Inget kan gå fel

Den här veckan har man ringt och tjatat åtta (!) gånger. I torsdags tackade jag ja eftersom jag ska på fest min ordinarie jobbhelg och passade på att jobba MAD. Som veoliahoran rapporterat om ställde 77:an till med kalas. Vad man förundras över är denna ständiga tro till C20:s ofelbarhet.

Vid det här laget borde det vara allmänt känt att en felkod 10XX (ATP/ATC-problem) garanterat är en indikation på att något är fel, och det är bara en tidsfråga innan det klappar ihop helt. Särskilt 1030, 1032 och gud förbjude, 1033.

Det följer oftast en standardrutin, så som i fallet med 77:an senast. Felet uppstår första gången någon gång på förmiddagen, för att på eftermiddagen återkomma med allt tätare intervaller till att trakassera föraren regelbundet sisådär var 50:e meter. Istället för att bara vid första antydan till problem skicka upp tåget på närmsta brygga och inte köra iväg det i trafik fören felet är åtgärdat, eller skicka hem det till depån för tågbyte, så envisas man med att köra tåget resten av dagen.

Men nej, det är viktigare att lägga energi på att komma på nya fina rutiner som att be förare som kommer någon minut sent till avlösning att skriva en lapp med förklaring och ge till enhetschefen, det är bara en tidsfråga innan vi får med oss lappar hem för påskrift av målsman.

Mitt i tjänsten hade jag en inkörning i Vällinbydepån. Högdalsmupp som jag är så är det främmande territorium. Jag får alltid magknip halva dagen när det står VY på tjänsten. Visserligen hade jag utbildningen i VY, men det var fem år sen och sen dess kör jag in i VY i snitt två gånger om året. Växlarna och respektiva knappar och skyltar är ett enda virvarr, och tappar man koncentrationen för en sekund så är man helt lost. Och det ser alltid annorlunda ut varje gång man är där. Den här gången så saknades öppna-knapparna vid porten. Och jag såg inte till någon fotocell ovanför. Hmm, vad fan har dom hittat på nu då, tänkte jag. Rullade fram en bit och vips gick porten upp, magi!

Vilket ställer en intressant fråga. Om dom har installerat nya snajdiga, dolda fotoceller, varför har man tagit bort tryckknapparna på utsidan inom räckhåll från hytten? Återigen denna underbara övertro på teknikens ofelbarhet.

De gånger man får hämta tåg, eller göra tågbyte, i VY är också alltid spännande. Det är alltid fel, på allt. Tågen är inte städade, det är fel antal vagnar, tågen går inte ens att starta, tåget saknas, det sitter stoppskyltar utanför porten eller står en traktor parkerad på spåret.

Nej, det enda som är bra med VY är att det är närmre till Råcksta än vad det är till stationen i Högdalen. Och det är bra mycket trevligare väg att gå och lugnare på stationen. Man slipper oftast riskera att bli rånmördad av biltjuvar eller knuffad på spåret av ungdomsgäng.

Look, no hands!

Appropå förarlösa tåg.

Länk.

Har ni uppfattat mig korrekt rätt? Tack på förhand ifrån...

She works hard for the money

Igår var trafiken inställd på Nockebybanan igen pga vagnfel. Det är lite lustigt att de verkligen måste ställa in hela trafiken bara för att en vagn pajar, och jag fattar inte hur de kan ha trott att de gamla skrällena från 1944 skulle klara av att köras under hela trafikdygnet. Det här kommer eskalera mer och mer och tillslut har vi inte en enda vagn kvar. Då får de åka buss varje dag.

Det enda positiva med detta är att det är Nockebyborna som drabbas. I love it.

Utskälld uniform

I Tisdags satt jag på en bänk i Alvik och väntade på mitt tåg, brevid mig satt en man som jag inte tog någon notis om alls eftersom jag satt och fipplade med telefonen. Jag hör hur han börjar prata med någon och hans röst blir gällare och intensivare hela tiden. Tillslut skriker han: "JAG HAR VARIT CIVILINGENJÖR I 40 ÅR OCH SÅ BLIR MAN BEHANDLAD PÅ DET HÄR VISET, DET ÄR FÖRJÄVLIGT!!!!" Då tittar jag upp och ser att han står och viftar med armarna och tittar på mig! En man som suttit på andra sidan om mig skrattar generat och jag frågar vad fan som hände. Tydligen hade han skällt ut MIG, utan att jag märkt det, för att jag inte låtit honom dricka öl ifred. Det är ju helt fantastiskt. Tillsägelser är ett minne blott, det räcker att sätta sig brevid folk iklädd uniform. Skönt.

Blinka lilla klocka där

Ikväll var första gången jag slirade ner på den nyrenoverade Farstabanan. Det var nytt, fint och rent. Till och med klockorna var stiliga med dioder som lyste upp urtavlorna. Frågan är hur länge det får vara nytt och fint.


I Farsta strand är klockan extra stilig, med röda lampor som räknar sekunderna ala TLC och TV4-nyheterna. Kanske är det som tröst för de sviniga hösttjänsterna med 5+ timmars körningar utan ordentlig rast. När man sitter där nere och är inne på sin femte timme så kan man njuta av de röda lamporna och låtsas att man är i Las Vegas.

Tutv i fonticulus

Semestrarna är slut och skolan har börjat. Och med det kommer spottloskorna, snusprillorna och läskburkarna mot tåget och skitungar på spåret som klottrar och jävlas. Trafikanterna håller tidtabellen med andra ord.

Vad som dock är ett regelbundet inslag året runt är terrormorsor och -farsor på stan. Idag kom en kvinna farandes från hissen med barnvagnen i högsta hugg. Dörrarna har precis gått igen. Hon kör barnvagnen rätt in i sidan på tåget, inte ens i en dörr, utan mellan två dörrpar. Ungen far framåt men räddas av något slags sele. Kärringen glor på mig med en blick som verkar mena: "Titta nu vad du gjorde, din dumma fan!". Som att det är mitt fel att ungen riskerar att få lika grava hjärnskador som sin mor.

Efter ett antal år med många lönehelgsnätter har jag utvecklat ett näst intill omänskligt tålamod. Men vissa saker vänjer man sig aldrig vid. Att vuxna människor tar risker och verkar ha glömt allt vad överlevnadsinstinkt heter får stå för dom, dom har ett val. Men små barn, och för den delen även djur, har mycket sällan kontroll över sin egen tillvaro, särskilt inte om dom sitter fastspända i en barnvagn eller i ett koppel. Man kan inte heller kräva att en fyraåring ska ha stenkoll på regler och risker i kollektivtrafiken. Och att använda barnvagnen som dörrstopp vet jag inte vad jag ska säga om.

Det har till exempel hänt alldeles för många gånger att personer har kommit springandes bärandes på en unge i armen, i luften, tagit sats och hivat in barnet mellan halvstängda dörrar. Man försöker parera men den tid det tar för en att reagera, trycka in öppnaknappen och för datorn att skicka öppnaimpuls till samtliga dörrar är tillräckligt lång tid för att ungen ska göra sig illa och börja skrika, om den inte gjorde det innan, och det blir ett jävla liv om misshandel och att det ska anmälas hit och dit. Nuförtiden har jag alltid ett finger på öppnaknappen om jag siktar stingsliga föräldrar, men tyvärr har man inte alltid koll på alla och ibland måste man gå en bit från hytten och stänga. Men å andra sidan är det ju inte heller mitt ansvar att se till att föräldrar är bra föräldrar.

Jag vet inte om det beror på att en del personer helt enkelt inte har insett att saker och ting tar mycket längre tid med en unge i släptåg, eller vad problemet är. Men något jävla fel är det i alla fall på en del människor. Majoriteten av vårdslösa föräldrar är män, men inte uteslutande, vad detta beror på spekulerar jag inte i här.

På vägen hem skymtade jag i HÖ den nya klimatanpassade vagnen som ska ersätta C20 när isarna smälter. Den har skrov, ratt och propeller.