Som om det inte räckte med den tveksamma utformningen och gårdagens försvinnande turer så blev det ännu mer spännande idag då sommartidtabellen började gälla. Förutom att det liksom igår saknades turer så var problemet än mer omfattande idag, och dessutom stod det helt fel i både lista och tjänster på flera av de turer som ändå fanns tryckta.
Med sommarlistan kom även nya turnummer, eftersom man haft problem med IDTS-skyltarna och deras visning av vändtider etc när man turar om tågen mitt i trafikdygnet, som man har gjort hela vintern när det är dygnet-runt-trafik. En bra tanke, kan tyckas, att få rätsida på problemet. Nackdelen är dock att det som vanligt på vår arbetsplats blir helt tvärt om. Nya turlistan var inte inlagd, eller felaktigt inlagd, i skyltsystemet. Detta resulterade i totalflopp för de nya rutinerna. Efter mycket om och men så beslöt TLC att helt sonika låta alla turer återgå till sina gamla turnummer, vilket gjorde att tågen hoppade in det digitala systemet igen. Vi får väl se om detta är en så kallad barnsjukdom, ett alltmer förekommande begrepp i trafiken, eller något vi får leva med hela sommaren eller kanske något man gör om helt från början igen. Tiden får utvisa, då vi tidigare lärt oss att den enklaste lösningen inte alltid är den självklara.
Vad som är mest bekymmrande är att man har tagit bort 14-minutersvändtiden i Skarpnäck för linje 17 nu när den går hela vägen till Åkeshov även på helger. Nu är det 4 minuter.
Att på söndagar rulla in med ett tvåvagnståg till ett belägrat Fridhemsplan under avstängningen av T-Centralen - Rådhuset kryddar det hela lite extra.
Det kommer att bli långa helger i sommar...
Visar inlägg med etikett SL. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SL. Visa alla inlägg
söndag 14 juni 2009
lördag 13 juni 2009
Försök #6,48074069840786^2
Tidigare så har vi uppmärksammat försöket med en ny form av turlista för oss förare, då handlade om lösa blad, ett för varje tur, som skulle tjäna till att spara papper. Om den nya listan är en vidarutveckling av detta är svårt att säga, eftersom återkopplingen till medarbetarna som vanligt är urusel. Men enligt ett meddelande så ska den nya sommarlistan vara mer lättläst. Döm själva. Som vanligt kan man klicka på bilderna för att få se dem lite större.
Gamla listan
Nya listan
Notera att pappersstorleken är densamma. Jag får kramp i min formgivarådra. En annan spännande sak är att turer helt plötsligt försvinner och sen dyker upp igen något varv senare. Var dessa spökturer tar vägen är det ingen som vet. Kanske vet den som har skrivit några förklaringar till listan.
Några små självklarheter
Tacka vet jag då den enkla och okomplicerade skylten som sitter uppsatt på ITV:n i Björkhagen söderut. Där har vi avskalad design med ett klart budskap. Inga konstigheter.
Keep it simple
Gamla listan
Nya listanNotera att pappersstorleken är densamma. Jag får kramp i min formgivarådra. En annan spännande sak är att turer helt plötsligt försvinner och sen dyker upp igen något varv senare. Var dessa spökturer tar vägen är det ingen som vet. Kanske vet den som har skrivit några förklaringar till listan.
Några små självklarheterTacka vet jag då den enkla och okomplicerade skylten som sitter uppsatt på ITV:n i Björkhagen söderut. Där har vi avskalad design med ett klart budskap. Inga konstigheter.
Keep it simpleonsdag 1 april 2009
Dallerberg <3 SL
En gång om året är SL värda all respekt och vördnad.
– En rulltrappa är ingen nöjesinrättning där man ska stå och hänga planlöst. Det är ett transportmedel som är designat för att snabbt och smidigt ta våra resenärer till och från tågen. Genom att nu förbjuda stående på fel sida i rulltrappan får vi ökad effektivitet i hela vårt system, säger SLs vd Ingemar Ziegler.
*hänger planlöst*
– En rulltrappa är ingen nöjesinrättning där man ska stå och hänga planlöst. Det är ett transportmedel som är designat för att snabbt och smidigt ta våra resenärer till och från tågen. Genom att nu förbjuda stående på fel sida i rulltrappan får vi ökad effektivitet i hela vårt system, säger SLs vd Ingemar Ziegler.
*hänger planlöst*
onsdag 25 februari 2009
För barn som har allt
Från affischen för invigningen av Högdalens nya bibliotek.Någon som varit där förresten, är det något bra?
torsdag 5 februari 2009
Knappen i halsen
Det händer så bra saker i mitt liv just nu att jag knappast tänker på jobbet särskilt mycket för närvarande, därför har det blivit lite skralare med inlägg, om någon undrar. Däremot så läser jag min mail regelbundet, och detta låg och väntade i morse:
Det låter med andra som att uniformsprojektet är tämligen döende, om man ska tolka "inga ytterligare aktiviteter". Jag är väldigt kluven till det. Delvis för att vi faktiskt behöver en ny uniform (har MTR kommit med förslag om egen?) och att en enhetlig uniform har sina fördelar, å andra sidan så har det kommit fram att flera kollegor på andra arbetsområden inte har blivit tillfrågade eller fått se provuniformen över huvudtaget och designen har sina uppenbara och tidigare nämnda nackdelar. Men värst av allt är nog testfenomenet, som jag tagit upp flera gånger förut; pengar läggs ner på projekt som antingen visar sig vara helt misslyckade eller så rinner de ut i sanden för att ingen orkar göra någon uppföljning. Det är synd, det finns onekligen kreativitet i företaget.
Det låter med andra som att uniformsprojektet är tämligen döende, om man ska tolka "inga ytterligare aktiviteter". Jag är väldigt kluven till det. Delvis för att vi faktiskt behöver en ny uniform (har MTR kommit med förslag om egen?) och att en enhetlig uniform har sina fördelar, å andra sidan så har det kommit fram att flera kollegor på andra arbetsområden inte har blivit tillfrågade eller fått se provuniformen över huvudtaget och designen har sina uppenbara och tidigare nämnda nackdelar. Men värst av allt är nog testfenomenet, som jag tagit upp flera gånger förut; pengar läggs ner på projekt som antingen visar sig vara helt misslyckade eller så rinner de ut i sanden för att ingen orkar göra någon uppföljning. Det är synd, det finns onekligen kreativitet i företaget.
torsdag 15 januari 2009
Konsten att blunda men ändå hitta hem
Ingemar Ziegler dök under morgonen upp i lokalnyheterna på TV 4 appropå Veolia Transports inblandning i järnvägsbyggandet för israelisk räkning på ockuperad palestinsk mark. Veolia har den senaste tiden lyfts fram som så kallad "favorittippad" i upphandlingen och vem det i slutändan blir får vi se nästa vecka.
Men, alltså, Ingemar Ziegler. I programmet säger han att delvis så är det här med Israel något som har dykt upp senaste året och att det inte är "samma företag" som står bakom.
Först och främst om hurvida detta är något nytt. Nej, det kan man inte direkt säga att det är. Veolia har i tre branscher, transport, avfall och vatten, varit aktiva i Israel sen 1993. Det är förvisso ingen sensation då Frankrike länge haft samarbete med Israel genom näringslivet. Att Veolia är det första valet när Israel vill bygga ut infrastruktur på ockuperad mark är dock ingen överraskning om man sätter sig in lite i hur aktivt Veolia är i området. Är man intresserad av att läsa alla detaljer så finns det drösvis med artiklar hos Site Officiel de la Chambre de Commerce France Israël. Att göra efterforskning i det företag man handlar med om man företräder stat och kommun känns väl kanske som det mest grundläggande. Annat intressant Veolia har varit inblandade i internationellt är allt från mutbrott inklusive mordhot (Menaces sur un homme qui parle trop, Liberation) och förfalskningar av vattenkvalitétsrapporter (Bidder's links to corruption claims, The Sydney Morning Herald). För att inte tala om det som även vi i Stockholm har fått erfara; längre tjänster på tåg och utnyttjande av övertid för att kunna bemanna alla tåg, gärna med hjälp av deltidare på bekostnad av heltidstjänster, det är inget nytt utan något man fick känna på även i Storbrittanien (Rail strike brings victory, The Guardian).
Alla stora internationella företag har mörka fläckar, kan man säkert då tycka. Men faktum är att Ingemar Ziegler ljuger rätt ut då han säger att detta inte är något man känner till, samtidigt som han ogenerat ljuger vidare om att det inte är samma företag. Jag undrar vad Veolia tycker om att han fullständigt ignorerar den verksamhet som Veolia själva stolt visar upp på hemsida, för anställda och i media? Vilka områden Veolia är aktiva inom och hur stort företaget är hymlas det inte om (To be a benchmark and tackle the challenges of the future - Veolia Environnement), så jag förstår inte varför Ingemar påstår motsatsen.
Nej, rätt ska vara rätt, och det är det som är tanken bakom detta inlägg. Sen om man vill satsa på Veolia trots vetskapen om allt detta ställer jag mig frågande till. I de kåta marknadsliberalernas land får man räkna med att pengar stoppas i madrasser och pistoler göms bakom element, men man kan och måste som företrädare för organisationer som SL ställa krav på att sådant här motarbetas. Nu får jag säkert skit för det här ovanligt politiska inlägget, illojal som jag tycks vara, men tro det eller ej så har många av oss medarbetare faktiskt moral och ideal och står för våra värderingar. Det är mer än vad man kan säga om personer som ogenerat står och ljuger i TV för sina egna, i yttersta längden, lönebetalare.
Men han är å andra sidan inte ensam om att offentligt både ljuga och prata i nattmössan.
Men, alltså, Ingemar Ziegler. I programmet säger han att delvis så är det här med Israel något som har dykt upp senaste året och att det inte är "samma företag" som står bakom.
Först och främst om hurvida detta är något nytt. Nej, det kan man inte direkt säga att det är. Veolia har i tre branscher, transport, avfall och vatten, varit aktiva i Israel sen 1993. Det är förvisso ingen sensation då Frankrike länge haft samarbete med Israel genom näringslivet. Att Veolia är det första valet när Israel vill bygga ut infrastruktur på ockuperad mark är dock ingen överraskning om man sätter sig in lite i hur aktivt Veolia är i området. Är man intresserad av att läsa alla detaljer så finns det drösvis med artiklar hos Site Officiel de la Chambre de Commerce France Israël. Att göra efterforskning i det företag man handlar med om man företräder stat och kommun känns väl kanske som det mest grundläggande. Annat intressant Veolia har varit inblandade i internationellt är allt från mutbrott inklusive mordhot (Menaces sur un homme qui parle trop, Liberation) och förfalskningar av vattenkvalitétsrapporter (Bidder's links to corruption claims, The Sydney Morning Herald). För att inte tala om det som även vi i Stockholm har fått erfara; längre tjänster på tåg och utnyttjande av övertid för att kunna bemanna alla tåg, gärna med hjälp av deltidare på bekostnad av heltidstjänster, det är inget nytt utan något man fick känna på även i Storbrittanien (Rail strike brings victory, The Guardian).
Alla stora internationella företag har mörka fläckar, kan man säkert då tycka. Men faktum är att Ingemar Ziegler ljuger rätt ut då han säger att detta inte är något man känner till, samtidigt som han ogenerat ljuger vidare om att det inte är samma företag. Jag undrar vad Veolia tycker om att han fullständigt ignorerar den verksamhet som Veolia själva stolt visar upp på hemsida, för anställda och i media? Vilka områden Veolia är aktiva inom och hur stort företaget är hymlas det inte om (To be a benchmark and tackle the challenges of the future - Veolia Environnement), så jag förstår inte varför Ingemar påstår motsatsen.
Nej, rätt ska vara rätt, och det är det som är tanken bakom detta inlägg. Sen om man vill satsa på Veolia trots vetskapen om allt detta ställer jag mig frågande till. I de kåta marknadsliberalernas land får man räkna med att pengar stoppas i madrasser och pistoler göms bakom element, men man kan och måste som företrädare för organisationer som SL ställa krav på att sådant här motarbetas. Nu får jag säkert skit för det här ovanligt politiska inlägget, illojal som jag tycks vara, men tro det eller ej så har många av oss medarbetare faktiskt moral och ideal och står för våra värderingar. Det är mer än vad man kan säga om personer som ogenerat står och ljuger i TV för sina egna, i yttersta längden, lönebetalare.
Men han är å andra sidan inte ensam om att offentligt både ljuga och prata i nattmössan.
onsdag 14 januari 2009
Såpan "Uniformen" fortsätter...
SvD tar idag upp årets snackis som vi antingen hatar eller älskar. Att knapparna faller av har vi ju redan fått lära oss, och vi som har fått tillfälle att klämma och slita i den har bevittnat. Undertecknad själv fick syn på en och annan kollega i veckan och slogs av att vinterjackan ser fullkomligt förjävlig ut live, faktiskt ännu värre än befarat efter bilderna. Lite uteliggarstil med dassblågrå färg och passform obefintlig, reflexen på ryggen kompletterar stilen genom att ge intryck av att bäraren har legat och sovit lite på en bit silvertejp som fastnat. Stilpoäng noll. Men att trafikanterna ska missta föraren för att vara glassförsäljare vet jag inte, fast å andra sidan tror ju folk att det inte jobbar någon överhuvudtaget i trafiken utan att fordonen körs medelst den stressade kundens tankekraft. Om inte annat får vi göra en slant av det och börja bära med oss kylväska och dryga ut semesterkassan.
fredag 9 januari 2009
Jobbet i siffror
Det känns så fint när man ser säkerhetsmålen för 2009 i siffror, svart på vitt. Det är så exakt, så oavrundat; "Varför skriver vi inte 120 hot mot spx? Ääääh, vi får plats med en till!".
Ett annat mål är:
• Rökutveckling i tåg 12Nollvision, vad är det bra för?
• Kört mot stopp 22
• Klämd i dörr 68
• Stannat kort – öppnat dörrar 42
• Öppnat dörrar på fel sida 14
• PUT/person påkörd 14
• HOT –Spx 121
• HOT – Förare 31
• Våld – Spx 8
• Våld – Förare 13
• Ramlat i rulltrappa 112
• Ramlat på station, övrigt 94
• Ramlat ned på spåret (ej PUT) 22
• Obehörigt spårbeträdande 793
Ett annat mål är:
Minst 81 % av resenärer skall vara nöjda, 5 % missnöjda. [...]Grammatik, vad är det bra för?
Do you have what we in Sweden call a skiftnyckel?
När jag häromdagen som civilist nyttjade tunnelbanan satt jag av någon anledning och glodde på displayen i tåget. Jag lade då märke till något jag inte har tänkt på förut, vilket kanske inte är så konstigt då man inte ser denna display från hytten (förutom en suddig spegelbild i frontrutan, i bästa fall). Vid ett antal stationer saknas en punkt mellan den svenska och den "engelska" texten. Denna avsaknad av punkt, och vid behövliga ställen annat lämpligt skiljetecken, finns på flera platser i olika meddelanden men inte vid alla stationer, och i olika och skiljda meningar.
En annan sak är frasen "security information" när det informeras om att man inte ska röra dörrar som stängs. Hur mycket engelska har upphovsmannen läst egentligen? Security används när man vill betona att faran kommer från en tredje part eller utifrån. Till exempel när det handlar om ett rånöverfall eller inbrott. Safety används när man vill skydda sig fysiskt, socialt, ekonomiskt eller dylikt mot skada, olyckor eller fel.
För det tredje, varför ska trafikanterna bromsa tåget med "the emergency brakes"? Det heter emergency stop. Det här känns så banalt att jag inte ens orkar redogöra varför.
Alla dessa, och säkerligen fler som jag inte lagt märke till, tillsammas med tidigare nämnda fel och problem gör att uttropen och texten bara känns så oändligt mycket mer patetiska och jag uppriktigt sagt skäms. Det ser ut som en 14-åring har suttit och plitat ihop en uppgift för ett skolarbete. Jag vill ta fram den röda pennan och sätta mig ner och rätta alla slarvfel av ren frustration över att den eller de chefer som har godkänt och släppt igenom detta har bra mycket mer betalt än vad jag har och förmodligen en helt annan utbildning men ändå inte kan enkel engelska och har ett ordförråd som ett barn i yngre tonåren. Det hjälper knappast varken SL eller trafikutövaren i sin roll som en säkerhetstänkande auktoritet som arbetar för ett gott kundbemötande.
En annan sak är frasen "security information" när det informeras om att man inte ska röra dörrar som stängs. Hur mycket engelska har upphovsmannen läst egentligen? Security används när man vill betona att faran kommer från en tredje part eller utifrån. Till exempel när det handlar om ett rånöverfall eller inbrott. Safety används när man vill skydda sig fysiskt, socialt, ekonomiskt eller dylikt mot skada, olyckor eller fel.
För det tredje, varför ska trafikanterna bromsa tåget med "the emergency brakes"? Det heter emergency stop. Det här känns så banalt att jag inte ens orkar redogöra varför.
Alla dessa, och säkerligen fler som jag inte lagt märke till, tillsammas med tidigare nämnda fel och problem gör att uttropen och texten bara känns så oändligt mycket mer patetiska och jag uppriktigt sagt skäms. Det ser ut som en 14-åring har suttit och plitat ihop en uppgift för ett skolarbete. Jag vill ta fram den röda pennan och sätta mig ner och rätta alla slarvfel av ren frustration över att den eller de chefer som har godkänt och släppt igenom detta har bra mycket mer betalt än vad jag har och förmodligen en helt annan utbildning men ändå inte kan enkel engelska och har ett ordförråd som ett barn i yngre tonåren. Det hjälper knappast varken SL eller trafikutövaren i sin roll som en säkerhetstänkande auktoritet som arbetar för ett gott kundbemötande.
söndag 21 december 2008
Biljetthallens köld är hård...
Såhär fjärde och sista advent när julen står i antågande passar det bra med lite juldikter. Den första är skriven någon gång på 80-talet och författare är okänd, den andra är lite mer uppdaterad och skriven nyligen av en mindre okänd kollega och är dessutom anpassad efter bana 2. Ni som inte druckit för mycket glögg lägger kanske märke till att även den senare inte är helt uppdaterad vad gäller huvudkontoret, men det gör den inte sämre. Orginalet, som ni nog förstår, är Viktor Rydbergs Tomten.
Den äldre:
Den senare:
Den äldre:
Biljetthallens köld är hård,
lysrören blinka och glimma.
Spärrvakten gäspar i Enskede Gård,
djupt under midnattstimma.
Tågen vandra sin tysta ban,
snön lyser vit på kur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast vakten är vaken.
Sitter där blå vid en spärrkursdörr,
blå mot det vita kakel,
tittar, som många nätter förr,
upp emot klockans orakel.
Lyssnar till nattradions moll och dur,
väntar på "nittons" sista tur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och stämpel
"Nej, den gåtan var alltför svår:
vad sker i Tegnergatans tempel?"
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin SL-syssla.
Midvinternattens köld är hård,
cesiumdammet gnistra och glimma.
Trafikanterna sova i Enskede Gård,
gott intill morgontimma.
Tågen sluta sin tysta ban,
snön lyser vit på kur och
snön lyser vit på taken.
Endast vakten är vaken.
Den senare:
Biljetthallens köld är hård,
lysrören blinka och glimma.
Spärrvakten gäspar i Vårby Gård,
djupt under midnattstimma.
Tågen vandra sin tysta ban,
snön lyser vit på kur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast vakten är vaken.
Sitter där blå vid en spärrkursdörr,
blå mot det vita kakel,
tittar, som många nätter förr,
upp emot klockans orakel.
Lyssnar till nattradions moll och dur,
väntar på "trettons" sista tur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och stämpel ---
nej, den gåtan var alltför svår:
vad sker i Englundavägens tempel? ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin SL-syssla.
Går till soprum genom stationshus,
känner på alla låsen ---
Trafikanterna drömma i månens ljus
med fast grepp om bolagspåsen;
glömsk av stress och julfest
buset i biljetthallen låter mest:
Selectan de lutar över
fylld till bredden av klöver; ---
Går till plattform hör larm och rån,
ser, hur de bråkar där nere;
går till kuren, där finns telefon
larmar sin högsta ledare;
Hon i husvagn sover gott,
vaknar och färgar håret smått,
Hon sin vakt känner,
de är inte vänner.
Vakten smyger sig sakta bort
trafikanterna de med makt,
länge han märkt att de, med kort
hålla hans flit i förakt;
barnen plankar, han ofta ser
flyger över, både upp och ner,
må de ha en olycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, chef och spioner,
stå bakom pelare och smider
båda är nöjda; men röda som pioner
hava de ingen heder?
Chef följde på chef snart,
elaka, dåliga, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Vakten vandrar till kurens mäss:
där har han te och kaffe
ont om plats gör honom less,
helt slut är det på kaffe;
ock nu har ple gått för dagen,
kanske imorgon han får kaffe i magen
kommer chefen röd som en pion,
följd av sin falska spion.
Då har hon alltid att skälla om
många motstridiga lagar,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i vaktens tankar.
Genom ett fönster i kurens vägg
lyser månen på vaktens skägg,
ljuset på skägget blänker,
vakten grubblar och tänker.
Tyst är ej plattform och hall,
livet där ute är fruset,
från utsida av stationen small
raketer skjutna av buset.
Vakten lyssnar ock, halvt i skräck,
springer ock ramlar på sin häck,
undrar, varthän finns den fara,
undrar, vad målet må vara.
Midvinternattens köld är hård,
asbestdammet gnistra ock glimma.
Trafikanterna nu sova i Vårby Gård,
gott intill morgontimma.
Tågen sluta sin tysta ban,
snön lyser vit på kur och gran
snön lyser vit på taken.
Endast vakten är vaken.
lördag 20 december 2008
Stopp i trafiken
HahahahahhahahahahhahahahahHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHHAHH
AHAhahaahahahaHHAHAHahahahahahahahhahahahhahahhahhahhahhaha
hhahahahhaahahahhahahahaha
HAHAHAhahahAHHAHAhahahhahahhahahahahahahahhahahaha
pust..
HAHAHHAHHAHAHHAHAHAHHAHAHAHHHHAAAAHAHAHHAHA
hahahahhHAHAHHAhahahahhahahHAHHAHAHHAHhahahahhahahahahahh
ahahahahHAHAHAHHAhahahahahahhahahaHAHAHHAHHAhahhahhahahah
HAhhahahahahahHAHAHHAHAhahahahAHHAhahahhahahhahhahaHAHA
HAHAHAAhaa..
andas.. andas...
Hahaha... haha.. haah..ah.. uh
fredag 12 december 2008
Lika mycket förvirring som plats
Appropå Hedenfalks rövare till SvD häromdagen i samband med branden så har Seko lyft fram några ytterligare poänger. Om det är skrämmande eller roligt beror väl på vilket humör man är på. Om ni inte kommer ihåg vad som sades skrolla ner eller klicka här.
Idag har också SL visat upp de nya ståvagnarna som ska ut och rulla i januari. Bild ärelöst stulen från SvD.
I Svenska Dagbladets pappersversion den 12 december 2008 står det också att läsa ”För tillfället är det två av 280 telefoner som inte fungerar längs Röda linjen, bekräftar också Veolia Transport.
Enligt protokollet från skyddsronder som skyddsombuden och Veolia Transport har hållit under perioden april-juli 2008 var det minst 19 st larmtelefoner som inte fungerade. Då räknas inte de in som fungerar dåligt. Någon återkoppling på vad som därefter har gjorts har inte ägt rum.
Idag har också SL visat upp de nya ståvagnarna som ska ut och rulla i januari. Bild ärelöst stulen från SvD.
torsdag 11 december 2008
Motlögn
Efterspelet till gårdagens brand vid Mariatorget på bana 2 är i full gång. Det spekuleras i hurvida skräp kan ha varit orsaken. Det är inte en helt dålig gissning, med tanke på att 99% av alla bränder eller rökutvecklingar jag har upplevt under min karriär som tutf beror på högar av metrotidningar som ligger och skräpar kring och under strömskenan. Fyra brandsläckare har jag personligen tömt över dylika små grillbrasor. Om det beror på dålig städning av spåren eller om det är Metros fel låter jag vara osagt, båda sköts ungefär lika illa.
Vad som är intressant i det aktuella fallet är det här:
Vad som är intressant i det aktuella fallet är det här:
Fackliga Sekos t-baneklubb har riktat kritik mot SL:s säkerhetsarbete efter branden – bland annat ska larmtelefoner ha varit ur funktion.
– Det är lögn. Självklart kör vi inte våra trafiksystem utan fungerande larmtelefoner, det är så dåligt att påstå det att jag knappt vill kommentera det, säger Johan Hedenfalk.
Försöker Hedenfalk satsa på att använda sin näsa som signalflagga? Fast det är väl bekvämt att dra till med en lögn nu när det har gått ett tag sen personen som påtalade problemet genom bland annat ett pressmeddelande fick sparken för att han var illojal. Bara på bana 3 var 17 telefoner efter en skyddsrond 2005 ur funktion mellan Kungsträdgården och Fridhemsplan. Och vi som jobbar i tunnelbanan kan försäkra herr Hedenfalk om att nödtelefonerna, och annan utrustning, är av en högst tveksam kvalité efter åratal av bristande underhåll. Det återstår att se om Hedenfalk får några julklappar i år.
tisdag 2 december 2008
söndag 16 november 2008
Moder blodig jord
Tur 94 ropade på lördagsnatten att någon låg bredvid spåret åt andra hållet mellan Fridhemsplan och Thorildsplan. Ordningsvakter och trafikbefäl skickades till platsen. Det visade sig att killen var fullt frisk fysiskt, men varför han låg där och knoppade framgår inte, men man kan ana att det var berusningsrelaterat.
Det finns anledningar till att många förare undviker att sitta ner när de åker som vanliga trafikanter. Ett exempel är när man låter en vagn med nerblodade säten gå från eftermiddag och hela natten, vilket nuförtiden betyder bra många timmar. Anledningen är då att kvällspersonalen på TLC har glömt att informera nattpersonalen, samt att kommunikationen till Tågia som vanligt har brustit eftersom de aldrig har uppfattat "något problem". Tja, det räcker väl med att klistra upp lite lappar så att ingen sätter sig där, kan en del trafikledare tycka, man undrar när en del trafikledare var utanför dörren bland dödligt folk sist.
Man kan införa alla möjliga bajsnödiga rutiner och svänga sig med cerfifieringar hit och dit, men man kan aldrig ta bort betongrövarna och ren och skär dumhet.
Det finns anledningar till att många förare undviker att sitta ner när de åker som vanliga trafikanter. Ett exempel är när man låter en vagn med nerblodade säten gå från eftermiddag och hela natten, vilket nuförtiden betyder bra många timmar. Anledningen är då att kvällspersonalen på TLC har glömt att informera nattpersonalen, samt att kommunikationen till Tågia som vanligt har brustit eftersom de aldrig har uppfattat "något problem". Tja, det räcker väl med att klistra upp lite lappar så att ingen sätter sig där, kan en del trafikledare tycka, man undrar när en del trafikledare var utanför dörren bland dödligt folk sist.
Man kan införa alla möjliga bajsnödiga rutiner och svänga sig med cerfifieringar hit och dit, men man kan aldrig ta bort betongrövarna och ren och skär dumhet.
torsdag 6 november 2008
Åhmeh!
Fyra timmars körning i sträck suger. I de fall man blir sittandes på tåg 3+ timmar på grund av strul kan man alltid leva på hoppet att någon kommer släntrandes och löser av en, och om inte annat så brukar själva strulet vara underhållande nog för att hålla en vaken och road. Men när man vet att räddningen inte kommer att komma fören efter fyra timmar, då är det inte lika roligt. Efter två och en halv timme börjar man bli lite less och börjar tappa bort vart man är på väg, efter tre timmar har man helt glömt bort och kör bara och skiter i att ropa ut destionationen eftersom man ändå bara säger fel. Efter tre och en halv timme är man inte särskilt alert, och efter tre timmar och tre kvart början man fundera på var vakterna med alkomätaren kommer att dyka upp.
Vid Hökarängen gjorde en fylltant tappra försök att komma med tågen. Men eftersom hon skulle prata med andra fyllon fram tills dörrarna stängdes så gick det inget bra, i alla fall inte de två första försöken. Tur 26 körde över en katt vid Kärrtorp som sedan låg skadad kvar. En stund senare togs kräket om hand, och vad som hände med det förtäljer inte historien men 26:an lär ha fått veta efter samtal till TLC. Trafikledarna vet hur man plågar nyfikna kollegor.
Under kvällen utannonserades det att bryggan Odenplan var ur funktion på grund av trasig strömskena, och så skulle det vara resten av natten. Men hör och häpna, efter bara en timme togs ordern om destination Hötorget för linje 17 tillbaka eftersom felet var åtgärdat. Räls i taket och dra mig baklänges på sliper!
Tydligen skulle det hållas möte för OCD-klubben. Först kom herren som alltid sitter i ett hörn på plattformen när tåget kommer in, han spanar och ser helt bindgalen ut fram tills man ska stänga dörrarna, då kutar han in i tåget och sätter sig och lurar med sin ryggsäck tills han ska av, då är det samma procedur: sitta och lura och spana tills dörrarna precis börjar gå igen och sen kuta av och titta stingsligt omkring sig med väskan i famnen som om det vore världens största diamant han skulle leverera till maffian. Därefter kommer killen som tar ett steg åt vänter och två steg åt höger när han går. Som om inte det räckte så fick han sällskap av ytterligare en kille med liknande beteende, hans specialitet är att gå tre-fyra steg och sen kraffsa på marken, gå tre-fyra steg och kraffsa på marken, osv. Man började undra om man fortfarande satt kvar på fyra timmarssvängen och hade somnat.
Uttrycket "åhmeh!" är något som ofta yttras då en trafikant springer fram till tåget, tvärstannar för att kolla vart tåget går, om plånkan är kvar, vad klockan är eller dylikt och därför missar tåget varpå trafikant som klivit av tåget blänger på föraren och utbrister "åhmeh!" för att man var så himla tarvlig och stängde dörrarna och inte väntade på trafikanten som stannade och upptäckte till sin förtvivlan att tåget faktiskt inte väntar på en för att en inte har bestämt sig om en ska åka med eller inte.
Och lite humor:
Vid Hökarängen gjorde en fylltant tappra försök att komma med tågen. Men eftersom hon skulle prata med andra fyllon fram tills dörrarna stängdes så gick det inget bra, i alla fall inte de två första försöken. Tur 26 körde över en katt vid Kärrtorp som sedan låg skadad kvar. En stund senare togs kräket om hand, och vad som hände med det förtäljer inte historien men 26:an lär ha fått veta efter samtal till TLC. Trafikledarna vet hur man plågar nyfikna kollegor.
Under kvällen utannonserades det att bryggan Odenplan var ur funktion på grund av trasig strömskena, och så skulle det vara resten av natten. Men hör och häpna, efter bara en timme togs ordern om destination Hötorget för linje 17 tillbaka eftersom felet var åtgärdat. Räls i taket och dra mig baklänges på sliper!
Tydligen skulle det hållas möte för OCD-klubben. Först kom herren som alltid sitter i ett hörn på plattformen när tåget kommer in, han spanar och ser helt bindgalen ut fram tills man ska stänga dörrarna, då kutar han in i tåget och sätter sig och lurar med sin ryggsäck tills han ska av, då är det samma procedur: sitta och lura och spana tills dörrarna precis börjar gå igen och sen kuta av och titta stingsligt omkring sig med väskan i famnen som om det vore världens största diamant han skulle leverera till maffian. Därefter kommer killen som tar ett steg åt vänter och två steg åt höger när han går. Som om inte det räckte så fick han sällskap av ytterligare en kille med liknande beteende, hans specialitet är att gå tre-fyra steg och sen kraffsa på marken, gå tre-fyra steg och kraffsa på marken, osv. Man började undra om man fortfarande satt kvar på fyra timmarssvängen och hade somnat.
Uttrycket "åhmeh!" är något som ofta yttras då en trafikant springer fram till tåget, tvärstannar för att kolla vart tåget går, om plånkan är kvar, vad klockan är eller dylikt och därför missar tåget varpå trafikant som klivit av tåget blänger på föraren och utbrister "åhmeh!" för att man var så himla tarvlig och stängde dörrarna och inte väntade på trafikanten som stannade och upptäckte till sin förtvivlan att tåget faktiskt inte väntar på en för att en inte har bestämt sig om en ska åka med eller inte.
Och lite humor:
Ur kommentarerna på bloggen Allemansbloggen apropå SL:s nya spärrar. "Vem har tid att läsa alla förbudsskyltar?" [sic!] känns som det stående problemet i samhället generellt och kollektivtrafiken i synnerhet. Om folk stannade upp en halv sekund och lyfte blicken och tänkte det där lilla extra steget så kanske allt skulle gå så mycket lättare och smidigare. Men det vore ju för lätt, och då kan man ju inte skylla sina fel på någon annan, såklart.Det står klart och tydligt: Passera spärren gående.
På vilket sätt menar du att SL utövar fysisk bestraffning? Om jag springer med ansiktet in i din ytterdörr trots att det står att den öppnas utåt, utövar du fysisk bestraffning på mig då?(Med reservation för att du är ironisk, det kan vara knepigt att utläsa ur en text.)
Svar: Nej vi är inte ironiska här. Varför skulle det vara förbjudet att gå i rask takt genom SL:s spärrar? Vem har tid att läsa alla förbudsskyltar? Fungerande spärrar behöver inte särskilda instruktioner för användaren. Det här är ett konstruktionsfel. SL borde avkrävas ett skadestånd varje gång någon som passerar spärren gör sig illa. Så fungerar det i en demokrati, men SL vill tydligen införa någonting annat med politikernas tysta medgivande. /Allemansbloggen
måndag 3 november 2008
Test och förbannade test
Klisterlapparna på golvet vid Hötorget har skrubbats bort, och vi siktar mot nästa spännande test och försök. Vi gillar testverksamheter i tunnelbanan. Majoriteten av testen har dock en tendens att försvinna spårlöst i tunnlarna utan att någon riktigt vet om de blev kvar, utvecklades eller togs bort, bara ett fåtal blir kvar. Ofta lämnas testen på sina platser som en slags relik över en snilleblixt som lyckades ta sig hela vägen från upphovspersonen via styrelser och ner till fotfolket.
Avdelningen underbara citat:
Snart är det dags för amerikavagnarna (artikel på SVT.se, inslag finns även i ABC-sändningen 3/11, 19:15). Personligen tycker att jag det är en jättebra idé. Varför ha fler sittplatser än ett par stycken nödvändiga för halta och lytta? Det är ju trots allt inga fjärrtåg vi pratar om. De undersökninar som låg till grund för den orginalinredning vi haft med egentligen väldigt små förändingar sen 50-talet är knappast akutella idag, 2008. Möjligtvis skulle man kunna använda amerikavagnar prioriterat under rusningstid och evenemang, men med tanke på planeringsförmågan i organisationen är det en föga trolig väg. Låt oss i alla fall hoppas att man testkör detta fullt ut innan eventuella beställningar, så att vi slipper lika floppartade "barnsjukdomar", som blir kvar ända upp i tonåren, som med C20.
Avdelningen underbara citat:
– Vi har testat olika tekniker i flera år. Nu testar vi en metod, jag tror det är på Zinkensdamm, där kameror registrerar rörelser på spårområdet. Det svåra är att programmera systemet rätt så att det inte blir för känsligt och leder till en massa falsklarm, säger Christer Lindeman, avdelningschef på SL:s säkerhetsenhet.
Snart är det dags för amerikavagnarna (artikel på SVT.se, inslag finns även i ABC-sändningen 3/11, 19:15). Personligen tycker att jag det är en jättebra idé. Varför ha fler sittplatser än ett par stycken nödvändiga för halta och lytta? Det är ju trots allt inga fjärrtåg vi pratar om. De undersökninar som låg till grund för den orginalinredning vi haft med egentligen väldigt små förändingar sen 50-talet är knappast akutella idag, 2008. Möjligtvis skulle man kunna använda amerikavagnar prioriterat under rusningstid och evenemang, men med tanke på planeringsförmågan i organisationen är det en föga trolig väg. Låt oss i alla fall hoppas att man testkör detta fullt ut innan eventuella beställningar, så att vi slipper lika floppartade "barnsjukdomar", som blir kvar ända upp i tonåren, som med C20.
torsdag 16 oktober 2008
C'est made in Sweden. Non, made in France!
Efter att ha spenderat veckan med att dega runt med en vinare i näven och avnjutit France Gall i stället för att jobba så känner jag mig omåttligt frankofil. Därför har jag Veolia-anpassat SL:s lövhalke-FAQ. Så, på med baskern och fram med baguetten, här blir det franska arbetsvillkor!
Höstens halka
Veolia, vet ni inte att det blir höst i år också?
Det är en fråga som vi aldrig läst eller hört, eftersom vi inte lyssnar på någon annan än närmaste chef. Förare däremot blir, precis som alla slavar och trälar, bångstyriga och stora ansträngningar görs för att begränsa effekterna av egna initiativ.
Vad är det som gör att det blir halt på spåren just på hösten?
Det är en kombination av snabba temperaturförändringar, fukt och partiklar av olika slag; till exempel föroreningar eller lövrester, problemet har ett namn: höst. Problemet finns bara i Stockholm.
Vad är det egentligen som händer med tågen när det blir halt?
När spåren är för hala så tar förarna chansen och saboterar tågen. De skapar små platta avfasningar, så kallade hjulplattor. Om de kör vidare blir plattorna snabbt större och hotar att slå sönder både hjul och räls. I svåra fall kan en förare på bara några timmar köra sönder hundratals hjul. Det handlar alltså om ren illvilja från trälarna.
Och den illviljan är svår att bekämpa?
Ja, svensk lag låter oss inte vidta optimala åtgärder.
Vad finns det för åtgärder att ta till då?
Tidiga bestraffningar är A och O. Tillsammans med SL utfärdar Veolia vid behov spöstraff och elchocker. Här spelar trafikbefälen en nyckelroll. Ju tidigare vi får in rapporter från betalda angivare desto snabbare kan vi skicka hem förare utan lön. Vi övervakar naturligtvis förare noggrant och har nu dessutom fem egna trafikbefäl utplacerade runt om i länet med kikare och anteckningsblock där SL har spårtrafik. För att förarna ska känna sig mindervärdiga och inte så uppstudsiga så har vi gett ut meddelanden som bara en person kan avkoda och med ett språk som får vilken svensklärare som helst att vilja ta livet av sig. Meddelandena kommer i olika kulörta färger, och nästa år planerar vi även att komplettera med geometriska former och små knappar som spelar melodier när man trycker på dem.
Det låter som att ni är väl förberedda alltså. Kommer vi slippa alla problem i år?
Beredskapen är god, men problem kan uppstå ändå. Om det blir riktigt jävligt måste vi tidvis förnedra förare över radion vilket kan skapa förseningar på grund av dåligt sikt till följd av gråtande. Men det är bättre att bestraffa och införa fler regler än att hålla sig väl med trälarna och riskera att någon känner glädje i att gå till jobbet, hur skulle det se ut?Så jobbar Veolia och SL med hala spår:
1. Snackar skit om anställda i media för att de ska få mer spott och spe av trafikanterna.
2. Ger ut obegripliga trafikmeddelanden.
3. Installerar elchocksfunktion i kaffeautomaten för att psykiskt bryta ned personalen.
4. Dygnet runt-spioneri längs banan.
5. Särskilda jourer och samordnare hos SL och Veolia som sköter pisk och bestraffning av förare.
söndag 12 oktober 2008
Gud, ge mig karaktär
Lördagen var planerad att vigas åt vampyrkväll på SVT 2 och lite sjysst ost, en lugn hemmakväll alltså. Det blev gnet i lördagsnatten istället. Fråga inte varför.
Det var fullständigt öde i tunnelbanan. Få trafikanter i rörelse och inga riktiga karatefyllor. Ett par sporadiska nödöppningar, nödbromshandtag och några tafatta försök att hålla upp dörrar. Tråk! Taxichauffören under resan hem berättade dock att det hade varit bra mycket mer stökigare vid ytan, varför de inte vågade sig ner i tunnelbanan är ett mysterium. En kille i 15-årsåldern förgyllde den gråa kvällen med att vid Odenplan fråga "Tar du med patienter till Skarpnäck?". Först ville jag bara krama om honom och utbrista att någon äntligen förstår mig, men så rättade han sig illa kvickt till trafikanter och besvikelsen växte som ett svart hål i mitt arma tunnelhjärta.
Nåväl, som utlovat kommer här i alla fall de fina illustrationerna frånreklam personaltidningen Hela Resan. Alla större företag har någon eller några personaltidningar, oftast producerade av någon överbetald reklamfirma. Men maken till corny och humoristiska publikationer som ges ut för SL:s räkning får man leta efter. De slår faktiskt de gamla broschyer jag hittade när jag i min ungdom arbetade på Konsum, de låg längst bak på lagret och var från någongång på 70-talet. De beskrev kundrelationer, angav man, men egentligen gick det ut på att alla romer var tjuvar och svenska tanter var snälla, inklusive illustrationer. Men inom SL föraktar vi inte kunderna, bättre upp, vi föraktar oss själva. Jag låter bilderna tala för sig sjävla.
Det var fullständigt öde i tunnelbanan. Få trafikanter i rörelse och inga riktiga karatefyllor. Ett par sporadiska nödöppningar, nödbromshandtag och några tafatta försök att hålla upp dörrar. Tråk! Taxichauffören under resan hem berättade dock att det hade varit bra mycket mer stökigare vid ytan, varför de inte vågade sig ner i tunnelbanan är ett mysterium. En kille i 15-årsåldern förgyllde den gråa kvällen med att vid Odenplan fråga "Tar du med patienter till Skarpnäck?". Först ville jag bara krama om honom och utbrista att någon äntligen förstår mig, men så rättade han sig illa kvickt till trafikanter och besvikelsen växte som ett svart hål i mitt arma tunnelhjärta.
Nåväl, som utlovat kommer här i alla fall de fina illustrationerna från
RIDÅ!
måndag 22 september 2008
Ingemars tårar
– Man blir lite bedrövad när man har höga ambitioner men inte kan leverera, säger Ingemar Ziegler. (SvD)
Med tanke på alla projekt som startas inom SL som läggs ner eller misslyckas halvvägs på grund av strypta pengar, falerande teknik, bristande engemang, inkompetens eller helt enkelt för att en del verklighetsfrånvända sitter och drömmer sig bort i sin egen lilla fantasivärld så borde väl stackars Ingemar vara självmordsbenägen vid det här laget.
Med tanke på alla projekt som startas inom SL som läggs ner eller misslyckas halvvägs på grund av strypta pengar, falerande teknik, bristande engemang, inkompetens eller helt enkelt för att en del verklighetsfrånvända sitter och drömmer sig bort i sin egen lilla fantasivärld så borde väl stackars Ingemar vara självmordsbenägen vid det här laget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)