Skål!

Det är så skönt att inte jobba nyår i år...

Pantertanter

Jag förstår inte hur de sköra små tanterna kan ha såna otroligt starka nypor! Ofta när jag ska stämpla deras remsor håller de i dem så hårt att jag måste ta i från tårna för att kunna slita dem ur deras händer. Det är bara en tidsfråga innan jag får förslitningsskador. Eller gör jag fel? Ska jag bara vråla "SLÄPP TANTARSEL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" istället? Vad tycker ni? Det kanske vore en skön kontrast till min annars så ljuva framtoning.

The neverending holiday, slut!

Strömmen försvann i Vällingbydepån på söndagsmorgonen och smått kaos utbröt i organisationen när alviksförarna fick köras till Högdalen och avlösningar sprack på löpande band och övertidskontot övertrasserades med veckans budget. Efter ett tag lyckades man få ihop trafiken skapligt. Några nattåg fick fortsätta gå under förmiddagen. Inte nog med att man fick försöka komma ihåg att man helt plötsligt hade tre vagnar i tåget, dessa var dessutom som vanligt fullständigt nedkletade med hamburgare och nerspydda. Man lyckades byta in dem under dagen. Fast, vad tusan, man kunde ju ha låtit de gå, det var skapligt med shoppare och det är alltid en spännande känsla när man kommer rullandes med två vagnar till TCE och plattformen är helt svart av folkmassan. Man hade ju kunnat hoppas att någons hund hade käkat upp det värsta slabbet.

Nu är den evighetslånga helgen över. Världens tråkigaste och längsta helg. Slut. Äntligen!

En annan dag...

I dag har man tittat på TV, sovit, läst, snackat skit, druckit kaffe, snackat mera skit, hämtat julklapp och grejer, snackat skit om julklapp och grejer, bläddrat i nya TRI, snackat skit om nya TRI, bläddrat i kollektivavtalet, druckit mera kaffe, snackat mera skit, stirrat i taket, stirrat i väggen, tittat på TV, gått hem.

Köra tåg? Naaaaaeeeeäääääh! Det är annandag jul!

Bland den dimhöljda depåns tåg

Vad visar signalen?

Juldagsförmiddagen började gott med växelfel norrut vid Globen. Växeln gick inte att få att låsa sig i rätt läge. Med ett gäng tåg kvar som skulle ut på banan från Högdalsdepån var det som bäddat för en liten trevlig trafikstockning. Man skickade ett par tåg på motspår och bestämde sig för att beställa bussar. Trafikbefäl lyckades dock manuellt få växeln i rätt läge och man kunde passera genom att passera signal 332 i stopp, trycka P, ge akt på växlars läge och trafikbefäls handsignaler. Bussarna ställdes in och man kämpade på. Man vände även upp ett och annat tåg och skickade en sjutton mot Hässelby, och fler vändningar här och där blev det under tiden man slussade tågen genom den trasiga växeln. Men, här uppstår ett sprillans nytt problem!

Något stjärn-/stolpskott har bestämt att man på prov under julhelgen ska använda en A4 med endast de tider som gäller för aktuell tur, en indivduell lapp för varje tåg, istället för den gamla hederliga turlistan med alla tider och alla tåg. Den som jobbar eller har viss insikt i hur trafiken fungerar förstår nu redan här att det innebär problem när man turar om tåg och vänder och transporterar lite hur som. Denna insikt är det några som uppenbarligen inte har. Några turer ropade om tider, och TLC höll med om att det här försöket var ett tämligen dåligt förslag och att alla de som jobbar i trafiken håller med om detta. Lapparna fick placeras vid ändstationerna för att plockas upp av respektive tåg. Växeln fungerade sedan normalt igen vid tiotiden.

Men åter till turlistan. Förutom det uppenbara problemet vid omtågningar så fyller den gamla turlistan ett flertal andra funktioner. Till exempel finns det förteckning över signalbilder (obs: mycket bra när man är morgontrött/ny på banan!), vilka turer som går ut och in var och när samt destinationskoder. Det finns dessutom utropsmallar och numer även en linjekarta (bra på somrarna när man ska vägleda turister). Och annat smått och gott.

Vad som dessutom har totalt gått förbi en del är att vi förare, faktiskt, är måna om att köra mjukt och skönt och gärna vill ha lite koll på situationen för både sin egen skull och för att kunna ge korrekt information till trafikanter. Till exempel kan man kolla i listan vilket tåg som ligger före, och tänka: "Ah, det är den turen som har stopp vid Alvik, då behöver jag inte rejsa gärnet från Krillan!" eller "Jasså, Tjock-Steffe sitter på tåget framför, då är jag beredd på tågkänning!".

Om det är papper man vill spara på så är det här knappast en bra lösning heller, då A4-lappar är betydligt lättare att förlägga, klottra ner eller riva sönder än ett häfte på ett inte helt obetydligt antal sidor som ska ärvas i 1-2 år. För att spara papper vore det kanske en bättre idé att då förse varje förare med en egen uppsättning listor som var och en får förfoga över, liksom med nycklar och larm. Eller så låter man det vara som det är, så slipper man kånka runt på ännu fler grejer som man glömmer över halva stan och får be om låne-ex av från PLE.

Nåväl, annat som hände under dagen var att tur 37 fick en diger lista felkoder. Något var helknas med strömförsörjningen i V2 och varken belysning, drivning eller ventilation fungerade. Med den listan felkoder kan man ge sig tusan på att det är något mekaniskt fel, och inte bara buggig programvara. TLC beordrade ändå att nästa förare skulle omaktivera i Hagsätra, vilket råkade bli undertecknad. Felkoderna, ni gissade rätt, fanns givetivs kvar. Tågbyte skulle beställas, men det blev inte Högdalen. En 67 ton tung husvagn fick man alltså släpa genom stan. Under tiden växte listan och vid ett eftertraktat tågbyte i Vällingby var vagnen stendöd, belysningen orkade inte ens försöka tändas (innan hade den gått att tända, för att sen slockna 2 sekunder senare) och elbromsen i vagnen var helt som borttrollad. Och trafikanterna var inte sådär jättenöjda över servicen. Att köra runt med en vagn dödare än bockstensmannen, när man har två att förfoga över, som varken har belysning, ventilation eller fungerade broms och drivning måste vara en sån grej bara TLC kan tycka är en bra idé, och tja, tidtabellen hölls ju i alla fall, på ett ungefär...

Jättemånga felkoder.

Julafton

Julaftonsdagen var som sig bör väldigt, väldigt lugn. För personalens del. Trafikanterna däremot hade brådis, riktigt brådis. Det sprangs och kutades hit och dit med knökfulla julklappskassar, en del julklappar glömdes kvar, andra klämdes i dörrar, några leverades till mottagaren. Det är bara luta sig tillbaka i förarstolen, iakta denna vansinniga hysteri och försöka låta bli att somna i den surrande värmen. Nytt för i år är vegetarisk (nåja, lakto-ovo-vegetarisk) landgång. Prisa herren!

Vid Björkhagen har någon kreativ själ pyntat en gran på spårområdet, med fina röda julgranskulor och med en kondom på toppen. Det är förmodligen ohotat årets snyggaste julgran:

Ful jul och en gnutta kärlek på er!

Biljetthallens köld är hård...

Såhär fjärde och sista advent när julen står i antågande passar det bra med lite juldikter. Den första är skriven någon gång på 80-talet och författare är okänd, den andra är lite mer uppdaterad och skriven nyligen av en mindre okänd kollega och är dessutom anpassad efter bana 2. Ni som inte druckit för mycket glögg lägger kanske märke till att även den senare inte är helt uppdaterad vad gäller huvudkontoret, men det gör den inte sämre. Orginalet, som ni nog förstår, är Viktor Rydbergs Tomten.

Den äldre:

Biljetthallens köld är hård,
lysrören blinka och glimma.
Spärrvakten gäspar i Enskede Gård,
djupt under midnattstimma.
Tågen vandra sin tysta ban,
snön lyser vit på kur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast vakten är vaken.

Sitter där blå vid en spärrkursdörr,
blå mot det vita kakel,
tittar, som många nätter förr,
upp emot klockans orakel.
Lyssnar till nattradions moll och dur,
väntar på "nittons" sista tur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och stämpel
"Nej, den gåtan var alltför svår:
vad sker i Tegnergatans tempel?"
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin SL-syssla.

Midvinternattens köld är hård,
cesiumdammet gnistra och glimma.
Trafikanterna sova i Enskede Gård,
gott intill morgontimma.
Tågen sluta sin tysta ban,
snön lyser vit på kur och
snön lyser vit på taken.
Endast vakten är vaken.

Den senare:

Biljetthallens köld är hård,
lysrören blinka och glimma.
Spärrvakten gäspar i Vårby Gård,
djupt under midnattstimma.
Tågen vandra sin tysta ban,
snön lyser vit på kur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast vakten är vaken.

Sitter där blå vid en spärrkursdörr,
blå mot det vita kakel,
tittar, som många nätter förr,
upp emot klockans orakel.
Lyssnar till nattradions moll och dur,
väntar på "trettons" sista tur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och stämpel ---
nej, den gåtan var alltför svår:
vad sker i Englundavägens tempel? ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin SL-syssla.

Går till soprum genom stationshus,
känner på alla låsen ---
Trafikanterna drömma i månens ljus
med fast grepp om bolagspåsen;
glömsk av stress och julfest
buset i biljetthallen låter mest:
Selectan de lutar över
fylld till bredden av klöver; ---

Går till plattform hör larm och rån,
ser, hur de bråkar där nere;
går till kuren, där finns telefon
larmar sin högsta ledare;
Hon i husvagn sover gott,
vaknar och färgar håret smått,
Hon sin vakt känner,
de är inte vänner.

Vakten smyger sig sakta bort
trafikanterna de med makt,
länge han märkt att de, med kort
hålla hans flit i förakt;
barnen plankar, han ofta ser
flyger över, både upp och ner,
må de ha en olycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, chef och spioner,
stå bakom pelare och smider
båda är nöjda; men röda som pioner
hava de ingen heder?
Chef följde på chef snart,
elaka, dåliga, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Vakten vandrar till kurens mäss:
där har han te och kaffe
ont om plats gör honom less,
helt slut är det på kaffe;
ock nu har ple gått för dagen,
kanske imorgon han får kaffe i magen
kommer chefen röd som en pion,
följd av sin falska spion.

Då har hon alltid att skälla om
många motstridiga lagar,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i vaktens tankar.
Genom ett fönster i kurens vägg
lyser månen på vaktens skägg,
ljuset på skägget blänker,
vakten grubblar och tänker.

Tyst är ej plattform och hall,
livet där ute är fruset,
från utsida av stationen small
raketer skjutna av buset.
Vakten lyssnar ock, halvt i skräck,
springer ock ramlar på sin häck,
undrar, varthän finns den fara,
undrar, vad målet må vara.

Midvinternattens köld är hård,
asbestdammet gnistra ock glimma.
Trafikanterna nu sova i Vårby Gård,
gott intill morgontimma.
Tågen sluta sin tysta ban,
snön lyser vit på kur och gran
snön lyser vit på taken.
Endast vakten är vaken.

Kostymmän, eller hur man snabbast skaffar sig en hjärtinfarkt

Tågåkarn Alaniska skrev om en kostymman, vilket fick mig att tänka på den gångna natten när man på fritiden nyttjade tunnelbanan på fyllan och villan. Snett framför sitter en yuppie och stryker under, förmodligen, väldigt viktiga ord i en lunta papper. Det är för närvarande ganska lugnt i vagnen, men vid Hötorget kliver ungefär halva stan på, fulla och glada och stojandes. Mannen börjar få en allt rödare färg och helt plötsligt vänder han sig mot de som sitter bredvid och ryter till: "Men kan ni för i helvete inte lugna ner er, jag försöker jobba!". Klockan är ungefär kvart i två, natt till lördag. Han måste vara en väldigt viktig person, hoppas jag för hans skull.

För några helger sen när man var i tjänst så fick man tåget stannat i söderort av polis, det var vid femsnåret och helgklientelet hade således börjat blandas upp med morgontrötta knegare. Polisen skulle söka igenom tåget och på grund av brottets karaktär ville man göra en grundlig genomgång samt samla in uppgifter om vagnsnummer och hitta eventuella vittnen. Precis bakom hytten sitter en av dessa kostymmän. Medan polisen arbetar, söker och pratar i radio börjar denne man bli allt mer synligt irriterad, han reser sig upp flera gånger och springer och tittar ut genom dörrarna, svär lite i riktning mot föraren för att efter ett tag samla mod till sig och gå fram och fråga "vad i helvete som står på egentligen". Efter en förklaring om eventuellt brott och undflyende gärningsman vänder han sig mot polisen och fräser "men skynda på lite, jag har en tid att passa!". Polisen upplyste om att man ändå var mån om att lösa situationen på grund av grovheten på brottet, ett sexualrelaterat sådant, men det var enligt denna man "inte relevant".

Stopp i trafiken

HahahahahhahahahahhahahahahHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHHAHH
AHAhahaahahahaHHAHAHahahahahahahahhahahahhahahhahhahhahhaha
hhahahahhaahahahhahahahaha
HAHAHAhahahAHHAHAhahahhahahhahahahahahahahhahahaha

pust..

HAHAHHAHHAHAHHAHAHAHHAHAHAHHHHAAAAHAHAHHAHA
hahahahhHAHAHHAhahahahhahahHAHHAHAHHAHhahahahhahahahahahh
ahahahahHAHAHAHHAhahahahahahhahahaHAHAHHAHHAhahhahhahahah
HAhhahahahahahHAHAHHAHAhahahahAHHAhahahhahahhahhahaHAHA
HAHAHAAhaa..

andas.. andas...

Hahaha... haha.. haah..ah.. uh

Vecka 1

Ja, då har man varit konduktör i en vecka och det har varit ganska händelselöst tyvärr. Men jag kan göra en sammanställning ändå.
Måndag: En tant sa att jag var fin.
Tisdag, Onsdag: Inget särskilt hände.
Torsdag: Ledig.
Fredag: En berusad man ville köpa mig för 1200 kronor. Som svar stämplade hans remsa trots att han hade en stämpel som gått ut för bara några minuter sedan. Så går det.
Lördag: Händelselöst.
Söndag: Nu hände det grejer, växelfel i Sickla Udde. Men jag fick inga direkt konstiga frågor eller kommentarer angående det utan två helt orelaterade saker.

Trafikant: Hur sent är det här tåget?
Jag: Det är inte sent alls.
T: Tåget före då? Är det sent eller?
J: Nej, tågen går enligt tidtabell men bara mellan Gullmarsplan och Alvik.
T: Men jag har väntat jättelänge, det måste vara försenat!!!
J: Nej, alltså det är bara stopp mellan Gullmarsplan och Sickla, annars går tågen i tid.
T: JAMEN DET VAR INTE SÅ JAG MENADE!!!!!!!!!!!!!
J: Vad menade du då?
T: Tåget innan det här måste ha gått precis innan jag kom ner.
J: Ja det kanske det gjorde..
T: Då kanske det var försenat!?
Och sen förlorade jag uppfattningen lite om vad det var han egentligen ville ha sagt så jag bara log och nickade. Är det någon som förstår vad han klagade på egentligen?

Lite senare kom två tjejer inspringande på tåget och frågade varför skyltarna inte fungerar. Jag undrade då vad det stod på skyltarna och de sa INGENTING. Jag antar att det var för att de hade en informationstext om växelfelet som rullade istället för tiderna så jag sa det. Svaret jag fick var: "Asså de e så jävla dålit!!1 Man springer ju ner när man hör plinget!!"

WHAAAAAAAAAT??? Hur ska jag kunna vara serviceminded och hjälpa folk när jag inte förstår vad de pratar om? Ett annat problem jag märkt är att eftersom jag har minne som en guldfisk så skriker jag bara "NYPÅSTIGNA" (Vilket jag inte ens är säker på är ett riktigt ord?) och så får de som inte visat göra det. Men ibland plockar folk jag redan kollat upp sina biljetter igen och så SUCKAR de och säger "Ååh jag har ju redan visat.. "
Det är lite jobbigt. Men det är väl inte hela världen.

Ja det var min vecka det, hur var er?

Lussevaka

Ett dåligt humör, inte särskilt jobbrelaterat dock, gör att det blir sparsamt med rapport från denna helg. Men det har varit, och är, idel fylla och stök. Skrik, skrän och personer som är så fulla att de inte kan gå själva utan att ramla ner på spåret. Folk är så fruktansvärt äckliga och otrevliga när de är fulla, och den här helgen är de extra fulla. Äckligt, äckligt, äckligt. Bilden får sammanfatta det hela. Och ja, det är bajs.

Lika mycket förvirring som plats

Appropå Hedenfalks rövare till SvD häromdagen i samband med branden så har Seko lyft fram några ytterligare poänger. Om det är skrämmande eller roligt beror väl på vilket humör man är på. Om ni inte kommer ihåg vad som sades skrolla ner eller klicka här.

I Svenska Dagbladets pappersversion den 12 december 2008 står det också att läsa ”För tillfället är det två av 280 telefoner som inte fungerar längs Röda linjen, bekräftar också Veolia Transport.

Enligt protokollet från skyddsronder som skyddsombuden och Veolia Transport har hållit under perioden april-juli 2008 var det minst 19 st larmtelefoner som inte fungerade. Då räknas inte de in som fungerar dåligt. Någon återkoppling på vad som därefter har gjorts har inte ägt rum.

Från Seko klubb 119.

Idag har också SL visat upp de nya ståvagnarna som ska ut och rulla i januari. Bild ärelöst stulen från SvD.

I idiotens stjärntecken växer snapsen i magen

Det började med att tur 27 ropade om en förvirrad förälder som drällde ungar omkring sig på S:t Eriksplan. En av ungarna hade ramlat ur barnvagnen och i farten nästan blivit träffad av tåget. Lite senare passerar man själv stationen norrut. Ett par yuppiesar står och stirrar upp mot trapporna, helt uppenbart att de väntar på någon. Rusningstid som det är väntas det inte, dörrarna stängs. Då far en av dem in genom dörrarna, fastnar och börjar mässa ”vaaaeeeegööööääärruuuruklääääämäääämääääruuuduuueeemiihöööh-
vääääälläääjääääläaaaeeeiiiidiiiiååååth!” samtidigt som den andra bänder upp dörrarna och släpper in resten av sällskapet som var på väg nerför trapporna, ett gäng på ytterligare 5-6 yuppiesar. Vid Alvik är det slutstation, och tåget ryms ur. Och vem kliver inte av då om inte subban, stirrig som en pundare av stress, likt förbannat får de ju stå där och vänta, hör och häpna, EN HEL JÄVLA MINUT eftersom de skulle längre än Alvik. Otroligt, skandal! En hel minut av hennes värdefulla tid, att jag inte skäms?!

Söderut vid S:t Eriksplan kommer en kille och tjej kutandes, tjejen stoppar in handen mellan dörrarna, fastnar, skriker som en julgris men lyckas få upp dörrarna och ta sig in. Men precis innan dörrarna slår igen helt så greppar killen tag om henne och drar ut henne igen, de skulle ju åt andra hållet! Otroligt, skandal! Varför åker jag inte dit de ska, att jag inte skäms?!

Nu börjar det lacka mot jul och med besked kommer fylleristerna som har tagit några snaps för mycket till julbordet. Dagarna in och dagarna ut, från tidig lunch till sena natten, rapporteras det om fylltrattar som ramlar runt, sover, kräks och pissar. Härliga julstämning. Extra stämningsfull var slipsnissen som väcktes i Högdalen vid eftermiddagens inryckning, ett glatt ”God morgon, slutstation!” möttes med ”Va?! Det är ingen jävla morgon, jävla hora, fan...”.

Trafikledningen ropade att en misstänkt kanditat uppehöll sig vid Medborgarplatsen, och största försiktighet gällde. Direkt därpå ropar tur 42 och berättar att det handlar om en person som tappat mobilen på spåret och funderar på att hoppa ner och plocka upp den själv, och ja, har var packad han också. Trafikbefäl fick skickas för att lösa problemet. Och även biltrafiken drabbas av julbordsfirande trafikanter, på skanstullsbron hade polisen satt upp rattnykterhetskontroll, och varje varv man passerade Gullmarsplan så växte skaran avställda bilar bakom poliskontrollen.

Senare på kvällen hittas en förvirrad gubbe på spåret i Sandsborg, vad han gör där vet ingen, inte heller vart han ska. Strömmen bryts trafikbefäl får, återigen, tillsammans med vakter skickas för att ta hand om personen. Inför straffskatt på idioter och dela ut gratis Ipren till oss som får ta hand om stolpskotten, snälla?

För att komplettera julstämningen så har smällarbrigaden i Blackeberg blivit ett stående inslag under eftermiddagarna.

För övrigt så är trafikanterna på helspänn nu efter gårdagens incident på bana 2. Vägarbeten ovanpå Slussen gjorde att det luktade färsk asfalt både på stationen och i de vagnar som passerade, varav kundtjänst blev nedringda av oroliga trafikanter. Asfalt luktar ju väldigt typiskt brand, eller inte.

Motlögn

Efterspelet till gårdagens brand vid Mariatorget på bana 2 är i full gång. Det spekuleras i hurvida skräp kan ha varit orsaken. Det är inte en helt dålig gissning, med tanke på att 99% av alla bränder eller rökutvecklingar jag har upplevt under min karriär som tutf beror på högar av metrotidningar som ligger och skräpar kring och under strömskenan. Fyra brandsläckare har jag personligen tömt över dylika små grillbrasor. Om det beror på dålig städning av spåren eller om det är Metros fel låter jag vara osagt, båda sköts ungefär lika illa.

Vad som är intressant i det aktuella fallet är det här:

Fackliga Sekos t-baneklubb har riktat kritik mot SL:s säkerhetsarbete efter branden – bland annat ska larmtelefoner ha varit ur funktion.

– Det är lögn. Självklart kör vi inte våra trafiksystem utan fungerande larmtelefoner, det är så dåligt att påstå det att jag knappt vill kommentera det, säger Johan Hedenfalk.

Försöker Hedenfalk satsa på att använda sin näsa som signalflagga? Fast det är väl bekvämt att dra till med en lögn nu när det har gått ett tag sen personen som påtalade problemet genom bland annat ett pressmeddelande fick sparken för att han var illojal. Bara på bana 3 var 17 telefoner efter en skyddsrond 2005 ur funktion mellan Kungsträdgården och Fridhemsplan. Och vi som jobbar i tunnelbanan kan försäkra herr Hedenfalk om att nödtelefonerna, och annan utrustning, är av en högst tveksam kvalité efter åratal av bristande underhåll. Det återstår att se om Hedenfalk får några julklappar i år.

Fåraherdar

I mässen ligger ett meddelande om hur konduktörerna ska hantera trängseln bättre, bland annat genom att hänvisa folk till andra dörrpar osv. I meddelandet står detta: "Människan är generellt ett flockdjur som oftast följer strömmen och är därmed tacksamma att styra i en annan riktning."

Det är så jävla vackert. Man blir ju tårögd.

Konduktör Dallerberg

I eftermiddag kommer denna uppenbarelse visera biljetter på Tvär och Nockebybanan! Jag kommer vara hård men rättvis (och väldigt stilig!). Välkomna ombord!

TV-tipset

Tunneltankar

Ett porträtt av tunnelbanans anonyma huvudpersoner. Vid varje station får vi möta en ny förare som berättar om sina tankar och drömmar. Går även att se i efterhand på SVT:s hemsida, här. Filmen visas även som videoinstallation på Skanstulls station, södra.

SVT1 sön 7 dec 18.15

Sensationella nyheter

SR Ekot - Stockholm

Kasta pärlor åt råttor

Heldagsreserv, på en söndagskväll. Det finns inte så mycket att skriva om det, alls, faktiskt. Ok, gjorde ett tågbyte, enormt spännande. En környckel hade fastnat i ett skåp, tjohej.

Vissa vardagar ställer en viss kollega upp med bakverk i form av kakor, bakelser och tårtor. För detta tar personen en liten summa betalt som nätt och jämnt täcker utgifterna. Det tråkiga är att en del personer inte verkar tycka att de ska betala för sig, och det har hänt att denna snälla kollega har fått ta ur egen ficka för att täcka kostnaderna. En del kollegor förtjänar verkligen ett kok ordningsvaktsstryk. För typ 13 kronor får du en hembakt tårtbit, det är ju ungefär en tredjedel av vad det kostar på ett sjabbigt kafé på stan, dessutom får du en kopp nybryggt kaffe istället för det diarrésubstitut som kaffeautomaten kräker ur sig. Skärpning. Saknas växelpengar så kan PLE växla en Selma, det finns inga ursäkter för att stjäla från sina arbetskamrater.

Fullt fungerande kaffeautomat.

Brustna hjärtan och krossade flaskor

Nej, det blev ingen kulturdag för undertecknad. Hon jobbar hela helgen och prioriterade sömn och feministisk litterär salong framför att vistas extra tid i arbetsplatssammanhang en jobbhelg.

Löningslördag. Och den började som sig bör. En person rapporterades ha ramlat ner på spåret i Svedmyra, och trafiken stoppades och strömmen drogs. Trafikbefäl kunde dock snabbt konstatera att han inte var livshotande skadad, han hade slagit i näsan och brutit den. Rälen visar ingen nåd. En stund senare var det spårspring igen, den här gången skulle en person vara ute och dilla mellan Hässelby gård och Johannelund och sträckan avsynades, och ganska snart konstaterade en 19 att personen i fråga precis klättrade upp på plattformen i Johannelund och således var den händelsen överspelad.

Två tåg fick invändigt klotter, 34:an blev värst drabbad med vått klotter på västra sidan. Efter att ha stängt av V2:an kämpade han tappert genom stan en lördagkväll med 2 av 3 vagnar i bruk. Det var ganska ohållbart och ganska snart bestämde man sig för att låta tåget gå i transport från Gullmarsplan och in i Högdalsdepån för tågbyte. Men det var inte det enda tåget som saknades, tur 42 fick ställas upp på bryggan på grund av personalbrist, vilket gjorde att det blev väldigt mycket folk för bloggaren att ta hand om, eftersom hon hade efterföljande tur. Inte nog med den vanliga löningshelgsbelastningen, det var även evenemang vid Globen. Där fylls två vagnar till bredden, och vid Slussen, T-centralen och Hötorget skulle lika många till åka med, och de flesta självklart kalasfulla redan elva på kvällen. Trångt blev det, och sent blev tåget. Även tur 99 fick stå över ett kast och parkera på mellanspåret en stund på natten.

Som om inte det vore nog så tyckte någon kollega som var på hemgång från Högdalen och åkte sluthytt att föraren inte hade det kämpigt nog, utan roade sig med att ställa om stolen och krydda med att sätta AC:n på kyla, en novemberkväll. Tack för den, ät bajs och dö, osolidariska jävel.

Söderut var inte heller särskilt flytande. En hel fritidsgård i V1 och en halv högstadieklass i V3 bjöd på ”HUÄÄÄÄÄÄÖÖÖÖA! UÄÄÄÄÖÖÖAAAH!”, Date-stank toppat med alkoläsk och ett jävla spring och skrikandes. De flesta klev av i Stora mossen (stackars jävlar som bor granne med den hemmafesten), och tystnaden som följde var av episka mått.

Slagsmål hör självklart lördagkvällarna till, och en löningshelg med exponenten 10. Tur 35 ropade om storslagsmål i tåget, dessbättre klev dessa av självmant, och bara en liten stund senare var det slagsmål både på plattform och spår i Kärrtorp.

Såna kvällar är man tacksam för alla poliser och vakter som man kan få cirkulerandes i tunnelbanan, dessvärre innebär såna kvällar att resurserna inte räcker till och alla är upptagna på andra håll. I Björkhagen letade man efter rånare, och de poliser som senare sågs promenera lite avslappnat i systemet gjorde detta i ungefär 2 minuter innan de fick larm och fick fara iväg med en jäkla fart. Ingen tid för poliskontroller och förebyggande mingel med andra ord. En 18 fick vänta i nästan en kvart på väckning av sovande, lyckligtvis hade patrullen bil, annars hade det väl blivit 2 timmar istället.

Tur 20 rapporterade att vindrutetorkaren hade stannat mitt i synfältet, och motorn fortsatte gå, men torkaren stod stilla. Med äckligt novemberregn och mörker var det inte helt optimalt. TLC tyckte att föraren skulle prova fälla säkringen, men efter lite letande efter vilken säkring det gäller så ångrade man sig; det är nämligen samma säkring till vindrutetorkaren som till höger frontljus. Ingen vindrutetorkare, eller ingen vindrutetorkare och dessutom halvt strålkastarljust alltså. Jättebra konstruerat. Föraren ombads försöka peta torkaren ur vägen vid ändstation istället. Och eftersom vagnarna skulle kopplas isär och den trasiga gå in i hallen nästa varv så var det inte hela världen.

Därefter var det dags för spöktimmen. Spöktimmen i tunnelbanan råder ungefär mellan 00:30 och 01:30. Det är då de flesta har tagit sig till sina fester, klubbar och krogar och det lugnar ner sig betydligt i tunnelbanan. Man lutar sig tillbaka, slappnar av och inväntar på hemgångsgänget.

Och det blev sedan inte mindre stökigt än tidigare på kvällen. Tur 94 blev utsatt för trackasserier i form av någon som lekte med nödtalsenheten hela vägen genom stan, och konstaterade trött att de inte ger upp. Mer spårspring, i Skarpnäck framför tur 90. Och vid Skanstull skulle två gäng med ungefär 15 personer i varje slåss och bråka. Lyckligtvis var det poliser på plats som delade på gängen och skuffade in det ena i södergående tåg, och det andra i norrgående. Efter lite stök, bök och rabalder kunde man ta sig upp för backen mot Gullmarsplan. Under tiden har då gänget som åker med tåget börjat bråka inbördes och väl vid Gullmarsplan bryter det oundvikliga slagsmålet ut. Vakter skickas ner att dra ut de testoseronstinna och alkoholtankade killarna.

Så tog vi oss igenom ännu en löningslördag. Med nödbromshandtag, nödöppnade dörrar, oräkneliga slagsmål och spårspringare, folk som pissar i trappor, på plattformar och i biljetthallar. Antalet bråkande par var många, och antalet gråtande blonda fjortistjejer sittandes i trappor snittade väl på ungefär 3 stycken per station och antalet trötta kompisar det dubbla. Det mest deprimerade, och deprimerande, paret var nog ändå det i 15-16-årsåldern som åkte med från Hagsätra till Brommabryggan. Killen hade däckat totalt och snarkade, tjejen satt mittemot och såg helt förstörd ut och bara stirrade blankt på sin sovande pojkvän. Typbilden av en misslyckad, men vanlig, lördagkväll.

På vägen hem kliver man ur mellanhytten och ska knata hemåt, då en tjej står i ett dörrpar, stirrar rätt ut, tar sen ett stort steg framåt, börjar en piruett ut på plattformen, nyper tag i uniformsjackan men missar och faller pladask på rygg på plattformen, stirrandes rätt upp himlen. Jag tittar ner och funderar en liten, liten stund, men inser att jag faktiskt är uniformerad och gör en insats och drar upp henne från marken, hivar över henne och ansvaret till hennes knappt nyktrare respektive och knatar sen vidare hemåt.

Passa för övrigt på att kolla in det nya kaklet i Thorildsplan, det blir hejdundrandes snyggt. Passa som sagt på, för snart blir det säkerligen vandaliserat.

Bränn min kabel och dra mig långsamt utan ATP

Vi hade kabelbrand i Johannelund på morgonen. En förare tömde en brandsläckare i kabelrännan, men det hjälpte inte. Linje 19 fick vända i Vällingby medan strömmen stängdes av, och som så vanligt vid kabelbränder så slutar det när det inte längre tillförs någon ström. Efter att brandkåren varit på plats i hela 5 minuter släpptes trafiken på igen.

Flera av banans oändliga banarbeten verkar komma någon vart nu. Nya strömskeneplankor och fräsch makadam har tippats ut lite här och där. Dessa är alltid lite ljusare på gund av att de är renare än det gamla, givetvis. Det gör att man allt mer ser lapptäcket som kallas tunnelbanan. Taktiken har länge nu varit att laga saker först när de klappar ihop, eller börjar luta åt livsfara. Innan Farstagrenen renoverades var det ett pussel av lappningar och tillfälliga lagningar, tillsammans med mögliga stationer och vittrande plattformar. För att inte tala om backen ner mot Tallkrogen söderut där spåret såg ut som den grova sidan på knäckebröd.

Framåt slutet av förmiddagen fick en vagntransport bestående av C14 från bana 3 för sig att gå i nödbroms Alvik söderut. Tåget gick inte heller att ladda upp. Föraren bytte ände och skulle köra ner mot Bromma igen för att inte stå i vägen, men fastnade i växlarna i dryga fem minuter kämpandes med trycket och nödbromsar. Norr om Alvik började 17 och 19 stampa i små klungor, plus en 18 som fick vända i Abrahamsberg eftersom både A- och B-spåret i Bromma var ockuperade. När väl vagntransporten var nere på bryggan visade det sig ju att V8:an inte var en ATP-vagn. Således gick tåget endast att köra norrut om man inte ville sitta och puttra i 15 km/h och ladda om ungefär 100 gånger mellan varje station. Trafikbefäl fick bryta HS och åka med upp till norrplattformen i Alvik, därifrån fick tåget köras till Vällinbydepån för omrangering. Starkt jobbat, Rissne.

Rissne är duktiga på sånt, det är lite av deras signum. Förmodligen är det för att de hatar oss. Innan alla C20 var ombyggda till ATP skedde det jämt och ständigt att endast-ATC-vagnar skickades upp på bana 1, och då och då hamnade man bakom någon som satt och permissivkörde halvvägs till Gullmarsplan från Thorildsplan innan någon kom på att kolla upp vad det var för V3:a.


Kidsen nuförtiden verkar smått hjärndöda. När man står i 5 minuter och lyssnar på en unge i 15-16-årsåldern utan att förstå ett smack tills deras yngre kompis kommer och översätter så undrar man vad som har hänt med skolan och vad som händer med språket. Därav; fredagsbonus, samma inlägg igen, på MSN-språk, med speciella hälsningar till kidsen i Skarpnäck, kanske förstår ni lite bättre nu?

VI HAED KAEBLBRAND I O PÅ MORGONEN1!1111! WTF AN R TÖMD3 EN R I KAEBLRÄNAN MAN DAT HJÄLPT3 INTE1!!!1 WTF LOL LINJE 19 FIK VÄNDA I VÄLNGBY MEDAN STRÖMEN STÄNGDAS AV OCH SOM SÅ VANLIGT VID KAEBLBRÄNDAR SÅ SLUTAR D3T NÄR DET INT3 LÄNGRE TILFÖRS NÅGON STRÖM!11!!!! LOL EFTER AT BRANDKÅRAN VARIT PÅ PLATS I HELA 5 MINUTER SLÄPTES TRAFIEKN PÅ IEGN
FLERA111!!1 OMG LOL AV BANANS OÄNDLIGA BANARBTEN V3RKAR KOMA NÅGON VART NU!111!1!! LOL NYA STRÖMSKANEPLANKOR OCH FRÄSCH MAKADM HAR TIPATS UT LIET HÄR OCH DÄR!!!11 OMG WTF LOL DESA ÄR ALTID LIET R PÅ GUND AV AT DE ÄR R ÄN DET GMLA GIEVTVIS1!1111 LOL DAT GÖR AT MAN ALT MAR SER LAPTÄK3T SOM KALAS TUNALBANAN1!!! OMG LOL TAKTIEKN HAR LÄNGE NU VARIT AT LAGA SAEKR FÖRST NÄR DE KLAPAR IHOP AL3R BÖRJAR LUTA ÅT LIVSFARA!!11 INAN FARSTAGR3NAN RENOVARAEDS VAR DAT ET PUSEL AV LAPNNGAR OCH TILFÄLIGA LAGNNGAR TILSMMANS MED MÖGLIGA STATIONER OCH VITRANDA PLATFORMAR1!111! WTF LOL FÖR AT INTE TALA OM BAK3N NAR MOT TALKROGEN SÖD3RUT DÄR SPÅRAT SÅG UT SOM DEN GROVA SIDAN PÅ KNÄKEBRÖD
FRMÅT!11111!! OMG WTF LOL SLUTET AV FÖRMIDAEGN FIK 3N VAGNTRANSPORT BSTÅ3NDA AV C14 FRÅN BANA 3 FÖR SIG AT GÅ I NÖDBROMS ALVIK SÖDARUT1111 LOL TÅGAT GIK INTE HELAR AT LADA UP11111 OMG WTF FÖRAERN BYTA ÄND3 OCH SKULE KÖRA N3R MOT BROMA IEGN FÖR AT INTE STÅ I VÄGEN MAN FASTNAED I VÄXLARNA I DRYGA FEM MINUTER KÄMPAND3S MED TRYK3T OCH NÖDBROMSAR1!11! LOL NOR OM ALVIK BÖRJAED 17 OCH 19 STMPA I SMÅ KLUNGOR PLUS EN 18 SOM FIK VÄNDA I ABRAHMSBRG AFTARSOM BÅD3 A- OCH B-SPÅRET I BROMA VAR OKUPERAED!1!! NÄR VÄL VAGNTRANSPORTEN VAR NERE PÅ BRYGAN VISAED D3T SIG JU AT V8AN INTE VAR AN ATP-VAGN111!! OMG WTF LOL SÅLEDES GIK TÅGAT ENDAST AT KÖRA NORUT OM MAN INT3 VIL3 SITA OCH PUTRA I 15 KM/H OCH LADA OM UNGEFÄR 10 GÅNGER MELAN VARJE STATION11!1 OMG WTF LOL TRAFIKBFÄL FIK BRYTA HS OCH ÅKA MED UP TIL NORPLATFORMEN I ALVIK DÄRIFRÅN FIK TÅGET KÖRAS TIL VÄLINBYD3PÅN FÖR OMRANGERNG111!11 OMG LOL STARKT JOBAT RISNE
RISN3!!1!11 WTF ÄR DUKTIGA PÅ SÅNT DAT ÄR LIET AV DERAS SIGNUM11!1! OMG LOL FÖRMODLIEGN ÄR D3T FÖR AT D3 HATAR OS111!1!1! OMG INAN ALA C20 VAR OMBYGDA TIL ATP SK3D3 D3T JÄMT OCH STÄNDIGT AT ENDAST-ATC-VAGNAR SKIKAEDS UP PÅ BANA 1 OCH DÅ OCH DÅ HMNAED MAN BAKOM NÅGON SOM SAT OCH PARMISIVKÖRDE HALVÄGS TIL GULMARSPLAN FRÅN THORILDSPLAN INAN NÅGON KOM PÅ AT KOLA UP VAD DAT VAR FÖR V3A1!!1!

Snart! Mina vänner..

Kommer jag börja rapportera från mitt liv som konduktör! Jag har varit sjukskriven i 5 veckor och inte haft något att skriva om, därav min tystnad. Men jag är övertygad om att jag som kondis kommer ha ett smörgåsbord av historier varje dag!

Moder blodig jord

Tur 94 ropade på lördagsnatten att någon låg bredvid spåret åt andra hållet mellan Fridhemsplan och Thorildsplan. Ordningsvakter och trafikbefäl skickades till platsen. Det visade sig att killen var fullt frisk fysiskt, men varför han låg där och knoppade framgår inte, men man kan ana att det var berusningsrelaterat.

Det finns anledningar till att många förare undviker att sitta ner när de åker som vanliga trafikanter. Ett exempel är när man låter en vagn med nerblodade säten gå från eftermiddag och hela natten, vilket nuförtiden betyder bra många timmar. Anledningen är då att kvällspersonalen på TLC har glömt att informera nattpersonalen, samt att kommunikationen till Tågia som vanligt har brustit eftersom de aldrig har uppfattat "något problem". Tja, det räcker väl med att klistra upp lite lappar så att ingen sätter sig där, kan en del trafikledare tycka, man undrar när en del trafikledare var utanför dörren bland dödligt folk sist.

Man kan införa alla möjliga bajsnödiga rutiner och svänga sig med cerfifieringar hit och dit, men man kan aldrig ta bort betongrövarna och ren och skär dumhet.

Kostcirkeln

McDonalds borde pröjsa för städning i tunnelbanan. Fast någon tog i alla fall sitt ansvar och tog hand om cheeseburgaren, utan papper, som någon hade glömt på ett säte. På fyllan är det vanligt att få lite underliga craves, men sardiner i tomantsås hör nog till det mer ovanliga. För att inte tala om att det inte finns så jättemånga ställen att införskaffa sig denna delikatess, så någon måste nästan ha laddat med en konserv i bakfickan innan utgång. Liksom i fall suget kommer på tunnelbanan hem, då gäller det att vara redo. Natten till lördag var överlag väldigt lugn i tunnelbanan, med undantag för lite småtjaffs här och där och att tur 90 fastnade i Bagis på grund av slagsmål och till på köpet blev målad under natten. Såhär ett tag innan lön så brukar många av de lite äldre klientelet stanna hemma och istället dräller det runt dröser med ungdomar. Jag saknar lite den tid då man med skitlön på sitt första jobb eller studie- och bostadsbidrag kämpade för att få hyran betald och kanske köpa sig ett lyxigt paket snabbmakaroner då och då medan man ändå samtidigt hade råd att vara asplakat fyra dagar i veckan. Hur man fick ihop det har jag ingen aning om, men det gick. Det går inte alls idag, trots att man inte har alls samma problem att få ihop lite extra pengar. Man kan säga mycket om ungdomar, men ekonomisk prioritering, det kan de.

Den här teckningen sitter uppsatt i mässen i Alvik. Den är vansinnigt fin.

Ägd

Ibland känner man sig som på bilden. Fast inte idag. Regnbåge över knallorange novembereftermiddag för tankarna någon helt annanstans. Och jag gillar verkligen att få komplimanger för min körning av personer som jag respekterar. Det är inte helt vardagligt. Tack.

Åhmeh!

Fyra timmars körning i sträck suger. I de fall man blir sittandes på tåg 3+ timmar på grund av strul kan man alltid leva på hoppet att någon kommer släntrandes och löser av en, och om inte annat så brukar själva strulet vara underhållande nog för att hålla en vaken och road. Men när man vet att räddningen inte kommer att komma fören efter fyra timmar, då är det inte lika roligt. Efter två och en halv timme börjar man bli lite less och börjar tappa bort vart man är på väg, efter tre timmar har man helt glömt bort och kör bara och skiter i att ropa ut destionationen eftersom man ändå bara säger fel. Efter tre och en halv timme är man inte särskilt alert, och efter tre timmar och tre kvart början man fundera på var vakterna med alkomätaren kommer att dyka upp.

Vid Hökarängen gjorde en fylltant tappra försök att komma med tågen. Men eftersom hon skulle prata med andra fyllon fram tills dörrarna stängdes så gick det inget bra, i alla fall inte de två första försöken. Tur 26 körde över en katt vid Kärrtorp som sedan låg skadad kvar. En stund senare togs kräket om hand, och vad som hände med det förtäljer inte historien men 26:an lär ha fått veta efter samtal till TLC. Trafikledarna vet hur man plågar nyfikna kollegor.

Under kvällen utannonserades det att bryggan Odenplan var ur funktion på grund av trasig strömskena, och så skulle det vara resten av natten. Men hör och häpna, efter bara en timme togs ordern om destination Hötorget för linje 17 tillbaka eftersom felet var åtgärdat. Räls i taket och dra mig baklänges på sliper!

Tydligen skulle det hållas möte för OCD-klubben. Först kom herren som alltid sitter i ett hörn på plattformen när tåget kommer in, han spanar och ser helt bindgalen ut fram tills man ska stänga dörrarna, då kutar han in i tåget och sätter sig och lurar med sin ryggsäck tills han ska av, då är det samma procedur: sitta och lura och spana tills dörrarna precis börjar gå igen och sen kuta av och titta stingsligt omkring sig med väskan i famnen som om det vore världens största diamant han skulle leverera till maffian. Därefter kommer killen som tar ett steg åt vänter och två steg åt höger när han går. Som om inte det räckte så fick han sällskap av ytterligare en kille med liknande beteende, hans specialitet är att gå tre-fyra steg och sen kraffsa på marken, gå tre-fyra steg och kraffsa på marken, osv. Man började undra om man fortfarande satt kvar på fyra timmarssvängen och hade somnat.

Uttrycket "åhmeh!" är något som ofta yttras då en trafikant springer fram till tåget, tvärstannar för att kolla vart tåget går, om plånkan är kvar, vad klockan är eller dylikt och därför missar tåget varpå trafikant som klivit av tåget blänger på föraren och utbrister "åhmeh!" för att man var så himla tarvlig och stängde dörrarna och inte väntade på trafikanten som stannade och upptäckte till sin förtvivlan att tåget faktiskt inte väntar på en för att en inte har bestämt sig om en ska åka med eller inte.

Och lite humor:

Det står klart och tydligt: Passera spärren gående.
På vilket sätt menar du att SL utövar fysisk bestraffning? Om jag springer med ansiktet in i din ytterdörr trots att det står att den öppnas utåt, utövar du fysisk bestraffning på mig då?

(Med reservation för att du är ironisk, det kan vara knepigt att utläsa ur en text.)

Svar: Nej vi är inte ironiska här. Varför skulle det vara förbjudet att gå i rask takt genom SL:s spärrar? Vem har tid att läsa alla förbudsskyltar? Fungerande spärrar behöver inte särskilda instruktioner för användaren. Det här är ett konstruktionsfel. SL borde avkrävas ett skadestånd varje gång någon som passerar spärren gör sig illa. Så fungerar det i en demokrati, men SL vill tydligen införa någonting annat med politikernas tysta medgivande. /Allemansbloggen

Ur kommentarerna på bloggen Allemansbloggen apropå SL:s nya spärrar. "Vem har tid att läsa alla förbudsskyltar?" [sic!] känns som det stående problemet i samhället generellt och kollektivtrafiken i synnerhet. Om folk stannade upp en halv sekund och lyfte blicken och tänkte det där lilla extra steget så kanske allt skulle gå så mycket lättare och smidigare. Men det vore ju för lätt, och då kan man ju inte skylla sina fel på någon annan, såklart.

Vardagslivets psykopatologi

De så kallade amerikavagnarna väcker diskussion. Jag rekommenderar er att läsa "diskussioninläggen", det ger en fascinerande inblick i trafikantens psykosociala mönster.

ATT TVINGAS STÅ I TUNNELBANAN ÄR HELT FEL. MEN OM FOLK VILL STÅ FRIVILLIGT GÅR DET FÖR SIG ALLDELES UTMÄRKT REDAN I DAG. VI BETALAR FÖR EN SITTPLATS OCH SKALL DÄRFÖR HA SITTPLATS UTOM KANSKE VID RUSNINGSTID. ALTERNATIVET ÄR ATT BYGGA UT TUNNELBANAN MED FLER SPÅR OCH LINJER. CGV

Det är en uttjatad replik, men här är den mer sann än någonsin: jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. För att inte tala om alla de som absolut måste ta bilen om de inte får sitta.

Läs också kommentaren från psykopaternas rättshaveristiska organisation, PRO.

– Det här blir ett problem för gravida och andra som inte orkar stå. Det betyder diskriminering av en grupp människor. Jag hoppas att det blir ett massivt motstånd när man gör så här.

Den dagen det kommer över 20 gravida och blinda kvinnor som vill åka, per vagn, samtidigt, i rusningstid så lovar jag att personligen köra av alla andra så att de får sitta.

Test och förbannade test

Klisterlapparna på golvet vid Hötorget har skrubbats bort, och vi siktar mot nästa spännande test och försök. Vi gillar testverksamheter i tunnelbanan. Majoriteten av testen har dock en tendens att försvinna spårlöst i tunnlarna utan att någon riktigt vet om de blev kvar, utvecklades eller togs bort, bara ett fåtal blir kvar. Ofta lämnas testen på sina platser som en slags relik över en snilleblixt som lyckades ta sig hela vägen från upphovspersonen via styrelser och ner till fotfolket.

Avdelningen underbara citat:

– Vi har testat olika tekniker i flera år. Nu testar vi en metod, jag tror det är på Zinkensdamm, där kameror registrerar rörelser på spårområdet. Det svåra är att programmera systemet rätt så att det inte blir för känsligt och leder till en massa falsklarm, säger Christer Lindeman, avdelningschef på SL:s säkerhetsenhet.

Snart är det dags för amerikavagnarna (artikel på SVT.se, inslag finns även i ABC-sändningen 3/11, 19:15). Personligen tycker att jag det är en jättebra idé. Varför ha fler sittplatser än ett par stycken nödvändiga för halta och lytta? Det är ju trots allt inga fjärrtåg vi pratar om. De undersökninar som låg till grund för den orginalinredning vi haft med egentligen väldigt små förändingar sen 50-talet är knappast akutella idag, 2008. Möjligtvis skulle man kunna använda amerikavagnar prioriterat under rusningstid och evenemang, men med tanke på planeringsförmågan i organisationen är det en föga trolig väg. Låt oss i alla fall hoppas att man testkör detta fullt ut innan eventuella beställningar, så att vi slipper lika floppartade "barnsjukdomar", som blir kvar ända upp i tonåren, som med C20.

Gravskift

De flesta snorungar verkade bortresta i helgen. De är väl och bryter nacken i någon skidbacke i stället. Det var också lugnt på stan på mornarna, med undantag för ett par kvardröjande fylltrattar som försökte hitta hem. På lördagmorgonen vid halv 5 stod jag och beundrade den nedgrisade avlösningplatsen vid pfd 4 i GUP. Piss och spyor blandades i en makalöst vidrig installation. Rätt som det är dunsar det till i staketet mot Nynäsvägen. Upp för staketet far en vrålpackad snubbe, medan han krälar över håller han en plastlåda sushi och ätpinnar i handen. Han dråsar ner på spåret, reser sig upp och börjar vingla ner mot Skärmarbrink, sen vänder han tvärt och sicksackar över spåret i jakten på plattformen. Efter några turer prästens lilla kråka så hittar han plattformen, slänger upp sushin och hugger tag i plattformskanten för att hiva sig upp, han träffar rätt i en pisspöl och medan han häver sig upp så tappar han ätpinnarna i en spya. Lyckligvis, för hans skull, så lämnar han pinnarna, tar sin sushi och vinglar över till 17 som står vid pfd 3 och väntar.

Lite senare ropar tur 97 om att det stod en kille på spåret i Skanstull, han tog sig dock därifrån själv. Även på söndagsmorgonen dröjde sig en och annan kvar. En förare ropar att vid Vällingby gick en påverkad kille omkring och snodde prylar från byggjobbarna som lämnat sina grejer över helgen. Han kom över en lampa, som senare på dagen hittades åkandes alldeles själv på en linje 19.

Vid Skanstull försökte under söndagen ett par fyllskallar kliva på tåget. Är man bara full så brukar det inte vara några större problem, ej heller om man har med sig en stol eller dylikt så länge man kan bära den själv utan större problem. Om man däremot är så packad så att man inte kan ta ett steg utan att hålla på och drutta omkull, samtidigt som man röker med ena handen och släpar en större korgstol med den andra så är det ingen bra idé. Herrn fick stå kvar efter ett skarpt nej, och hans kamrat försökte övertala honom att det nog var bäst att hitta på något annat.

I helgen har man inte bara klätt ut sig till gastar, en del har gjort sitt bästa för att bli det fullt ut. Två, och minst en av dem full, ramlade framför tåget på bana 2 respektive lidingöbanan och ytterliggare en gjorde en göteborgare och sprang ut framför spårvagnen på Djurgården. Fortsätter de i den här takten så är vi snart på väg mot ett nytt rekord. Fast trafikanterna behöver ju inte heller lägga sig under tåget för att ha ihjäl sig själva och varandra. Ibland vore det kanske bra att införa någon gräns för hur packad man får vara på offentliga platser ala rattfylla. Under dygnetrunttrafiken så finns det ju knappt någon ordning alls, polisen som gör tågkontroller är bara ute ibland och under en begränsad tid, ofta tidigare på kvällarna.

Och appropå det så är vagnarna riktigt jävligt grisiga på helgmornarna. Det luktar som en blandning av polsk porrklubb, knarkarkvart, gula gången och systembolagets moppar. Och det gjorde lite ont i själen att se att favoritvagnen 2045 var nerkladdad med ketchup över hela golvet. Gammal, intorkad ketchup är något av det äckligaste som finns, i klass med rutten lök. Vagn 2045 är en av de äldre C20 och är så där perfekt inkörd; spaken är lagom lös, bromsarna tar inte för mycket eller för lite och stolen insutten. Dessutom har den ett fint namn.

Halka har det inte varit tal om. Det har varit en sån där underbart vacker allhelgonahelg som man hade älskat om man inte hade jobbat rena ökentjänsterna. Nu koncentrerar vi oss på F1-finalen och hoppas på att Jarno "Pace car" Trulli skapar drama i startfältet.

Skit, spår 1 nedre, Högdalsdepån

Biljettkontroll

Gunvald åker tunnelbana.



(Edit: fixade lite bättre kvalitet)

Lillördag

Gullmarsplan söderut. Mannen vinglar av tåget, ser sig om förvirrat. Springer till andra plattformen, där står en förare och väntar på sitt tåg, springer tillbaka, där pågår en utdragen avlösning på tåget han kom ifrån. Springer till andra plattformen igen, tittar panikslaget på föraren som väntar. Blicken skriker: jag måste pissa! Föraren ger onda ögat; här kissas det inte. Mannen ser sig om, allt mer panikslagen, tittar på föraren igen. Den här gången har blicken bytts mot en blandning av rädsla och uppgivenhet, ena byxbenet förvandlas till en modernistisk avbildning av Niagarafallen. Föraren lägger huvudet på sned, mannen tittar på sina byxor. Gråten i blicken. Hinner precis över och in genom dörrarna på tåget han precis kom med. Det enda spår i natten av en misslyckad lillördag är en våt fläck på ett säte i en tunneltågvagn som åker fram och tillbaka, fram och tillbaka i onsdagskvällen.

Det är med sorg i hjärtat vi meddelas att vändbryggan Gullmarsplan åter är i normal funktion. Borta är de dagar då vi fick underhållas av improviserade vändningar, och då "fel" blev till "underhåll", det var bara till låns. Vi avvaktar, inte utan viss spänning, på vad tunnelguden har för gåva till oss nästa gång. Kanske ett rejält rälbrott vid T-centralen, eller en saftig urspårning i Alvik? Vi väntar, längar.

Istället för Stilnoct

Att jobba ut-tjänst på helgen är så fruktansvärt segt och förbannat tråkigt. Tiden går så långsamt att man bara vill spränga sig själv i luften. Fördelen är att man knappast har några sömnproblem när man kommer hem.

Fredagspyssel

Vi fortsätter på temat halka.
Idag blir det lite knep och knåp; finn felen!

C'est made in Sweden. Non, made in France!

Efter att ha spenderat veckan med att dega runt med en vinare i näven och avnjutit France Gall i stället för att jobba så känner jag mig omåttligt frankofil. Därför har jag Veolia-anpassat SL:s lövhalke-FAQ. Så, på med baskern och fram med baguetten, här blir det franska arbetsvillkor!

Höstens halka

Veolia, vet ni inte att det blir höst i år också?
Det är en fråga som vi aldrig läst eller hört, eftersom vi inte lyssnar på någon annan än närmaste chef. Förare däremot blir, precis som alla slavar och trälar, bångstyriga och stora ansträngningar görs för att begränsa effekterna av egna initiativ.

Vad är det som gör att det blir halt på spåren just på hösten?
Det är en kombination av snabba temperaturförändringar, fukt och partiklar av olika slag; till exempel föroreningar eller lövrester, problemet har ett namn: höst. Problemet finns bara i Stockholm.

Vad är det egentligen som händer med tågen när det blir halt?
När spåren är för hala så tar förarna chansen och saboterar tågen. De skapar små platta avfasningar, så kallade hjulplattor. Om de kör vidare blir plattorna snabbt större och hotar att slå sönder både hjul och räls. I svåra fall kan en förare på bara några timmar köra sönder hundratals hjul. Det handlar alltså om ren illvilja från trälarna.

Och den illviljan är svår att bekämpa?
Ja, svensk lag låter oss inte vidta optimala åtgärder.

Vad finns det för åtgärder att ta till då?
Tidiga bestraffningar är A och O. Tillsammans med SL utfärdar Veolia vid behov spöstraff och elchocker. Här spelar trafikbefälen en nyckelroll. Ju tidigare vi får in rapporter från betalda angivare desto snabbare kan vi skicka hem förare utan lön. Vi övervakar naturligtvis förare noggrant och har nu dessutom fem egna trafikbefäl utplacerade runt om i länet med kikare och anteckningsblock där SL har spårtrafik. För att förarna ska känna sig mindervärdiga och inte så uppstudsiga så har vi gett ut meddelanden som bara en person kan avkoda och med ett språk som får vilken svensklärare som helst att vilja ta livet av sig. Meddelandena kommer i olika kulörta färger, och nästa år planerar vi även att komplettera med geometriska former och små knappar som spelar melodier när man trycker på dem.

Det låter som att ni är väl förberedda alltså. Kommer vi slippa alla problem i år?
Beredskapen är god, men problem kan uppstå ändå. Om det blir riktigt jävligt måste vi tidvis förnedra förare över radion vilket kan skapa förseningar på grund av dåligt sikt till följd av gråtande. Men det är bättre att bestraffa och införa fler regler än att hålla sig väl med trälarna och riskera att någon känner glädje i att gå till jobbet, hur skulle det se ut?

Så jobbar Veolia och SL med hala spår:

1. Snackar skit om anställda i media för att de ska få mer spott och spe av trafikanterna.
2. Ger ut obegripliga trafikmeddelanden.
3. Installerar elchocksfunktion i kaffeautomaten för att psykiskt bryta ned personalen.
4. Dygnet runt-spioneri längs banan.
5. Särskilda jourer och samordnare hos SL och Veolia som sköter pisk och bestraffning av förare.

Trött

Idag skulle jag kunna skriva om växelfelet i Alvik som dök upp precis under sista varvet före matrasten och skapade ofantligt mkt kaos, jag skulle även kunna skriva om hur extratåget jag sedan körde blev ivägsläppt för tidigt som vanligt så att tågen efter fick alla konsertbesökare.
Men jag orkar inte. För jag är så fantastiskt trött på det här jävla jobbet att jag inte vill tänka på det en enda sekund under min fritid.

Bara så ni vet.

Gud, ge mig karaktär

Lördagen var planerad att vigas åt vampyrkväll på SVT 2 och lite sjysst ost, en lugn hemmakväll alltså. Det blev gnet i lördagsnatten istället. Fråga inte varför.

Det var fullständigt öde i tunnelbanan. Få trafikanter i rörelse och inga riktiga karatefyllor. Ett par sporadiska nödöppningar, nödbromshandtag och några tafatta försök att hålla upp dörrar. Tråk! Taxichauffören under resan hem berättade dock att det hade varit bra mycket mer stökigare vid ytan, varför de inte vågade sig ner i tunnelbanan är ett mysterium. En kille i 15-årsåldern förgyllde den gråa kvällen med att vid Odenplan fråga "Tar du med patienter till Skarpnäck?". Först ville jag bara krama om honom och utbrista att någon äntligen förstår mig, men så rättade han sig illa kvickt till trafikanter och besvikelsen växte som ett svart hål i mitt arma tunnelhjärta.

Nåväl, som utlovat kommer här i alla fall de fina illustrationerna från reklam personaltidningen Hela Resan. Alla större företag har någon eller några personaltidningar, oftast producerade av någon överbetald reklamfirma. Men maken till corny och humoristiska publikationer som ges ut för SL:s räkning får man leta efter. De slår faktiskt de gamla broschyer jag hittade när jag i min ungdom arbetade på Konsum, de låg längst bak på lagret och var från någongång på 70-talet. De beskrev kundrelationer, angav man, men egentligen gick det ut på att alla romer var tjuvar och svenska tanter var snälla, inklusive illustrationer. Men inom SL föraktar vi inte kunderna, bättre upp, vi föraktar oss själva. Jag låter bilderna tala för sig sjävla.

RIDÅ!

Världens mittpunkt bor i Alby

Klockan var 7.37 i går morse när Heidi och Angelyn sprang för att hinna med tunnelbanan från Alby till Angelyns skola i Axelberg.

Och hon svarar rätt bra på sitt eget klagomål:

Lyckligtvis var Angelyns morbror med i vagnen och kunde se till att hon kom av ordentligt.

– Men det kunde ju inte föraren veta.

Men föraren skulle samtidigt veta att det var din lösspringande unge, och att du var en oansvarig, stressad morsa? Fail!

Veckans bild

Bilden är till ett helt annat uppdrag än något arbete i tunnelbanan, men jag bjuder på den ändå.

Nypon i snålblåsten

Dygnetrunttrafiken har olika bieffekter för oss som jobbar. En av de jobbigaste är att nattvilan mellan lördag och söndag allt som oftast skärs ner till det minsta tillåtna för att man ska kunna täcka upp med personal under lördagnatten, och under söndagen räcker inte de senare in-tjänsterna till för alla som jobbat sent natten till söndag. Så i princip blir det hem och räjsersova och sen åka till jobbet igen. Hela helgen känns som en enda jättelång arbetsdag, en slags delad monstertjänst. Därför blir det här inlägget likadant, ett och samma för både lördag och söndag.

Lördagen var en ganska ordinär lördag. I väntan på första tåget iaktas en tjej hoppa ner på spåret i norra änden av plattform 3 i Gullmarsplan. Obesvärat knatar hon sen upp mot Globen och försvinner in i mörkret. Två 19 och en 18 avsynar söder om Guppet men hon syns inte till, kanske försvann hon över till tvärbanan för att leta efter Dallerberg, ett hardcore fan kanske, eller en romantisk beundrare?

I en ordinär lördagkväll ingår det sedvanliga fylleriet, pissandes, kräkandes och brölandes. Och såhär års personer som upptäcker att det faktiskt är kallt på kvällarna nu och inte vill cykla hem, och försöker ta cykeln på tåget i stället. Tiggare som försöker få några kronor av fulla helgfirande brukar tillsammans med burkplockarna tydligen ha sötebrödsdagar under helgkvällar. I takt med att trafikanterna slänger ifrån sig ytterligare en tom ölburk på golvet så har även deras generositet ökat med motsvarande berusningsgrad. Med 17 på väg till Odenplan dundras det iväg, med fulla trafikanter och en tiggare. Tiggaren springer, eller mer vaggar, mellan vagnarna vid varje station. Det är fascinerande med personer som är så höga att de befinner sig totalt i sin egen lilla värld. Att tåget rör sig, och till slut når ändstation, är inget som bekommer dem. Vid Odenplan ryms tåget ur via högtalare, lamporna släcks. Alla går snällt (nåja) av förutom tiggaren som ger sig i kast med att vagga från V2 till V1. Han hinner ta sig in i V1 och verkar inte alls bry sig om att tåget både är mörkt och tomt, eller för den delen att någon ropar i högtalarna att han ska gå av. Efter ca 10 sekunder verkar han dock ha insett problemet, och kliver av. Men, nej, inte för att vänta på nästa tåg, utan för att byta till V2 igen. Den här gången hinner jag dock dra igen dörrarna innan han vaggat sig fram hela vägen. Efter att ha varit nere på bryggan och vänt rullar jag upp mot stationen igen, och vem står då inte där och väntar om inte tiggaren! Han verkade vara kär i mitt tåg, jag hoppas i alla fall att det var tåget och inte mig han var kär i.

Det var något slags evenemang på Globen. Något slags issportstävling, de nationellas jaga-pucken-liga, eller vad det kallas i såna kretsar. Arrangörerna hade slagit på stort och skaffat skylights, vilket från Hammarbyhöjden gjorde att jag mest tyckte att Globen såg ut som en stor blå tutte som sprutade mjölk rätt upp i natthimlen. Och nej, det är inget som helst fel på min associationsförmåga.

Linje 17 är en ypperligt trevlig linje att sitta och susa på under helgkvällar. Det händer inte så mycket överlag. Och vid den tidpunkten 17 bara trafikerar Skarpnäck - Gullmarsplan med en vagn slipper man även vimlet på stan. Den här helgen blev dock lite speciell då växelfelet vid bryggan Gullmarsplan kvarstår. Det gjorde att 17/9X-turerna fick langa över trafikanterna till 18 vid Skärmabrink (som enligt turlista ändå går 2 mintuer efter och hela vägen till Hässelby Strand, det är samma tåg som trafikanterna ändå hade fått byta till vid GUP), därefter gå motspår upp till plattform 3 i Guppet och där invänta avgångstid. Nackdelen är att det blir ca 15 minuters väntan vid plattformen, och en miljard fulla trafikanter kommer och frågar "vart går tåget?", "går tåget till Hagsätra eller Skarpnäck?", "när går tåget?", "går tåget om 14 minuter och mot Skarpnäck som det står på skyltarna att det gör?", "är kanelbullen god?", "får jag smaka?" osv.

Men som sagt, överlag händer det inte så mycket på linje 17 annars. Enda stället det kan bli lite röj ibland är Bagarmossen. Det finns ett fenomen som jag brukar kalla för ghettokomplex. Det handlar om oftast unga killar, men inte uteslutande, som anser sig bo i the outskirts av storstaden och därför per automatik både är förtryckta av staten och är födda till gansters. Tillsammans med wannabe-anarkister, klottrare och förfördelade lattemorsor utgör de Stockholms Fria Rättshaverister. De protesterar mot den förtryckande svenska staten, som ofta gestaltar sig som tunneltågförare, spärrexpiditörer, ordningsvakter/väktare och lokalvårdare, genom att spotta och slå på "makten", urinera på golvet, måla på väggarna, röka inomhus, hälla vin på sittplatser och skrika könsord, gärna till synes totalt slumpmässigt.

Hässelbys artelleriregemente ryckte under lördagskvällen ut igen, till samma slagfält som tidigare.

En 18 fick en stor sten genom en ruta i trafikantutrymmet så att en trafikant fick glassplitter över sig och man nödöppnade dörrar och drog i nödbromsar lite varstans, men kvällen förlöpte utan allvarligare incidenter.

Söndagen började med en så kallad höststorm, som på stockholmska betyder konstant regn som skiftar mellan ösregn och pissigt duggregn, gärna med lite sidovind så att det blåser in i under jackan och luvan. Men färgranna koder klarade vi oss utan och på kvällen blev det faktiskt ganska mysigt väder, om än lite kallt. Och i år får vi klara oss utan värme i de "mobila" AC-aggregaten som installerats i 20XX- och 21XX-vagnarna eftersom det har varit ett antal "brandtillbud" i dessa. Och den inbyggda fläkten som inte är en AC utan bara en fläkt med värmeslinga har även den råkat ut för problem med överhettning, varpå man har modifierat den så att när man drar på lite värme så dras fläkten automatiskt upp till stormstyrka. Fläkten går sen inte att sänka, trots att man dragit ner värmen till noll, förren fläkten är kall igen vilket på C20-språk betyder allt mellan en kvart till aldrig. Man får inte heller stänga av fläkten genom att fälla säkringen, eftersom ventilationen då även försvinner trafikantutrymmet precis bakom hytten. Och det vore ju hemskt om trafikanter får sitta utan ventilation i 20 minuter eller får flytta sig till ventilationen 2 meter bort jämfört med att föraren ska sitta i iskall snålblåst alternativt varmfuktig tropisk orkan i 4 timmar?

På vägen till första tåget blev jag haffad av ett fyllo som ville veta om Adam och Eva hade navlar.

Tutf: Nej, det tror jag inte, de skapades av Gud som Guds avbild, så då borde de ju inte ha navlar, antar jag.
Fyllo: GUD?!?
Tutf: Ja, så står det i Bibeln...
Fyllo: DET FINNS INTE NÅN JÄÄÄÄÄVLA GUD!
Tutf: I så fall finns det ju ingen Adam och Eva heller, så då blir väl frågan ganska irrelevant?
Fyllo: Men var i helvete kom vi ifrån då om inte Adam och Eva?!
Tutf: Tja, genom evolutionen har vi väl utvecklats från encelliga organismer till det vi är idag.
Fyllo: EVOLUTION! Det är bara skitsnack! Det finns INTE!
Tutf: Neeheej, men vad tycker du, då?
Fyllo: DET FANNS INGET INNAN OSS, INGET!
Tutf: Finns vi då?
Fyllo: NEJ! Det är det vi INTE GÖR!
Tutf: Tja, det är ju en intressant tanke...
Fyllo: Äh, dra åt HELVETE!

Sen gick han vidare till nästa person och började samma diskussion igen.

Vid en station försökte en karlslok flirta genom att förförisk blinka, pluta med läpparna och le som en överkörd pungråtta, han påminde återigen Urspårnings skribent om varför hon helt enkelt inte dras till det motsatta könet. Vid Gamla Stan stod en mystisk kvinna och betedde sig... Mystiskt. Efter ett tag larmade SOS Alarm om samma kvinna som man trodde eventuellt tänkte hoppa framför tåget. Ganska snart fick hon dock sällskap av två vakter och lite senare ett gäng poliser, och dramat var avstyrt. Vid Islandstorget putsade en burkplockare plattformen med näsan, en 18 fick tas ur trafik på grund av trasig hyttdörr och en 19 fick bytas in på grund av klotter. Mycket mer spännande än så blev det inte.

Ansjovis på freda'

Det blev inget signalkaos för min del, ärligt talat är jag lite besviken. Det går inte att lita på någonting längre. På DN har man en omröstning om man litar på tunnelbanan, jag röstade nej bara för att jag är så besviken. Jag får helt enkelt hoppas på stormen som det pratas om ska komma under lördagen, och hoppas på att det blir en fräsig lördagnatt.

Det verkade luta sig åt en händelserik natt ikväll också. Under eftermiddagen var det allehanda snorungar ute och klottrade, nödöppnade dörrar, eldade tidningar och allmänt jävlades och ett fyllo ramlade hoppade ner på spåret. Vid åttatiden hade folk börjat fyllna till ordentligt och vid varannan station från Odenplan och söderut stod det mansdjur och primalvrålade i trapporna så att det kändes som att man var på expedition på savannen.

En förare ropade under eftermiddagen om att hon hade fått en utskällning för att det alltid var så fullt i tunnelbanan, och i princip varje eftermiddag jag jobbar så ropar förare om att det är fullt i tågen och man måste lämna folk på stationerna. Jag är sån som alltid drar på bad cop-stilen under rusningen, och kör med stenhård disciplin vid dörrstängningar, det hjälper faktiskt väldigt mycket. Så länge tågen har ett stadigt och lugnt men säkert flyt genom stan så blir det faktiskt inte så besvärligt.

Men vad hjälper det när folk ska hålla upp dörrar, tjaffsa och hålla kvar tågen? Och om man går mot mitten av tåget så är det inte jädra svårt att få plats. När man passerar Medborgarplatsen norrut så är det alltid lika underhållande att titta in i södergående tåg. I första vagnen är det alltid smockfullt längst fram, sen går det liksom en sinuskurva. Täthetsgraden sjunger mot bakre delen av första vagnen, för att sen nå bottenvärde i mitten av V2, för att sen stiga igen för att bli smockat återigen längst bak i sista vagnen. Derivera den, du.

Men som sagt, hur mycket man är ropar, är bestämd vid dörrstängningar och kämpar sig genom stan så hjälper det inte när folk jävlas eller om det helt enkelt är för mycket folk. Jag saknar förstärkningsbussarna och fulnitton som trafikerade Vällingby - Gullmarsplan under starten med trängselavgifterna. Men smakar det så kostar det, varken politker, tjänstemän eller medborgare vill betala för kalaset. Det finns de som till och med skäller på en för att man gör tågbyte på ett klottrat tåg och blir någon minut sen, "det är ju bara lite färg!". Att folk röstar med arslet i landstingsvalen gör ju inte saken bättre heller. Nej, medborgarna i staden får den trafik de förtjänar. Och faktiskt till och med bättre än de förtjänar. Dygnetrunttrafik för att köra fulla, jävla as till exempel.

Och ärligt talat så är jag lite less på hej-kom-och-hjälp-mig-beteendet. En korkad bimbogeneration som inte kan ta hand om sig själva, det är 70-80-talisterna. Tänk lite själva, gå mot mitten av tåget, sup dig inte plakat för att sen fastna och slå dig sönder och samman mellan dörrar, det är ditt eget jävla fel. Att behöva vara barnvakt åt jämnåriga känns rätt pinsamt. Dagens PRO är bara en uppvärmningsfis mot den bajskorv som kommer att träffa oss rätt i huvudet när den här generationen, som är dementa redan, blir gamla.

Och när vi ändå pratar om trängsel:

"Test vid Hötorget för ökad punktlighet
Trafik och station skall tillsammans genomföra ett test vid station Hötorget med syfte att öka punktligheten.
Alla tåg som stannar vid Hötorget söderut, vardagar från och med måndagen den 6 oktober till och med fredagen den 24 oktober mellan kl. 15.30 och 18.30 skall därför ge
följande utrop (XXX = tågets destination):
Tåg mot XXX, tid för avgång, se upp för dörrarna, dörrarna stängs.
Plattformsvärdar kommer att stå vid nergångarna till plattformen och hjälpa trafikanterna att sprida sig längs med hela tågets längd för att på så sätt få ett bättre
flöde vid av och påstigning."

Jag börjar osökt att tänka på det här:

Hötorget 2009? Tjing för att ha lika stilig uniform som tjejen som kommer springandes, om jag jobbar kvar.

Varför laga när det fungerar med silvertejp?

Eftersom de faktiskt aldrig egentligen reparerar några fel så hoppas jag att felet kommer tillbaka ordentligt lagom tills jag börjar och ska ha extratåg. Lite kul ska man väl ha som tack för att man gnetar. Kom igen, ATP, do your worst, I challenge you!

Rött, gult, grönt, beigt, orange, vitt, rosa, svart, turkost, mittimellan

Nu är det officiellt höst. Likadant som förra året har vi utspritt på fem meddelanden fått tillbaka de koder som gäller vid halt spår. Även famous som The Swedish Lövhalka.

Grammatiken är som vanligt i toppklass. Eller ska jag kanske skriva: Gramma tiken, som vanligt. är i TOPPKLASS!.

Vid nivå gul och
röd kan förändringar endast meddelas av halt spår ansvarig Opc.

Om fler än en (1) anmälan kört
förbi station. gå till
RISKLÄGE!

Tendens till halka på
Enstaka sträcka, få tåg
berörda.

Att åke på moppe

När man ligger i 70 mellan Enskede Gård och Globen och blir omkörd av en moppe med två snorungar utan hjälmar känner man sig lite gammal.

Dåredetektor

Det här tycker jag verkar vara en jättebra grej som man med lite utveckling skulle kunna installera i spärrarna. Kanske kan man koppla ihop det med elektrifierade spärrkors och rakbladsdörrar?

Ingemars tårar

– Man blir lite bedrövad när man har höga ambitioner men inte kan leverera, säger Ingemar Ziegler. (SvD)

Med tanke på alla projekt som startas inom SL som läggs ner eller misslyckas halvvägs på grund av strypta pengar, falerande teknik, bristande engemang, inkompetens eller helt enkelt för att en del verklighetsfrånvända sitter och drömmer sig bort i sin egen lilla fantasivärld så borde väl stackars Ingemar vara självmordsbenägen vid det här laget.

Barfotabarn

En stendöd och lugn söndagskväll. Nästan. Envisheten med att köra tåg utan ordentligt fungerande ATP fortsätter, som vanligt. Tog över 25:an. Det visade sig att tåget inte bara hade en 1031 vilket gjorde att man som brukligt fick p-trycka vid varje uppladdning i V2, det gick inte heller att öppna dörrarna från V2 utan att permessivöppna vid nästan varje station, trots frenetiskt gnuggande på vagnantalsinställningen. Det är väl inte helt långsökt att ana att 1031 hade med det att göra. Senare på kvällen gick tur 34 samma öde som 77:an häromdagen. I västerort dök 1032 upp tillsammans med nödbroms och förlorad kommunikation med ATP, och dörrarna gick inte att öppna, alls, utan omaktivering. Som brukligt trugade man vidare med tåget, och som lika brukligt totalhavererade kalaset söder om stan, och man fick helt sonika nöja sig med att tåget bara gick att köra från V1 och vända och köra till Hässelby Strand, och därefter enligt turlistan till depån.

Hur mycket kan det kosta att på en söndag, eller en vardag i lågtrafik, byta ut ett par vagnar mot nya jämfört med stopp i trafiken, förseningar, inställda avgångar och eventuellt spruckna avlösningar? Om någon hade frågat så kunde jag ha sagt redan första gången tåget krånglade att det skulle bli så, men vem är jag att tycka till. Och det var inte jag som körde ändå, jag muppade runt på 17 hela kvällen, vilket är en trevlig sysselsättning på söndagkvällar, långa vändtider, särskilt 20 minutersvändan på bryggan Odenplan är inte fy skam.

Förutom att läsa min bok spenderade jag kvällen med att filosofera över alla skor som lämnas på spåret över hela stan varje helg. Varje söndag så dräller det med skor, i par, singelvis och ibland inklämda eller uppkastade på besynnerliga platser. Nog för att jag har krökat bort en och annan effekt i mina dagar, men då oftast saker som solbrillor, läppstift, VISA-kort och annat smått och gott. Men skor? Man borde ju märka att något saknas på vägen hem, särskilt om det bara är den ena av ett par högklackade stövlar som saknas.
Lördagen hade jag MAD:at mig fri för att gå på fest, och på vägen hem med tunnelbanan tog jag del av det som får bli helgens citat:

Tjej ~20 år till jämnårigt ragg: "Nej, min pappa är inte snäll alls, han är som mig."

Du behöver inte sitta och stirra

Jag tycker att det har varit förarutbildningar som har avlöst varandra sen i vintras, ändå verkar det saknas mer folk än på länge. Vart tar alla vägen? Min teori är att det bor ett monster under bryggan Odenplan som slukar hela tåg med förare, och att TLC är så rädda för detta monster att de fifflar med rapporterna så att det inte märks, eller så är det rent av en mycket gammal, gammal trafikledare som är monstret. Det skulle inte förvåna mig, och nu när jag tänker på det så har jag inte hört R på TLC på länge.

TX ringer numer ungefär två gånger per dag. Jag har haft telefonen på ljudlöst dygnet runt de senaste två veckorna för att inte känna mig som en börsyuppie. Fördelen är dock att man som deltidare i princip kan välja och vraka bland tjänsterna som erbjuds och man kan utnyttja desperationen för egen vinning. Idag fick jag 7 timmars betalt för knappa tre timmars jobb. Lättförtjänta pengar.

Jag tycker om hösten och september. Stockholmarna har rättat in sig i jobbrutinerna och de strida strömmarna på för- och eftermiddagarna följer varje dag samma mönster, istället för den här sommarens olidliga hej-jag-är-kontinental-och-har-inget-jobb-och-hasar-runt-med-
en-öl-i-handen-dygnet-runt-stilen som verkar ha präglat stockholmarna ovanligt långt in på sensommaren i år. Det är lagom temperatur i luften och solnedgångarna är vackra, och det tidiga mörkret gör trafikanterna lugna (deppiga?) och man kan luta sig tillbaka i förarstolen och känna dofterna av öppna spisar som det eldas i för fullt längs med förortssträckorna. En bild som illustrerar lite höstkvälls-mood:

Den här konversationen mellan två pundare utspelades idag bakom min rygg, högt och tydligt, hur det började och slutade vet jag dock inte.

- Alltså, jag vill bara sitta och ta det lugnt.
- Du behöver ju fan inte sitta du kan ju ligga ner, jag tar fram kuddar och täcke så kan du ligga ner så kan vi titta på film och ta det lugnt, för fan!
- Jo, det vore skönt att bara sitta och...
- MEN FÖR FAN DU BEHÖVER JU INTE SITTA UPP OCH STIRRA SÄGER JAG JU, JÄVLA DUMHUVUD!
- Nej, men, alltså, nu tycker jag att det är lite otrevl...
- Jasså, det är otrevligt hos mig! Tack för den, tack som fan, sjysst du, jävligt sjysst, tack!
- Men, jag vill bara sitta och ta det lugnt, titta på film, lyssna på musik, snacka, röka...
- Men jag kan faktiskt inte sitta och stirra i väggen hela tiden, jag kan inte det, du kanske kan det, men jag kan inte, jag föreslår att vi ska gå hem och ta det lugnt och ligga och titta på film och softa, men du är så jävla otacksam, så jävla otacksam, tack som fan!
- Men, du, jag vill...
- Håll käften, jag pratar inte med dig mer!

Dagens bild

Vart p-plomber hamnar när dom dör.

Gnäll!

Vad är grejen med att ställa om stolen, fippla med radion och ratta på AC:n när man åker i sluthytt? Är det någon ny grej som man ska göra som jag har missat, kan någon upplysa mig? Så jag också kan börja göra det. Är det bara jag eller har det här eskalerat det senaste halvåret?

Inget kan gå fel

Den här veckan har man ringt och tjatat åtta (!) gånger. I torsdags tackade jag ja eftersom jag ska på fest min ordinarie jobbhelg och passade på att jobba MAD. Som veoliahoran rapporterat om ställde 77:an till med kalas. Vad man förundras över är denna ständiga tro till C20:s ofelbarhet.

Vid det här laget borde det vara allmänt känt att en felkod 10XX (ATP/ATC-problem) garanterat är en indikation på att något är fel, och det är bara en tidsfråga innan det klappar ihop helt. Särskilt 1030, 1032 och gud förbjude, 1033.

Det följer oftast en standardrutin, så som i fallet med 77:an senast. Felet uppstår första gången någon gång på förmiddagen, för att på eftermiddagen återkomma med allt tätare intervaller till att trakassera föraren regelbundet sisådär var 50:e meter. Istället för att bara vid första antydan till problem skicka upp tåget på närmsta brygga och inte köra iväg det i trafik fören felet är åtgärdat, eller skicka hem det till depån för tågbyte, så envisas man med att köra tåget resten av dagen.

Men nej, det är viktigare att lägga energi på att komma på nya fina rutiner som att be förare som kommer någon minut sent till avlösning att skriva en lapp med förklaring och ge till enhetschefen, det är bara en tidsfråga innan vi får med oss lappar hem för påskrift av målsman.

Mitt i tjänsten hade jag en inkörning i Vällinbydepån. Högdalsmupp som jag är så är det främmande territorium. Jag får alltid magknip halva dagen när det står VY på tjänsten. Visserligen hade jag utbildningen i VY, men det var fem år sen och sen dess kör jag in i VY i snitt två gånger om året. Växlarna och respektiva knappar och skyltar är ett enda virvarr, och tappar man koncentrationen för en sekund så är man helt lost. Och det ser alltid annorlunda ut varje gång man är där. Den här gången så saknades öppna-knapparna vid porten. Och jag såg inte till någon fotocell ovanför. Hmm, vad fan har dom hittat på nu då, tänkte jag. Rullade fram en bit och vips gick porten upp, magi!

Vilket ställer en intressant fråga. Om dom har installerat nya snajdiga, dolda fotoceller, varför har man tagit bort tryckknapparna på utsidan inom räckhåll från hytten? Återigen denna underbara övertro på teknikens ofelbarhet.

De gånger man får hämta tåg, eller göra tågbyte, i VY är också alltid spännande. Det är alltid fel, på allt. Tågen är inte städade, det är fel antal vagnar, tågen går inte ens att starta, tåget saknas, det sitter stoppskyltar utanför porten eller står en traktor parkerad på spåret.

Nej, det enda som är bra med VY är att det är närmre till Råcksta än vad det är till stationen i Högdalen. Och det är bra mycket trevligare väg att gå och lugnare på stationen. Man slipper oftast riskera att bli rånmördad av biltjuvar eller knuffad på spåret av ungdomsgäng.