen och får gå till Ekerö.

Polis, fö'helvete!

Det här utspelade sig för någon helg sen, och är numer en av mina favorithändelser under de strax över 5 år jag har jobbat som förare i tunnelbanan.

Det är en relativt lugn lördagkväll, inga mord eller katastrofer, bara den vanliga fyllan och jag ska strax sluta för dagen. När jag hade stängt dörrarna vid St Eriksplan söderut är det någon dåre som springer längs tåget och bankar och skriker "STAAANNNAAA! STANNNAAAA FÖR I HELVETE! STANNNAAA! FÖ'HELVETTE!".

"Jävla pucko", tänker jag och drar. Det kan ju vara vilken dåre som helst och såhär dags bjussar jag inte på mycket utan är glad så länge man kommer framåt. Jag anmäler samtidigt den nyklottrade väggen vid södra plattformsväggen som verkar alldeles purfärsk, ifall det fortfarande är någon där och smyger. Precis efter ropar en polispatrull på radion, lite smått panikslaget, att klottraren är på mitt tåg. Det var tydligen en civilpolis som hade gormat och gastat tidigare. Vid det här laget har jag stannat vid Odenplan, men inte hunnit öppna dörrarna. Jag avaktar lite med det, ifall dom vill kolla igenom tåget innan någon sticker, vilket dom vill. Jag drar en rövare om något tekniskt fel med dörrarna, och tänker att så här dags (3:04) finns det säkert gott om poliser i närheten. Efter lite över 5 mintuer dyker dom upp, parvis lite utstrött, tills dom är sammanlagt ca 10 stycken, plus lite vakter i lösa konstellationer. Ingen uppenbar organisation och stämningen är minst sagt lite förvirrad. Efter ett tag kommer även civilpolisen knatandes, med blicken i backen och mycket förlägen och verkar inte vilja möta min blick, vilket är förståeligt med tanke på hans uppförande vid förra stationen och med tanke på vad han ställt till med om han hade varit lite smidigare.

Vid det här laget är folk i tåget, och på plattformen, i upplösningstillstånd och bankar och slår på dörrar och fönster. Nu ska polisen titta igenom tåget från utsidan, innan jag får öppna dörrarna. Detta tar ca 10 minuter, nu är klockan typ 20 över, jag slutade 16 över vid Gullmarsplan.

Men denna manöver duger inte, dags för plan B. Alla poliser ställer upp sig längs tåget, och en barsk herre som är någon slags insatschef frågar rart om han får använda micken, vilken han givetvis får. "LYSTRING! DETTA ÄR TUNNELBANEPOLISEN! NÄR DÖRRARNA ÖPPNAS FÅR INGEN, JAG MENAR IIINGEEEEN KLIVA AV ELLER PÅ TÅGET! ALLA MÅSTE SITTA KVAR PÅ SINA PLATSER! DET ÄR EN ORDER!". Hela tåget, Odenplan och halva Vasastan blir knäpptyst. Jag får därefter order om att öppna dörrarna, och följer snällt ordern av den barske herren.

Poliserna har fullt sjå med att hålla kvar folk i tåget och se till att ingen kliver på, vid det här laget är ordern som bortblåst hos trafikanterna i alkoholdimman. Men trots allt lyckas dom efter 10 minuter gripa en person. Precis när jag får klartecken att åka vidare så tuffar det upp ett tåg söderut på motspår, och smått kaos utbryter när alla ska springa från mitt tåg till det tåget. Man tycker ju att TLC kan tipsa om en sån här manöver.

Nåväl, iväg kommer jag efter ett tag.

Vad hände med "Stanna, Polis!" eller de vedertagna och regelmässiga stopptecken vi använder oss av i tunnelbanan som faktiskt inte är sådär jättesvåra att förstå sig på?

"STANNA, FÖ'HELVETE!", Tunnelbanepolisens nya slogan.