Men kära nån då!

Ingen lär ha missat branden i lördags. Både förare och annan personal rapporterade brandlukt och trafikbefäl yttre trafikledare skickades ut för att undersöka var det kom ifrån. Efter att ha sökt igenom HÖT-TCE och ÖMT-TCE lokaliserades branden till slut till, som bekant, det avstängda spåret hos bana 3. Först fick tågen passera TCE utan att stanna men några minuter senare skrek TLC till om att alla på infart innerstan fick stå stilla, då bröt man strömmen och därmed var kalabaliken ett faktum.

Veoliahora har redan skrivit en del om det.

De mest spännande hände dock kring själva stoppet, då tåg desperat vändes här och där och det tog sin stund innan man lyckades få något som kunde kallas för trafik på ytterstadssträckorna. Under tiden pysslade vi förare med det stora nöjet att informera de rådvilla trafikanterna. Att stå och prata i micen samtidigt som det står en klunga stressade personer i en halvcirkel runt en och skriker efter svar på frågor som man precis står och ger svar på i högtalarna är nog så frustrerande. Eller varför inte när det kommer en hord med folk och frågar om tåget går dit och hit när man precis har ropat ut att det inte gör det. Men favoriterna är ändå alla dessa underbara kommentarer man får av personer som helt uppenbart är i en färgrann blandning av chock och stress som yttrar sig en helt osannolik jag-ska-fram-till-varje-pris-egoism. Några godbitar:

Tutf: *precis informerat om läget, sakligt, lugnt och samlat*
Patient Trafikant: Vad är det här frågan om egentligen?! Hur jävla inkompetenta är ni egentligen?
Tutf: Det brinner och är rökutveckling, räddningstjänsten arbetar för fullt, under tiden så måste vi vända här eftersom det är fullt med rök och personal på spåren.
Trafikant: Och?! Det måste gå att lösa på något sätt så att man kan komma fram!

Trafikant: Går det inga tåg till Vällingby?!
Tutf: Jo, men det är väldigt oregelbunden trafik just nu.
Trafikant: Jaha? Hur ska jag då åka då?
Tutf: Du kan ta tåget, men jag kan inte säga när det kommer eftersom det är väldigt oregelbunden trafik just nu på grund av rökutveckling inne i stan, men det kommer ett tåg om högst 10 minuter.
Trafikant: Jaha? Varför kan du inte säga när tåget går, det måste du kunna säga, var är tåget?

Trafikant: Hur lång tid tar det innan vi är framme vid Alvik, vi ska med en buss!
Tutf: Jag vet inte, det går väldigt trögt just nu eftersom man vänder tåg framför på grund av att man inte kan åka genom stan på grund av rökutveckling vid T-centralen. Vi kommer till Alvik, men det kommer att gå väldigt långsamt.
Trafikant: Men ska vi gå eller ta tåget eller ringa en taxi för att hinna med bussen eller...
Tutf: *avbryter* Gör en bedöming... *stänger dörrarna och åker*

Kom gärna med egna erfarenheter av dylika samtal vid större stopp och störningar, så kanske vi kan ha en liten topplista.

Do you have what we in Sweden call a skiftnyckel?

När jag häromdagen som civilist nyttjade tunnelbanan satt jag av någon anledning och glodde på displayen i tåget. Jag lade då märke till något jag inte har tänkt på förut, vilket kanske inte är så konstigt då man inte ser denna display från hytten (förutom en suddig spegelbild i frontrutan, i bästa fall). Vid ett antal stationer saknas en punkt mellan den svenska och den "engelska" texten. Denna avsaknad av punkt, och vid behövliga ställen annat lämpligt skiljetecken, finns på flera platser i olika meddelanden men inte vid alla stationer, och i olika och skiljda meningar.

En annan sak är frasen "security information" när det informeras om att man inte ska röra dörrar som stängs. Hur mycket engelska har upphovsmannen läst egentligen? Security används när man vill betona att faran kommer från en tredje part eller utifrån. Till exempel när det handlar om ett rånöverfall eller inbrott. Safety används när man vill skydda sig fysiskt, socialt, ekonomiskt eller dylikt mot skada, olyckor eller fel.

För det tredje, varför ska trafikanterna bromsa tåget med "the emergency brakes"? Det heter emergency stop. Det här känns så banalt att jag inte ens orkar redogöra varför.

Alla dessa, och säkerligen fler som jag inte lagt märke till, tillsammas med tidigare nämnda fel och problem gör att uttropen och texten bara känns så oändligt mycket mer patetiska och jag uppriktigt sagt skäms. Det ser ut som en 14-åring har suttit och plitat ihop en uppgift för ett skolarbete. Jag vill ta fram den röda pennan och sätta mig ner och rätta alla slarvfel av ren frustration över att den eller de chefer som har godkänt och släppt igenom detta har bra mycket mer betalt än vad jag har och förmodligen en helt annan utbildning men ändå inte kan enkel engelska och har ett ordförråd som ett barn i yngre tonåren. Det hjälper knappast varken SL eller trafikutövaren i sin roll som en säkerhetstänkande auktoritet som arbetar för ett gott kundbemötande.

Bland den dimhöljda depåns tåg

Vad visar signalen?

Juldagsförmiddagen började gott med växelfel norrut vid Globen. Växeln gick inte att få att låsa sig i rätt läge. Med ett gäng tåg kvar som skulle ut på banan från Högdalsdepån var det som bäddat för en liten trevlig trafikstockning. Man skickade ett par tåg på motspår och bestämde sig för att beställa bussar. Trafikbefäl lyckades dock manuellt få växeln i rätt läge och man kunde passera genom att passera signal 332 i stopp, trycka P, ge akt på växlars läge och trafikbefäls handsignaler. Bussarna ställdes in och man kämpade på. Man vände även upp ett och annat tåg och skickade en sjutton mot Hässelby, och fler vändningar här och där blev det under tiden man slussade tågen genom den trasiga växeln. Men, här uppstår ett sprillans nytt problem!

Något stjärn-/stolpskott har bestämt att man på prov under julhelgen ska använda en A4 med endast de tider som gäller för aktuell tur, en indivduell lapp för varje tåg, istället för den gamla hederliga turlistan med alla tider och alla tåg. Den som jobbar eller har viss insikt i hur trafiken fungerar förstår nu redan här att det innebär problem när man turar om tåg och vänder och transporterar lite hur som. Denna insikt är det några som uppenbarligen inte har. Några turer ropade om tider, och TLC höll med om att det här försöket var ett tämligen dåligt förslag och att alla de som jobbar i trafiken håller med om detta. Lapparna fick placeras vid ändstationerna för att plockas upp av respektive tåg. Växeln fungerade sedan normalt igen vid tiotiden.

Men åter till turlistan. Förutom det uppenbara problemet vid omtågningar så fyller den gamla turlistan ett flertal andra funktioner. Till exempel finns det förteckning över signalbilder (obs: mycket bra när man är morgontrött/ny på banan!), vilka turer som går ut och in var och när samt destinationskoder. Det finns dessutom utropsmallar och numer även en linjekarta (bra på somrarna när man ska vägleda turister). Och annat smått och gott.

Vad som dessutom har totalt gått förbi en del är att vi förare, faktiskt, är måna om att köra mjukt och skönt och gärna vill ha lite koll på situationen för både sin egen skull och för att kunna ge korrekt information till trafikanter. Till exempel kan man kolla i listan vilket tåg som ligger före, och tänka: "Ah, det är den turen som har stopp vid Alvik, då behöver jag inte rejsa gärnet från Krillan!" eller "Jasså, Tjock-Steffe sitter på tåget framför, då är jag beredd på tågkänning!".

Om det är papper man vill spara på så är det här knappast en bra lösning heller, då A4-lappar är betydligt lättare att förlägga, klottra ner eller riva sönder än ett häfte på ett inte helt obetydligt antal sidor som ska ärvas i 1-2 år. För att spara papper vore det kanske en bättre idé att då förse varje förare med en egen uppsättning listor som var och en får förfoga över, liksom med nycklar och larm. Eller så låter man det vara som det är, så slipper man kånka runt på ännu fler grejer som man glömmer över halva stan och får be om låne-ex av från PLE.

Nåväl, annat som hände under dagen var att tur 37 fick en diger lista felkoder. Något var helknas med strömförsörjningen i V2 och varken belysning, drivning eller ventilation fungerade. Med den listan felkoder kan man ge sig tusan på att det är något mekaniskt fel, och inte bara buggig programvara. TLC beordrade ändå att nästa förare skulle omaktivera i Hagsätra, vilket råkade bli undertecknad. Felkoderna, ni gissade rätt, fanns givetivs kvar. Tågbyte skulle beställas, men det blev inte Högdalen. En 67 ton tung husvagn fick man alltså släpa genom stan. Under tiden växte listan och vid ett eftertraktat tågbyte i Vällingby var vagnen stendöd, belysningen orkade inte ens försöka tändas (innan hade den gått att tända, för att sen slockna 2 sekunder senare) och elbromsen i vagnen var helt som borttrollad. Och trafikanterna var inte sådär jättenöjda över servicen. Att köra runt med en vagn dödare än bockstensmannen, när man har två att förfoga över, som varken har belysning, ventilation eller fungerade broms och drivning måste vara en sån grej bara TLC kan tycka är en bra idé, och tja, tidtabellen hölls ju i alla fall, på ett ungefär...

Jättemånga felkoder.

Bränn min kabel och dra mig långsamt utan ATP

Vi hade kabelbrand i Johannelund på morgonen. En förare tömde en brandsläckare i kabelrännan, men det hjälpte inte. Linje 19 fick vända i Vällingby medan strömmen stängdes av, och som så vanligt vid kabelbränder så slutar det när det inte längre tillförs någon ström. Efter att brandkåren varit på plats i hela 5 minuter släpptes trafiken på igen.

Flera av banans oändliga banarbeten verkar komma någon vart nu. Nya strömskeneplankor och fräsch makadam har tippats ut lite här och där. Dessa är alltid lite ljusare på gund av att de är renare än det gamla, givetvis. Det gör att man allt mer ser lapptäcket som kallas tunnelbanan. Taktiken har länge nu varit att laga saker först när de klappar ihop, eller börjar luta åt livsfara. Innan Farstagrenen renoverades var det ett pussel av lappningar och tillfälliga lagningar, tillsammans med mögliga stationer och vittrande plattformar. För att inte tala om backen ner mot Tallkrogen söderut där spåret såg ut som den grova sidan på knäckebröd.

Framåt slutet av förmiddagen fick en vagntransport bestående av C14 från bana 3 för sig att gå i nödbroms Alvik söderut. Tåget gick inte heller att ladda upp. Föraren bytte ände och skulle köra ner mot Bromma igen för att inte stå i vägen, men fastnade i växlarna i dryga fem minuter kämpandes med trycket och nödbromsar. Norr om Alvik började 17 och 19 stampa i små klungor, plus en 18 som fick vända i Abrahamsberg eftersom både A- och B-spåret i Bromma var ockuperade. När väl vagntransporten var nere på bryggan visade det sig ju att V8:an inte var en ATP-vagn. Således gick tåget endast att köra norrut om man inte ville sitta och puttra i 15 km/h och ladda om ungefär 100 gånger mellan varje station. Trafikbefäl fick bryta HS och åka med upp till norrplattformen i Alvik, därifrån fick tåget köras till Vällinbydepån för omrangering. Starkt jobbat, Rissne.

Rissne är duktiga på sånt, det är lite av deras signum. Förmodligen är det för att de hatar oss. Innan alla C20 var ombyggda till ATP skedde det jämt och ständigt att endast-ATC-vagnar skickades upp på bana 1, och då och då hamnade man bakom någon som satt och permissivkörde halvvägs till Gullmarsplan från Thorildsplan innan någon kom på att kolla upp vad det var för V3:a.


Kidsen nuförtiden verkar smått hjärndöda. När man står i 5 minuter och lyssnar på en unge i 15-16-årsåldern utan att förstå ett smack tills deras yngre kompis kommer och översätter så undrar man vad som har hänt med skolan och vad som händer med språket. Därav; fredagsbonus, samma inlägg igen, på MSN-språk, med speciella hälsningar till kidsen i Skarpnäck, kanske förstår ni lite bättre nu?

VI HAED KAEBLBRAND I O PÅ MORGONEN1!1111! WTF AN R TÖMD3 EN R I KAEBLRÄNAN MAN DAT HJÄLPT3 INTE1!!!1 WTF LOL LINJE 19 FIK VÄNDA I VÄLNGBY MEDAN STRÖMEN STÄNGDAS AV OCH SOM SÅ VANLIGT VID KAEBLBRÄNDAR SÅ SLUTAR D3T NÄR DET INT3 LÄNGRE TILFÖRS NÅGON STRÖM!11!!!! LOL EFTER AT BRANDKÅRAN VARIT PÅ PLATS I HELA 5 MINUTER SLÄPTES TRAFIEKN PÅ IEGN
FLERA111!!1 OMG LOL AV BANANS OÄNDLIGA BANARBTEN V3RKAR KOMA NÅGON VART NU!111!1!! LOL NYA STRÖMSKANEPLANKOR OCH FRÄSCH MAKADM HAR TIPATS UT LIET HÄR OCH DÄR!!!11 OMG WTF LOL DESA ÄR ALTID LIET R PÅ GUND AV AT DE ÄR R ÄN DET GMLA GIEVTVIS1!1111 LOL DAT GÖR AT MAN ALT MAR SER LAPTÄK3T SOM KALAS TUNALBANAN1!!! OMG LOL TAKTIEKN HAR LÄNGE NU VARIT AT LAGA SAEKR FÖRST NÄR DE KLAPAR IHOP AL3R BÖRJAR LUTA ÅT LIVSFARA!!11 INAN FARSTAGR3NAN RENOVARAEDS VAR DAT ET PUSEL AV LAPNNGAR OCH TILFÄLIGA LAGNNGAR TILSMMANS MED MÖGLIGA STATIONER OCH VITRANDA PLATFORMAR1!111! WTF LOL FÖR AT INTE TALA OM BAK3N NAR MOT TALKROGEN SÖD3RUT DÄR SPÅRAT SÅG UT SOM DEN GROVA SIDAN PÅ KNÄKEBRÖD
FRMÅT!11111!! OMG WTF LOL SLUTET AV FÖRMIDAEGN FIK 3N VAGNTRANSPORT BSTÅ3NDA AV C14 FRÅN BANA 3 FÖR SIG AT GÅ I NÖDBROMS ALVIK SÖDARUT1111 LOL TÅGAT GIK INTE HELAR AT LADA UP11111 OMG WTF FÖRAERN BYTA ÄND3 OCH SKULE KÖRA N3R MOT BROMA IEGN FÖR AT INTE STÅ I VÄGEN MAN FASTNAED I VÄXLARNA I DRYGA FEM MINUTER KÄMPAND3S MED TRYK3T OCH NÖDBROMSAR1!11! LOL NOR OM ALVIK BÖRJAED 17 OCH 19 STMPA I SMÅ KLUNGOR PLUS EN 18 SOM FIK VÄNDA I ABRAHMSBRG AFTARSOM BÅD3 A- OCH B-SPÅRET I BROMA VAR OKUPERAED!1!! NÄR VÄL VAGNTRANSPORTEN VAR NERE PÅ BRYGAN VISAED D3T SIG JU AT V8AN INTE VAR AN ATP-VAGN111!! OMG WTF LOL SÅLEDES GIK TÅGAT ENDAST AT KÖRA NORUT OM MAN INT3 VIL3 SITA OCH PUTRA I 15 KM/H OCH LADA OM UNGEFÄR 10 GÅNGER MELAN VARJE STATION11!1 OMG WTF LOL TRAFIKBFÄL FIK BRYTA HS OCH ÅKA MED UP TIL NORPLATFORMEN I ALVIK DÄRIFRÅN FIK TÅGET KÖRAS TIL VÄLINBYD3PÅN FÖR OMRANGERNG111!11 OMG LOL STARKT JOBAT RISNE
RISN3!!1!11 WTF ÄR DUKTIGA PÅ SÅNT DAT ÄR LIET AV DERAS SIGNUM11!1! OMG LOL FÖRMODLIEGN ÄR D3T FÖR AT D3 HATAR OS111!1!1! OMG INAN ALA C20 VAR OMBYGDA TIL ATP SK3D3 D3T JÄMT OCH STÄNDIGT AT ENDAST-ATC-VAGNAR SKIKAEDS UP PÅ BANA 1 OCH DÅ OCH DÅ HMNAED MAN BAKOM NÅGON SOM SAT OCH PARMISIVKÖRDE HALVÄGS TIL GULMARSPLAN FRÅN THORILDSPLAN INAN NÅGON KOM PÅ AT KOLA UP VAD DAT VAR FÖR V3A1!!1!

Moder blodig jord

Tur 94 ropade på lördagsnatten att någon låg bredvid spåret åt andra hållet mellan Fridhemsplan och Thorildsplan. Ordningsvakter och trafikbefäl skickades till platsen. Det visade sig att killen var fullt frisk fysiskt, men varför han låg där och knoppade framgår inte, men man kan ana att det var berusningsrelaterat.

Det finns anledningar till att många förare undviker att sitta ner när de åker som vanliga trafikanter. Ett exempel är när man låter en vagn med nerblodade säten gå från eftermiddag och hela natten, vilket nuförtiden betyder bra många timmar. Anledningen är då att kvällspersonalen på TLC har glömt att informera nattpersonalen, samt att kommunikationen till Tågia som vanligt har brustit eftersom de aldrig har uppfattat "något problem". Tja, det räcker väl med att klistra upp lite lappar så att ingen sätter sig där, kan en del trafikledare tycka, man undrar när en del trafikledare var utanför dörren bland dödligt folk sist.

Man kan införa alla möjliga bajsnödiga rutiner och svänga sig med cerfifieringar hit och dit, men man kan aldrig ta bort betongrövarna och ren och skär dumhet.

Åhmeh!

Fyra timmars körning i sträck suger. I de fall man blir sittandes på tåg 3+ timmar på grund av strul kan man alltid leva på hoppet att någon kommer släntrandes och löser av en, och om inte annat så brukar själva strulet vara underhållande nog för att hålla en vaken och road. Men när man vet att räddningen inte kommer att komma fören efter fyra timmar, då är det inte lika roligt. Efter två och en halv timme börjar man bli lite less och börjar tappa bort vart man är på väg, efter tre timmar har man helt glömt bort och kör bara och skiter i att ropa ut destionationen eftersom man ändå bara säger fel. Efter tre och en halv timme är man inte särskilt alert, och efter tre timmar och tre kvart början man fundera på var vakterna med alkomätaren kommer att dyka upp.

Vid Hökarängen gjorde en fylltant tappra försök att komma med tågen. Men eftersom hon skulle prata med andra fyllon fram tills dörrarna stängdes så gick det inget bra, i alla fall inte de två första försöken. Tur 26 körde över en katt vid Kärrtorp som sedan låg skadad kvar. En stund senare togs kräket om hand, och vad som hände med det förtäljer inte historien men 26:an lär ha fått veta efter samtal till TLC. Trafikledarna vet hur man plågar nyfikna kollegor.

Under kvällen utannonserades det att bryggan Odenplan var ur funktion på grund av trasig strömskena, och så skulle det vara resten av natten. Men hör och häpna, efter bara en timme togs ordern om destination Hötorget för linje 17 tillbaka eftersom felet var åtgärdat. Räls i taket och dra mig baklänges på sliper!

Tydligen skulle det hållas möte för OCD-klubben. Först kom herren som alltid sitter i ett hörn på plattformen när tåget kommer in, han spanar och ser helt bindgalen ut fram tills man ska stänga dörrarna, då kutar han in i tåget och sätter sig och lurar med sin ryggsäck tills han ska av, då är det samma procedur: sitta och lura och spana tills dörrarna precis börjar gå igen och sen kuta av och titta stingsligt omkring sig med väskan i famnen som om det vore världens största diamant han skulle leverera till maffian. Därefter kommer killen som tar ett steg åt vänter och två steg åt höger när han går. Som om inte det räckte så fick han sällskap av ytterligare en kille med liknande beteende, hans specialitet är att gå tre-fyra steg och sen kraffsa på marken, gå tre-fyra steg och kraffsa på marken, osv. Man började undra om man fortfarande satt kvar på fyra timmarssvängen och hade somnat.

Uttrycket "åhmeh!" är något som ofta yttras då en trafikant springer fram till tåget, tvärstannar för att kolla vart tåget går, om plånkan är kvar, vad klockan är eller dylikt och därför missar tåget varpå trafikant som klivit av tåget blänger på föraren och utbrister "åhmeh!" för att man var så himla tarvlig och stängde dörrarna och inte väntade på trafikanten som stannade och upptäckte till sin förtvivlan att tåget faktiskt inte väntar på en för att en inte har bestämt sig om en ska åka med eller inte.

Och lite humor:

Det står klart och tydligt: Passera spärren gående.
På vilket sätt menar du att SL utövar fysisk bestraffning? Om jag springer med ansiktet in i din ytterdörr trots att det står att den öppnas utåt, utövar du fysisk bestraffning på mig då?

(Med reservation för att du är ironisk, det kan vara knepigt att utläsa ur en text.)

Svar: Nej vi är inte ironiska här. Varför skulle det vara förbjudet att gå i rask takt genom SL:s spärrar? Vem har tid att läsa alla förbudsskyltar? Fungerande spärrar behöver inte särskilda instruktioner för användaren. Det här är ett konstruktionsfel. SL borde avkrävas ett skadestånd varje gång någon som passerar spärren gör sig illa. Så fungerar det i en demokrati, men SL vill tydligen införa någonting annat med politikernas tysta medgivande. /Allemansbloggen

Ur kommentarerna på bloggen Allemansbloggen apropå SL:s nya spärrar. "Vem har tid att läsa alla förbudsskyltar?" [sic!] känns som det stående problemet i samhället generellt och kollektivtrafiken i synnerhet. Om folk stannade upp en halv sekund och lyfte blicken och tänkte det där lilla extra steget så kanske allt skulle gå så mycket lättare och smidigare. Men det vore ju för lätt, och då kan man ju inte skylla sina fel på någon annan, såklart.

Världens mittpunkt bor i Alby

Klockan var 7.37 i går morse när Heidi och Angelyn sprang för att hinna med tunnelbanan från Alby till Angelyns skola i Axelberg.

Och hon svarar rätt bra på sitt eget klagomål:

Lyckligtvis var Angelyns morbror med i vagnen och kunde se till att hon kom av ordentligt.

– Men det kunde ju inte föraren veta.

Men föraren skulle samtidigt veta att det var din lösspringande unge, och att du var en oansvarig, stressad morsa? Fail!

Ansjovis på freda'

Det blev inget signalkaos för min del, ärligt talat är jag lite besviken. Det går inte att lita på någonting längre. På DN har man en omröstning om man litar på tunnelbanan, jag röstade nej bara för att jag är så besviken. Jag får helt enkelt hoppas på stormen som det pratas om ska komma under lördagen, och hoppas på att det blir en fräsig lördagnatt.

Det verkade luta sig åt en händelserik natt ikväll också. Under eftermiddagen var det allehanda snorungar ute och klottrade, nödöppnade dörrar, eldade tidningar och allmänt jävlades och ett fyllo ramlade hoppade ner på spåret. Vid åttatiden hade folk börjat fyllna till ordentligt och vid varannan station från Odenplan och söderut stod det mansdjur och primalvrålade i trapporna så att det kändes som att man var på expedition på savannen.

En förare ropade under eftermiddagen om att hon hade fått en utskällning för att det alltid var så fullt i tunnelbanan, och i princip varje eftermiddag jag jobbar så ropar förare om att det är fullt i tågen och man måste lämna folk på stationerna. Jag är sån som alltid drar på bad cop-stilen under rusningen, och kör med stenhård disciplin vid dörrstängningar, det hjälper faktiskt väldigt mycket. Så länge tågen har ett stadigt och lugnt men säkert flyt genom stan så blir det faktiskt inte så besvärligt.

Men vad hjälper det när folk ska hålla upp dörrar, tjaffsa och hålla kvar tågen? Och om man går mot mitten av tåget så är det inte jädra svårt att få plats. När man passerar Medborgarplatsen norrut så är det alltid lika underhållande att titta in i södergående tåg. I första vagnen är det alltid smockfullt längst fram, sen går det liksom en sinuskurva. Täthetsgraden sjunger mot bakre delen av första vagnen, för att sen nå bottenvärde i mitten av V2, för att sen stiga igen för att bli smockat återigen längst bak i sista vagnen. Derivera den, du.

Men som sagt, hur mycket man är ropar, är bestämd vid dörrstängningar och kämpar sig genom stan så hjälper det inte när folk jävlas eller om det helt enkelt är för mycket folk. Jag saknar förstärkningsbussarna och fulnitton som trafikerade Vällingby - Gullmarsplan under starten med trängselavgifterna. Men smakar det så kostar det, varken politker, tjänstemän eller medborgare vill betala för kalaset. Det finns de som till och med skäller på en för att man gör tågbyte på ett klottrat tåg och blir någon minut sen, "det är ju bara lite färg!". Att folk röstar med arslet i landstingsvalen gör ju inte saken bättre heller. Nej, medborgarna i staden får den trafik de förtjänar. Och faktiskt till och med bättre än de förtjänar. Dygnetrunttrafik för att köra fulla, jävla as till exempel.

Och ärligt talat så är jag lite less på hej-kom-och-hjälp-mig-beteendet. En korkad bimbogeneration som inte kan ta hand om sig själva, det är 70-80-talisterna. Tänk lite själva, gå mot mitten av tåget, sup dig inte plakat för att sen fastna och slå dig sönder och samman mellan dörrar, det är ditt eget jävla fel. Att behöva vara barnvakt åt jämnåriga känns rätt pinsamt. Dagens PRO är bara en uppvärmningsfis mot den bajskorv som kommer att träffa oss rätt i huvudet när den här generationen, som är dementa redan, blir gamla.

Och när vi ändå pratar om trängsel:

"Test vid Hötorget för ökad punktlighet
Trafik och station skall tillsammans genomföra ett test vid station Hötorget med syfte att öka punktligheten.
Alla tåg som stannar vid Hötorget söderut, vardagar från och med måndagen den 6 oktober till och med fredagen den 24 oktober mellan kl. 15.30 och 18.30 skall därför ge
följande utrop (XXX = tågets destination):
Tåg mot XXX, tid för avgång, se upp för dörrarna, dörrarna stängs.
Plattformsvärdar kommer att stå vid nergångarna till plattformen och hjälpa trafikanterna att sprida sig längs med hela tågets längd för att på så sätt få ett bättre
flöde vid av och påstigning."

Jag börjar osökt att tänka på det här:

Hötorget 2009? Tjing för att ha lika stilig uniform som tjejen som kommer springandes, om jag jobbar kvar.

Gnäll!

Vad är grejen med att ställa om stolen, fippla med radion och ratta på AC:n när man åker i sluthytt? Är det någon ny grej som man ska göra som jag har missat, kan någon upplysa mig? Så jag också kan börja göra det. Är det bara jag eller har det här eskalerat det senaste halvåret?

Tutv i fonticulus

Semestrarna är slut och skolan har börjat. Och med det kommer spottloskorna, snusprillorna och läskburkarna mot tåget och skitungar på spåret som klottrar och jävlas. Trafikanterna håller tidtabellen med andra ord.

Vad som dock är ett regelbundet inslag året runt är terrormorsor och -farsor på stan. Idag kom en kvinna farandes från hissen med barnvagnen i högsta hugg. Dörrarna har precis gått igen. Hon kör barnvagnen rätt in i sidan på tåget, inte ens i en dörr, utan mellan två dörrpar. Ungen far framåt men räddas av något slags sele. Kärringen glor på mig med en blick som verkar mena: "Titta nu vad du gjorde, din dumma fan!". Som att det är mitt fel att ungen riskerar att få lika grava hjärnskador som sin mor.

Efter ett antal år med många lönehelgsnätter har jag utvecklat ett näst intill omänskligt tålamod. Men vissa saker vänjer man sig aldrig vid. Att vuxna människor tar risker och verkar ha glömt allt vad överlevnadsinstinkt heter får stå för dom, dom har ett val. Men små barn, och för den delen även djur, har mycket sällan kontroll över sin egen tillvaro, särskilt inte om dom sitter fastspända i en barnvagn eller i ett koppel. Man kan inte heller kräva att en fyraåring ska ha stenkoll på regler och risker i kollektivtrafiken. Och att använda barnvagnen som dörrstopp vet jag inte vad jag ska säga om.

Det har till exempel hänt alldeles för många gånger att personer har kommit springandes bärandes på en unge i armen, i luften, tagit sats och hivat in barnet mellan halvstängda dörrar. Man försöker parera men den tid det tar för en att reagera, trycka in öppnaknappen och för datorn att skicka öppnaimpuls till samtliga dörrar är tillräckligt lång tid för att ungen ska göra sig illa och börja skrika, om den inte gjorde det innan, och det blir ett jävla liv om misshandel och att det ska anmälas hit och dit. Nuförtiden har jag alltid ett finger på öppnaknappen om jag siktar stingsliga föräldrar, men tyvärr har man inte alltid koll på alla och ibland måste man gå en bit från hytten och stänga. Men å andra sidan är det ju inte heller mitt ansvar att se till att föräldrar är bra föräldrar.

Jag vet inte om det beror på att en del personer helt enkelt inte har insett att saker och ting tar mycket längre tid med en unge i släptåg, eller vad problemet är. Men något jävla fel är det i alla fall på en del människor. Majoriteten av vårdslösa föräldrar är män, men inte uteslutande, vad detta beror på spekulerar jag inte i här.

På vägen hem skymtade jag i HÖ den nya klimatanpassade vagnen som ska ersätta C20 när isarna smälter. Den har skrov, ratt och propeller.

Signalkalas och föraren ljuger alltid

I helgen fick vi igen för en lugn sommar. På fredagen var det Go 08. Jag kastade in handdugen vid ett-snåret på kvällen, så jag slapp säkerligen det värsta. Men jag hann iaf uppfatta att det tydligen var något slags försök till guinnessrekord i fylla.

Men det riktiga kalaset var under lördag- och söndagkvällen. Det började som ett relativt harmlöst ställverksfel vid GUP. Tågen fick p-trycka för att ta sig förbi in- och ut-fartssignalerna norr om GUP. Det var ganska trevligt, det var en fantastisk regnbåge mot knallrosa himmel att njuta av medan man kröp upp för skanstullsbron. Sen spred det sig som ett virus. Det slutade med att ställverken i hela innerstaden klappade ihop och gick på semester. Under lördagen varade det under en dryg timme, och lite kortare på söndagen.

Vad som är intressant i sammanhanget är fenomenet med folks förtroende för föraren. Man kan gagga i 20 minuter om att inga tåg går, alls, någonstans, att det är buss som gäller. De flesta står ändå kvar som fån och tittar på plattformsskyltarna, i väntan på något slags textmeddelande från Gud eller något. Men så fort det ropas ut i plattformshögtalarna, trots att den rösten är ännu mer förvirrad och stressad, ja, då sätts det fart mot bussarna. Dom har noll förtroende för föraren, men sätter sig ändå i tåget och låter en köra dom i 70-80 knyck genom stan? Jag förstår inte.

Faq it

På den här sidan presenterades för ett tag sen de vanligaste (och dummaste) frågorna trafikanterna ställer. Vad man inte anade då var att det faktiskt kunde bli ännu dummare. Nu vet vi. Igår kom nämligen en tant fram när jag höll på att stänga dörrarna vid Centralen och följande samtal utspelade sig:

Tant: Ursäkta, kommer det här vara första vagnen när vi kommer fram också?
Jag: Eh… Ja…

Okej, det var ju inte så välfunnet. Så här i efterhand borde man väl svarat att ”Tja, det beror på hur man räknar. Inte från slutet”. Eller ”Nej, den här vagnen kommer befinna sig upp och ner nånstans i mitten av tåget. Jag lovar, du kommer knappt tro dina ögon”. Kanske nåt i stil med ”Nej, vi backar ju numera in vid slutstationerna”. Eller ungefär vad som helst utom ”Eh… Ja…”. Men det är väl lika bra att erkänna att tanten överrumplade mig med tidernas dummaste fråga. Och det är ju rätt imponerande.