Skål!

Det är så skönt att inte jobba nyår i år...

Pantertanter

Jag förstår inte hur de sköra små tanterna kan ha såna otroligt starka nypor! Ofta när jag ska stämpla deras remsor håller de i dem så hårt att jag måste ta i från tårna för att kunna slita dem ur deras händer. Det är bara en tidsfråga innan jag får förslitningsskador. Eller gör jag fel? Ska jag bara vråla "SLÄPP TANTARSEL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" istället? Vad tycker ni? Det kanske vore en skön kontrast till min annars så ljuva framtoning.

The neverending holiday, slut!

Strömmen försvann i Vällingbydepån på söndagsmorgonen och smått kaos utbröt i organisationen när alviksförarna fick köras till Högdalen och avlösningar sprack på löpande band och övertidskontot övertrasserades med veckans budget. Efter ett tag lyckades man få ihop trafiken skapligt. Några nattåg fick fortsätta gå under förmiddagen. Inte nog med att man fick försöka komma ihåg att man helt plötsligt hade tre vagnar i tåget, dessa var dessutom som vanligt fullständigt nedkletade med hamburgare och nerspydda. Man lyckades byta in dem under dagen. Fast, vad tusan, man kunde ju ha låtit de gå, det var skapligt med shoppare och det är alltid en spännande känsla när man kommer rullandes med två vagnar till TCE och plattformen är helt svart av folkmassan. Man hade ju kunnat hoppas att någons hund hade käkat upp det värsta slabbet.

Nu är den evighetslånga helgen över. Världens tråkigaste och längsta helg. Slut. Äntligen!

En annan dag...

I dag har man tittat på TV, sovit, läst, snackat skit, druckit kaffe, snackat mera skit, hämtat julklapp och grejer, snackat skit om julklapp och grejer, bläddrat i nya TRI, snackat skit om nya TRI, bläddrat i kollektivavtalet, druckit mera kaffe, snackat mera skit, stirrat i taket, stirrat i väggen, tittat på TV, gått hem.

Köra tåg? Naaaaaeeeeäääääh! Det är annandag jul!

Bland den dimhöljda depåns tåg

Vad visar signalen?

Juldagsförmiddagen började gott med växelfel norrut vid Globen. Växeln gick inte att få att låsa sig i rätt läge. Med ett gäng tåg kvar som skulle ut på banan från Högdalsdepån var det som bäddat för en liten trevlig trafikstockning. Man skickade ett par tåg på motspår och bestämde sig för att beställa bussar. Trafikbefäl lyckades dock manuellt få växeln i rätt läge och man kunde passera genom att passera signal 332 i stopp, trycka P, ge akt på växlars läge och trafikbefäls handsignaler. Bussarna ställdes in och man kämpade på. Man vände även upp ett och annat tåg och skickade en sjutton mot Hässelby, och fler vändningar här och där blev det under tiden man slussade tågen genom den trasiga växeln. Men, här uppstår ett sprillans nytt problem!

Något stjärn-/stolpskott har bestämt att man på prov under julhelgen ska använda en A4 med endast de tider som gäller för aktuell tur, en indivduell lapp för varje tåg, istället för den gamla hederliga turlistan med alla tider och alla tåg. Den som jobbar eller har viss insikt i hur trafiken fungerar förstår nu redan här att det innebär problem när man turar om tåg och vänder och transporterar lite hur som. Denna insikt är det några som uppenbarligen inte har. Några turer ropade om tider, och TLC höll med om att det här försöket var ett tämligen dåligt förslag och att alla de som jobbar i trafiken håller med om detta. Lapparna fick placeras vid ändstationerna för att plockas upp av respektive tåg. Växeln fungerade sedan normalt igen vid tiotiden.

Men åter till turlistan. Förutom det uppenbara problemet vid omtågningar så fyller den gamla turlistan ett flertal andra funktioner. Till exempel finns det förteckning över signalbilder (obs: mycket bra när man är morgontrött/ny på banan!), vilka turer som går ut och in var och när samt destinationskoder. Det finns dessutom utropsmallar och numer även en linjekarta (bra på somrarna när man ska vägleda turister). Och annat smått och gott.

Vad som dessutom har totalt gått förbi en del är att vi förare, faktiskt, är måna om att köra mjukt och skönt och gärna vill ha lite koll på situationen för både sin egen skull och för att kunna ge korrekt information till trafikanter. Till exempel kan man kolla i listan vilket tåg som ligger före, och tänka: "Ah, det är den turen som har stopp vid Alvik, då behöver jag inte rejsa gärnet från Krillan!" eller "Jasså, Tjock-Steffe sitter på tåget framför, då är jag beredd på tågkänning!".

Om det är papper man vill spara på så är det här knappast en bra lösning heller, då A4-lappar är betydligt lättare att förlägga, klottra ner eller riva sönder än ett häfte på ett inte helt obetydligt antal sidor som ska ärvas i 1-2 år. För att spara papper vore det kanske en bättre idé att då förse varje förare med en egen uppsättning listor som var och en får förfoga över, liksom med nycklar och larm. Eller så låter man det vara som det är, så slipper man kånka runt på ännu fler grejer som man glömmer över halva stan och får be om låne-ex av från PLE.

Nåväl, annat som hände under dagen var att tur 37 fick en diger lista felkoder. Något var helknas med strömförsörjningen i V2 och varken belysning, drivning eller ventilation fungerade. Med den listan felkoder kan man ge sig tusan på att det är något mekaniskt fel, och inte bara buggig programvara. TLC beordrade ändå att nästa förare skulle omaktivera i Hagsätra, vilket råkade bli undertecknad. Felkoderna, ni gissade rätt, fanns givetivs kvar. Tågbyte skulle beställas, men det blev inte Högdalen. En 67 ton tung husvagn fick man alltså släpa genom stan. Under tiden växte listan och vid ett eftertraktat tågbyte i Vällingby var vagnen stendöd, belysningen orkade inte ens försöka tändas (innan hade den gått att tända, för att sen slockna 2 sekunder senare) och elbromsen i vagnen var helt som borttrollad. Och trafikanterna var inte sådär jättenöjda över servicen. Att köra runt med en vagn dödare än bockstensmannen, när man har två att förfoga över, som varken har belysning, ventilation eller fungerade broms och drivning måste vara en sån grej bara TLC kan tycka är en bra idé, och tja, tidtabellen hölls ju i alla fall, på ett ungefär...

Jättemånga felkoder.

Julafton

Julaftonsdagen var som sig bör väldigt, väldigt lugn. För personalens del. Trafikanterna däremot hade brådis, riktigt brådis. Det sprangs och kutades hit och dit med knökfulla julklappskassar, en del julklappar glömdes kvar, andra klämdes i dörrar, några leverades till mottagaren. Det är bara luta sig tillbaka i förarstolen, iakta denna vansinniga hysteri och försöka låta bli att somna i den surrande värmen. Nytt för i år är vegetarisk (nåja, lakto-ovo-vegetarisk) landgång. Prisa herren!

Vid Björkhagen har någon kreativ själ pyntat en gran på spårområdet, med fina röda julgranskulor och med en kondom på toppen. Det är förmodligen ohotat årets snyggaste julgran:

Ful jul och en gnutta kärlek på er!

Biljetthallens köld är hård...

Såhär fjärde och sista advent när julen står i antågande passar det bra med lite juldikter. Den första är skriven någon gång på 80-talet och författare är okänd, den andra är lite mer uppdaterad och skriven nyligen av en mindre okänd kollega och är dessutom anpassad efter bana 2. Ni som inte druckit för mycket glögg lägger kanske märke till att även den senare inte är helt uppdaterad vad gäller huvudkontoret, men det gör den inte sämre. Orginalet, som ni nog förstår, är Viktor Rydbergs Tomten.

Den äldre:

Biljetthallens köld är hård,
lysrören blinka och glimma.
Spärrvakten gäspar i Enskede Gård,
djupt under midnattstimma.
Tågen vandra sin tysta ban,
snön lyser vit på kur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast vakten är vaken.

Sitter där blå vid en spärrkursdörr,
blå mot det vita kakel,
tittar, som många nätter förr,
upp emot klockans orakel.
Lyssnar till nattradions moll och dur,
väntar på "nittons" sista tur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och stämpel
"Nej, den gåtan var alltför svår:
vad sker i Tegnergatans tempel?"
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin SL-syssla.

Midvinternattens köld är hård,
cesiumdammet gnistra och glimma.
Trafikanterna sova i Enskede Gård,
gott intill morgontimma.
Tågen sluta sin tysta ban,
snön lyser vit på kur och
snön lyser vit på taken.
Endast vakten är vaken.

Den senare:

Biljetthallens köld är hård,
lysrören blinka och glimma.
Spärrvakten gäspar i Vårby Gård,
djupt under midnattstimma.
Tågen vandra sin tysta ban,
snön lyser vit på kur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast vakten är vaken.

Sitter där blå vid en spärrkursdörr,
blå mot det vita kakel,
tittar, som många nätter förr,
upp emot klockans orakel.
Lyssnar till nattradions moll och dur,
väntar på "trettons" sista tur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och stämpel ---
nej, den gåtan var alltför svår:
vad sker i Englundavägens tempel? ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin SL-syssla.

Går till soprum genom stationshus,
känner på alla låsen ---
Trafikanterna drömma i månens ljus
med fast grepp om bolagspåsen;
glömsk av stress och julfest
buset i biljetthallen låter mest:
Selectan de lutar över
fylld till bredden av klöver; ---

Går till plattform hör larm och rån,
ser, hur de bråkar där nere;
går till kuren, där finns telefon
larmar sin högsta ledare;
Hon i husvagn sover gott,
vaknar och färgar håret smått,
Hon sin vakt känner,
de är inte vänner.

Vakten smyger sig sakta bort
trafikanterna de med makt,
länge han märkt att de, med kort
hålla hans flit i förakt;
barnen plankar, han ofta ser
flyger över, både upp och ner,
må de ha en olycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, chef och spioner,
stå bakom pelare och smider
båda är nöjda; men röda som pioner
hava de ingen heder?
Chef följde på chef snart,
elaka, dåliga, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Vakten vandrar till kurens mäss:
där har han te och kaffe
ont om plats gör honom less,
helt slut är det på kaffe;
ock nu har ple gått för dagen,
kanske imorgon han får kaffe i magen
kommer chefen röd som en pion,
följd av sin falska spion.

Då har hon alltid att skälla om
många motstridiga lagar,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i vaktens tankar.
Genom ett fönster i kurens vägg
lyser månen på vaktens skägg,
ljuset på skägget blänker,
vakten grubblar och tänker.

Tyst är ej plattform och hall,
livet där ute är fruset,
från utsida av stationen small
raketer skjutna av buset.
Vakten lyssnar ock, halvt i skräck,
springer ock ramlar på sin häck,
undrar, varthän finns den fara,
undrar, vad målet må vara.

Midvinternattens köld är hård,
asbestdammet gnistra ock glimma.
Trafikanterna nu sova i Vårby Gård,
gott intill morgontimma.
Tågen sluta sin tysta ban,
snön lyser vit på kur och gran
snön lyser vit på taken.
Endast vakten är vaken.

Kostymmän, eller hur man snabbast skaffar sig en hjärtinfarkt

Tågåkarn Alaniska skrev om en kostymman, vilket fick mig att tänka på den gångna natten när man på fritiden nyttjade tunnelbanan på fyllan och villan. Snett framför sitter en yuppie och stryker under, förmodligen, väldigt viktiga ord i en lunta papper. Det är för närvarande ganska lugnt i vagnen, men vid Hötorget kliver ungefär halva stan på, fulla och glada och stojandes. Mannen börjar få en allt rödare färg och helt plötsligt vänder han sig mot de som sitter bredvid och ryter till: "Men kan ni för i helvete inte lugna ner er, jag försöker jobba!". Klockan är ungefär kvart i två, natt till lördag. Han måste vara en väldigt viktig person, hoppas jag för hans skull.

För några helger sen när man var i tjänst så fick man tåget stannat i söderort av polis, det var vid femsnåret och helgklientelet hade således börjat blandas upp med morgontrötta knegare. Polisen skulle söka igenom tåget och på grund av brottets karaktär ville man göra en grundlig genomgång samt samla in uppgifter om vagnsnummer och hitta eventuella vittnen. Precis bakom hytten sitter en av dessa kostymmän. Medan polisen arbetar, söker och pratar i radio börjar denne man bli allt mer synligt irriterad, han reser sig upp flera gånger och springer och tittar ut genom dörrarna, svär lite i riktning mot föraren för att efter ett tag samla mod till sig och gå fram och fråga "vad i helvete som står på egentligen". Efter en förklaring om eventuellt brott och undflyende gärningsman vänder han sig mot polisen och fräser "men skynda på lite, jag har en tid att passa!". Polisen upplyste om att man ändå var mån om att lösa situationen på grund av grovheten på brottet, ett sexualrelaterat sådant, men det var enligt denna man "inte relevant".

Stopp i trafiken

HahahahahhahahahahhahahahahHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHHAHH
AHAhahaahahahaHHAHAHahahahahahahahhahahahhahahhahhahhahhaha
hhahahahhaahahahhahahahaha
HAHAHAhahahAHHAHAhahahhahahhahahahahahahahhahahaha

pust..

HAHAHHAHHAHAHHAHAHAHHAHAHAHHHHAAAAHAHAHHAHA
hahahahhHAHAHHAhahahahhahahHAHHAHAHHAHhahahahhahahahahahh
ahahahahHAHAHAHHAhahahahahahhahahaHAHAHHAHHAhahhahhahahah
HAhhahahahahahHAHAHHAHAhahahahAHHAhahahhahahhahhahaHAHA
HAHAHAAhaa..

andas.. andas...

Hahaha... haha.. haah..ah.. uh

Vecka 1

Ja, då har man varit konduktör i en vecka och det har varit ganska händelselöst tyvärr. Men jag kan göra en sammanställning ändå.
Måndag: En tant sa att jag var fin.
Tisdag, Onsdag: Inget särskilt hände.
Torsdag: Ledig.
Fredag: En berusad man ville köpa mig för 1200 kronor. Som svar stämplade hans remsa trots att han hade en stämpel som gått ut för bara några minuter sedan. Så går det.
Lördag: Händelselöst.
Söndag: Nu hände det grejer, växelfel i Sickla Udde. Men jag fick inga direkt konstiga frågor eller kommentarer angående det utan två helt orelaterade saker.

Trafikant: Hur sent är det här tåget?
Jag: Det är inte sent alls.
T: Tåget före då? Är det sent eller?
J: Nej, tågen går enligt tidtabell men bara mellan Gullmarsplan och Alvik.
T: Men jag har väntat jättelänge, det måste vara försenat!!!
J: Nej, alltså det är bara stopp mellan Gullmarsplan och Sickla, annars går tågen i tid.
T: JAMEN DET VAR INTE SÅ JAG MENADE!!!!!!!!!!!!!
J: Vad menade du då?
T: Tåget innan det här måste ha gått precis innan jag kom ner.
J: Ja det kanske det gjorde..
T: Då kanske det var försenat!?
Och sen förlorade jag uppfattningen lite om vad det var han egentligen ville ha sagt så jag bara log och nickade. Är det någon som förstår vad han klagade på egentligen?

Lite senare kom två tjejer inspringande på tåget och frågade varför skyltarna inte fungerar. Jag undrade då vad det stod på skyltarna och de sa INGENTING. Jag antar att det var för att de hade en informationstext om växelfelet som rullade istället för tiderna så jag sa det. Svaret jag fick var: "Asså de e så jävla dålit!!1 Man springer ju ner när man hör plinget!!"

WHAAAAAAAAAT??? Hur ska jag kunna vara serviceminded och hjälpa folk när jag inte förstår vad de pratar om? Ett annat problem jag märkt är att eftersom jag har minne som en guldfisk så skriker jag bara "NYPÅSTIGNA" (Vilket jag inte ens är säker på är ett riktigt ord?) och så får de som inte visat göra det. Men ibland plockar folk jag redan kollat upp sina biljetter igen och så SUCKAR de och säger "Ååh jag har ju redan visat.. "
Det är lite jobbigt. Men det är väl inte hela världen.

Ja det var min vecka det, hur var er?

Lussevaka

Ett dåligt humör, inte särskilt jobbrelaterat dock, gör att det blir sparsamt med rapport från denna helg. Men det har varit, och är, idel fylla och stök. Skrik, skrän och personer som är så fulla att de inte kan gå själva utan att ramla ner på spåret. Folk är så fruktansvärt äckliga och otrevliga när de är fulla, och den här helgen är de extra fulla. Äckligt, äckligt, äckligt. Bilden får sammanfatta det hela. Och ja, det är bajs.

Lika mycket förvirring som plats

Appropå Hedenfalks rövare till SvD häromdagen i samband med branden så har Seko lyft fram några ytterligare poänger. Om det är skrämmande eller roligt beror väl på vilket humör man är på. Om ni inte kommer ihåg vad som sades skrolla ner eller klicka här.

I Svenska Dagbladets pappersversion den 12 december 2008 står det också att läsa ”För tillfället är det två av 280 telefoner som inte fungerar längs Röda linjen, bekräftar också Veolia Transport.

Enligt protokollet från skyddsronder som skyddsombuden och Veolia Transport har hållit under perioden april-juli 2008 var det minst 19 st larmtelefoner som inte fungerade. Då räknas inte de in som fungerar dåligt. Någon återkoppling på vad som därefter har gjorts har inte ägt rum.

Från Seko klubb 119.

Idag har också SL visat upp de nya ståvagnarna som ska ut och rulla i januari. Bild ärelöst stulen från SvD.

I idiotens stjärntecken växer snapsen i magen

Det började med att tur 27 ropade om en förvirrad förälder som drällde ungar omkring sig på S:t Eriksplan. En av ungarna hade ramlat ur barnvagnen och i farten nästan blivit träffad av tåget. Lite senare passerar man själv stationen norrut. Ett par yuppiesar står och stirrar upp mot trapporna, helt uppenbart att de väntar på någon. Rusningstid som det är väntas det inte, dörrarna stängs. Då far en av dem in genom dörrarna, fastnar och börjar mässa ”vaaaeeeegööööääärruuuruklääääämäääämääääruuuduuueeemiihöööh-
vääääälläääjääääläaaaeeeiiiidiiiiååååth!” samtidigt som den andra bänder upp dörrarna och släpper in resten av sällskapet som var på väg nerför trapporna, ett gäng på ytterligare 5-6 yuppiesar. Vid Alvik är det slutstation, och tåget ryms ur. Och vem kliver inte av då om inte subban, stirrig som en pundare av stress, likt förbannat får de ju stå där och vänta, hör och häpna, EN HEL JÄVLA MINUT eftersom de skulle längre än Alvik. Otroligt, skandal! En hel minut av hennes värdefulla tid, att jag inte skäms?!

Söderut vid S:t Eriksplan kommer en kille och tjej kutandes, tjejen stoppar in handen mellan dörrarna, fastnar, skriker som en julgris men lyckas få upp dörrarna och ta sig in. Men precis innan dörrarna slår igen helt så greppar killen tag om henne och drar ut henne igen, de skulle ju åt andra hållet! Otroligt, skandal! Varför åker jag inte dit de ska, att jag inte skäms?!

Nu börjar det lacka mot jul och med besked kommer fylleristerna som har tagit några snaps för mycket till julbordet. Dagarna in och dagarna ut, från tidig lunch till sena natten, rapporteras det om fylltrattar som ramlar runt, sover, kräks och pissar. Härliga julstämning. Extra stämningsfull var slipsnissen som väcktes i Högdalen vid eftermiddagens inryckning, ett glatt ”God morgon, slutstation!” möttes med ”Va?! Det är ingen jävla morgon, jävla hora, fan...”.

Trafikledningen ropade att en misstänkt kanditat uppehöll sig vid Medborgarplatsen, och största försiktighet gällde. Direkt därpå ropar tur 42 och berättar att det handlar om en person som tappat mobilen på spåret och funderar på att hoppa ner och plocka upp den själv, och ja, har var packad han också. Trafikbefäl fick skickas för att lösa problemet. Och även biltrafiken drabbas av julbordsfirande trafikanter, på skanstullsbron hade polisen satt upp rattnykterhetskontroll, och varje varv man passerade Gullmarsplan så växte skaran avställda bilar bakom poliskontrollen.

Senare på kvällen hittas en förvirrad gubbe på spåret i Sandsborg, vad han gör där vet ingen, inte heller vart han ska. Strömmen bryts trafikbefäl får, återigen, tillsammans med vakter skickas för att ta hand om personen. Inför straffskatt på idioter och dela ut gratis Ipren till oss som får ta hand om stolpskotten, snälla?

För att komplettera julstämningen så har smällarbrigaden i Blackeberg blivit ett stående inslag under eftermiddagarna.

För övrigt så är trafikanterna på helspänn nu efter gårdagens incident på bana 2. Vägarbeten ovanpå Slussen gjorde att det luktade färsk asfalt både på stationen och i de vagnar som passerade, varav kundtjänst blev nedringda av oroliga trafikanter. Asfalt luktar ju väldigt typiskt brand, eller inte.

Motlögn

Efterspelet till gårdagens brand vid Mariatorget på bana 2 är i full gång. Det spekuleras i hurvida skräp kan ha varit orsaken. Det är inte en helt dålig gissning, med tanke på att 99% av alla bränder eller rökutvecklingar jag har upplevt under min karriär som tutf beror på högar av metrotidningar som ligger och skräpar kring och under strömskenan. Fyra brandsläckare har jag personligen tömt över dylika små grillbrasor. Om det beror på dålig städning av spåren eller om det är Metros fel låter jag vara osagt, båda sköts ungefär lika illa.

Vad som är intressant i det aktuella fallet är det här:

Fackliga Sekos t-baneklubb har riktat kritik mot SL:s säkerhetsarbete efter branden – bland annat ska larmtelefoner ha varit ur funktion.

– Det är lögn. Självklart kör vi inte våra trafiksystem utan fungerande larmtelefoner, det är så dåligt att påstå det att jag knappt vill kommentera det, säger Johan Hedenfalk.

Försöker Hedenfalk satsa på att använda sin näsa som signalflagga? Fast det är väl bekvämt att dra till med en lögn nu när det har gått ett tag sen personen som påtalade problemet genom bland annat ett pressmeddelande fick sparken för att han var illojal. Bara på bana 3 var 17 telefoner efter en skyddsrond 2005 ur funktion mellan Kungsträdgården och Fridhemsplan. Och vi som jobbar i tunnelbanan kan försäkra herr Hedenfalk om att nödtelefonerna, och annan utrustning, är av en högst tveksam kvalité efter åratal av bristande underhåll. Det återstår att se om Hedenfalk får några julklappar i år.

Fåraherdar

I mässen ligger ett meddelande om hur konduktörerna ska hantera trängseln bättre, bland annat genom att hänvisa folk till andra dörrpar osv. I meddelandet står detta: "Människan är generellt ett flockdjur som oftast följer strömmen och är därmed tacksamma att styra i en annan riktning."

Det är så jävla vackert. Man blir ju tårögd.

Konduktör Dallerberg

I eftermiddag kommer denna uppenbarelse visera biljetter på Tvär och Nockebybanan! Jag kommer vara hård men rättvis (och väldigt stilig!). Välkomna ombord!

TV-tipset

Tunneltankar

Ett porträtt av tunnelbanans anonyma huvudpersoner. Vid varje station får vi möta en ny förare som berättar om sina tankar och drömmar. Går även att se i efterhand på SVT:s hemsida, här. Filmen visas även som videoinstallation på Skanstulls station, södra.

SVT1 sön 7 dec 18.15

Sensationella nyheter

SR Ekot - Stockholm